En ohelig allians....

Till skillnad från en viss statsminister, som ogenomtänkt och i hastigt mod hotade med nyval, ville jag inte i affekt skriva ett inlägg eller kommentera det som nu kommit att kallas decemberöverenskommelsen, allt för snabbt. Troligen det värsta övergreppet på svensk demokrati i modern tid.  Jag ville vänta, analysera efter bästa förmåga och ta del av kommentarerna från borgerliga väljare. Nu känner jag mig mogen och här är resultatet.

Minoritetsregeringar inget nytt, snarare tvärt om, de har varit väldigt vanligt förekommande i Sverige under det senaste århundradet. Det har bland annat inneburit att man som minoritet tvingats söka en majoritet i riksdagen. Det har man fått göra genom att tala för varan och försöka vinna gehör för de egna förslagen. Helt rimligt och helt självklart i mina ögon. Så när Löfven och andra politiker och journalister talar om ett nytt politiskt landskap så är de ute på mycket tunn is.

Det är helt andra skäl som ligger till grund för denna våldtäkt på den svenska demokratin. Efter det att SD tagit plats som det tredje största partiet i Sveriges Riksdag, har nu full panik brutit ut inom såväl vad som kan betraktas som den samlade vänstern som alliansen. Man har varit överens om att sätta det demokratiska parlamentariska statsskicket ur spel. Det enda skälet till detta är att hindra drygt 800 000 väljare från att få ett politiskt inflytande.

I sanningens namn finns också anledning att ifrågasätta hur demokratin har fungerat i Sverige de senaste åtta åren. I Grundlagen anges klart och tydligt att makten skall utgå från folket. Det har definitivt inte fungerat under de senaste åren. Det har istället varit den politiska yrkesadeln som i respektive partistyrelse bestämt vad de av folket valda riksdagsledamöterna skall tycka.

Nu har man, genom denna statskupp, satt sig i en situation där SD kommer att upplevas som den enda oppositionen i svensk politik.

Som grädde på moset bidrar den avgående statsministern till ytterligare framgångar för SD genom att fortsätta att komma med nya ogenomtänkta och obegripliga uttalanden som retar människor som älskar det land de bor i. När jag lyssnade på det senaste utspelet fick jag lyssna om tre gånger för att förstå vad karln egentligen uttryckte.

Han säger följande i intervjun ” Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till?” ”För mig är det självklart att det ska vara det senare och att det är ett starkare och bättre samhälle om det får vara öppet”, svarar han sedan.

Detta säger alltså den man som deltagit i beslutet att alla handlingar i det svenska Stasiarkivet skall förstöras före nyår utan att landsförrädarna avslöjas. 

Man måste ställa sig frågan om den mannen har alla hästar i stallet?

Man kan konstatera att Allianspartiernas facebooksidor är rolig läsning nu för alla utom för allianspartiernas toppar.

Många i Moderaternas gamla garde är upprörda över den villkorslösa kapitulation man upplever att partiet har gjort och som lämnat öppet för kommunisternas möjlighet till regeringspåverkan.

Förre partiledaren Ulf Adelsohn är en av många och hans kommentar säger en hel del om vad han anser om beslutet men även om Fredrik Reinfeldt som människa.

”De har väl haft en partistyrelse där ingen vågat säga ifrån eftersom Reinfeldt ledde den. Som vanligt.”

Det var många som gjorde sig rolig och ironiserade då SD fällde regeringens budget. Bland andra så utmärkte sig Aftonbladets krönikör Robert Aschberg med följande twitterinlägg.

Kanske löjligt att majoriteten skall bestämma 

Tänk så rätt han fick!

Det känns också inspirerande att påminna om Annie Lööfs uttalande i en intervju med Expressenjournalisten Elisabeth Marmorstein i oktober förra året.  
”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna” var budskapet vid detta tillfälle.

Det är bara att önska smaklig måltid!

Men utan att raljera kan jag inte tänka mig annat än att detta försök att sätta demokratin ur spel kommer att slå tillbaka mot den odemokratiska rörelse som Socialalliansen nu utgör. Senast 2018 får de stå sitt kast.

Men jag är ganska övertygad om att denna oheliga allians kommer att krascha mycket tidigare. Det finns ett flertal frågor där det är sannolikt att SD kommer att rösta på Alliansens förslag. Tidigare betyg i skolan, skärpta straff vid vissa typer av brott, återfall i brottslighet skall bedömas hårdare är några frågor och någon obligatorisk gymnasieskola lär det knappast bli tal om men kanske 10-årig grundskola.

 

  

Julafton 2014

Det blev en julafton i år också här i Surin och jag kan inte påstå att jag saknade den svenska kylan eller snön. Vi hade dukat upp i trädgården och våra gäster, bestående av släktingar och barn samt vänner till dem var inbjudna till klockan 17.00. Men det här är Thailand och här gäller Thai-time, d v s ingen ordning alls. De första kom strax före kl 18.00 och sedan fortsatte det så alla var nog inte förrän kl åtta på kvällen. Så de flesta fick äta en kall Janssons frestelse men i övrigt så grillades det, både skaldjur, kött, korv och anka.

Det mesta på julbordet var thailändska delikatesser men jag hade fått tag i en skinka som blev väldigt uppskattad. Men smakar det så kostar det – så var det bara. Dagen till ära så hade jag också öppnat tre sillburkar vilket dock inte rönte samma uppskattning trots att jag inhandlat en flaska Absolut Peppar som en extra krydda till anrättningen. Skall jag vara riktigt ärlig så hade jag nog föredragit en flaska O P Andersson för egen del men en sådan hittar man inte på den här breddgraden. Potatis är inte heller någon höjdare för en thailändare, här är det ris som gäller så även det fanns på julbordet. Rökt lax hade jag också inhandlat liksom knäckebröd och revbenspjäll som hustrun grillat. Knäckebrödet var man lite skeptisk till men man provade i alla fall. Köttbullarna som jag tillagat och som jag tänkt äta som rester dagen efter var slut fortare än jag kunde ha anat. Så i stället för överblivna köttbullar gjorde jag en pytt i panna av det som blev över av skinkan idag.

Jag har ju bott här några år, i mars är det 13 år och lite har man ju lärt sig. Bland annat så finns det ingen anledning att servera några finare whiskysorter då allt blandas med sodavatten och is. Så det blev några flaskor av en lokalt framställd produkt. Jag är övertygad om att det uppskattades då nivåerna i flaskorna sjönk ganska snabbt men det gick också åt en massa sodawater.  

I takt med sjunkande nivåer förbättras också kommunikationen och förståelsen radikalt, helt plötsligt förstod vi varandra oavsett om jag pratade svenska, engelska eller thailändska.  Det är inte helt lätt att vara ensam  falang en sån här kväll.

Julgranen, av plast, var tre fot hög och den klädde jag på ca två minuter på julaftonens förmiddag. Några julklappar hade jag inte köpt i år vilket nog blev en besvikelse hos en och annan i familjen. Jag förklarade dock att julen och julklapparna är för barnen i första hand och eftersom alla våra ungar är över 18 år så kan de inte betraktas som barn. Punkt och slut.

 

Det lackar mot jul igen...

Man märker inte mycket av julstämning här borta. Julen är ju en kristen högtid och Thailand är ett Buddhistiskt land men den kommersiella delen av julen finns även här. I varuhusen finns ett stort utbud av plastgranar av varierande storlekar och en hel del annat julpynt och de klassiska julvisorna spelas hela dagarna.

Vi kommer att fira julaftonen i familjekretsen då Christer och Noj inte hade möjlighet att hälsa på i år. Det kommer i alla fall att bli en hel del svenska läckerheter på julbordet. Jag hade tänkt rimma en skinka själv eftersom några färdiga julskinkor inte finns att köpa här uppe. Men det har visat sig helt omöjligt att få tag på en nyslaktad skinka. Jag har gått runt på några marknader med en bild av en gris och visat på vilken del jag är intresserad av men inte mötts av någon större förståelse. På Robinson har de ett visst utbud av skinkor så det får väl bli något surrogat i slutänden. Annars blir det revbensspjäll, småkorv, rödbetssallad, fem olika sorters inlagd sill som jag sparat för detta tillfälle. Rökt och stekt lax liksom Janssons frestelse kommer också att pryda julbordet.

Någon dans kring granen blir det inte och inga ”små grodorna” eller ” björnen sover” heller.  

Trots att vi har haft en köldknäpp den senaste veckan, där morgontemperaturen knappt orkat över tjugo gradersstrecket dukar vi upp i trädgården.

Jag tar tillfället i akt och önskar alla mina läsare en God jul och Ett gott nytt år.

Så har ytterligare en vecka lagts till handlingarna….

Förra fredagen var det farsdag här i Thailand. Farsdag infaller på konungens födelsedag och morsdag på drottningens födelsedag. Jag blev uppvaktad av Yayas barn medan mina egna ungar som vanligt inte gav ett livstecken ifrån sig.

I måndags var vi upp till Chong Chom och ”julhandlade” lite. Vi var också över till O’smach som ligger på den Kambodjanska sidan om gränsen. Förutom marknaden finns där också två casinon. Spelarna kommer dock till en mycket övervägande del från Thailand. Thailändare älskar att spela men det mesta är förbjudet i Thailand. Man får inte spela kort om pengar ens i slutna sällskap. Men i en och annan by finns arenor för tuppfäktning och där satsas det friskt trots förbud.

I onsdags deltog vi i ett välgörenhetsprojekt för eleverna i Baan Tungroong School. Det var representanter för stora företag som Toyota, IQ Moderntrade och Thai Watsadu som bidrog ekonomiskt samt ett antal privatpersoner som bidrog med drycker, bakverk och undervisningsmateriel mm. Thailands Chanel 8 förevigade tillställningen och som under påföljande dag visades i nyhetssändningarna.

I fredags var jag på sjukhuset för diverse provtagningar. Det var med viss oro jag bestämde mig för besöket då jag inte känt mig speciellt alert under den senaste tiden. Under drygt ett år har jag haft problem med trombocyterna och värdet har avvikit mycket från referensvärdet. Blodtrycket har också varit i högsta laget vilket läkarna hemma påstått är normalt då man blir äldre. Här är det inga långa väntetider. Största delen av tiden bestod i väntan på provsvaren. Hela proceduren tog ca två timmar och kostade mindre än 500 kronor i svenska pengar.

Proverna var hur bra som helst, alla svar låg inom referensvärdena och blodtrycket var 108/70. Tänk ändå vad en blodtrycksmätare, några centiliter blod och en piss-skvätt kan berätta om kroppens tillstånd. Men jag känner mig fortfarande hängig och trött. Även om jag är relativt bra i höften kan jag inte motionera i den omfattning jag skulle vilja. Motionsaktiviteterna inskränker sig till en tur på motionscykeln och lite träning i gymmet fyra till fem dagar i veckan.

 
Igår firade vi vår åttonde bröllopsdag men eftersom det var V75 på kvällen så blev det ett lugnt firande. Någon ordning på prioriteringarna måste man ju ha.

En misslyckad strategi...

Jag ägnar mycket tid åt att följa den politiska debatten som nu pågår i den svenska ankdammen. Det är svårt att definiera vad det handlar om. Jag valde ett tag mellan tragedi och komedi men har slutligen kommit fram till att det måste handla om buskis.

När det ena infantila uttalandet efter det andra avlöser varandra kan man inte ta det på allvar. Som när vår förre statsminister precis upptäckt att en stor del av Sveriges yta är obebodd och tar det som intäkt för att vi har gott om plats för ännu fler invandrare. Då undrar man om han har problem med förbindelsen mellan hjärna och talorgan. Om enbart ytor utgör problem att ta emot invandrare så är både syd- och nordpolen ganska folktomma. Men där liksom i Sverige saknas arbetsgivare som skriker efter outbildad arbetskraft.

Tyvärr så blev jag och många med mig vittnen till statsminister Löfvens brister och svagheter i Agenda i söndags. Tillkortakommanden som blev pinsamt uppenbara och som han försökte kompensera med vulgärretorik och utpeka Sverigedemokraterna som nyfascister. Ett uttryck som han inte ens lyckades definiera då de helt saknar grund, utan hänvisade till journalisten Henrik Arnstad som är mest känd för att se fascister i varenda buske. En person som ljugit om sina meriter, sin utbildning och sin militärtjänstgöring och som därmed saknar all trovärdighet. Man får inte heller mycket till stöd för detta epitet från riktiga forskare och historiker. Det verkar bara vara Aftonbladets ledar- och kulturredaktioner som hakar på och där är trovärdigheten lägre än låg.

Jag är helt övertygad om att Socialdemokraternas nya strategi kommer att slå mot dem själva. Att ösa ur sig invektiv i stället för att bemöta sina politiska motståndare med sakargument har hitintills inte varit någon lyckad strategi. Att med en åsnas envishet hänvisa till den utsträckta handen som gång på gång avvisats och samtidigt ta heder och ära av Sverigedemokraterna och fullständigt ignorera riksdagens tredje största parti är knappast en väg som kommer att lösa Socialdemokraternas problem.

Vem som helst, med normal intelligens, har för länge sedan insett att Miljöpartiets invandringspolitik har nått vägs ände. Det är en utbredd uppfattning bland en stor del av landets kommunal- och landstingspolitiker oavsett partifärg och för att inte tala om den vanlige medborgaren som får betala kalaset. Vad talar för att utvecklingen i Sverige skall gå en annan väg än den gjort i våra nordiska grannländer – ingenting som jag ser det. Senast vid valet 2018 är Sverigedemokraterna Sveriges näst största parti om övriga partier inte är beredda att avsäga sig Miljöpartiets invandringspolitik och införa en politik som ligger i nivå med den politik som Finland, Danmark och Norge är överens om i sina respektive parlament. Då kan det finnas lite hopp i alla fall.

Det mest allvarliga i nuvarande situation är Löfvens beslut att gå till val tillsammans med Miljöpartiet vilket riskerar ar att utplåna Socialdemokraterna fullständigt. Man skall ha i åtanke att de två senaste valen har varit de sämsta på år och dag för Sossarna. Gustav Fridolin har en utstrålning som en telefonstolpe på landsbygden och Åsa Romson står för ett substanslöst pladder som inte många tar på allvar. Så där har man inga vallokomotiv utan snarare två sänken.

Nog från ankdammen för den här gången. Nu ska jag sova några timmar för att vakna i natt och kolla när Manchester United besegrar Southhamton. Det är vad jag kallar väsentligheter. Resultatet? Jag tror på 1-0.