tisdag, november 08, 2016

Amerika har valt ny president....



Etablissemanget i Amerika, och här hemma är mer eller mindre i chocktillstånd. Det som enligt opinionsmätningar och media inte skulle kunna hända, hände verkligen och det med besked. När rösterna var färdigräknade så var segern överlägsen.

Själv följde jag valvakan i SVT, ni vet den där oberoende public service-kanalen. Jag får nog tillstå att jag vid flera tillfällen hade svårt att hålla mig för skratt. Här kommenterades valet av ett antal journalister och nyhetsrapportörer som inte alls hade svårt att dölja att Clinton var deras kandidat. Objektiviteten lyste helt med sin frånvaro. 
Underhållning på hög nivå med andra ord. En mycket besviken Anna Hedenmo, hon med silkesblusarna, tappade tråden vid flera tillfällen och stakade sig igenom rapporteringen då det stod klart att det inte ens fanns en teoretisk chans för Clinton att vinna.
Jag får väl erkänna att jag trodde att det skulle bli svårt för Donald Trump att nå ända fram men å andra sidan litade jag inte alls på opinionssiffrorna och misstrodde svensk medias ensidiga rapportering, vilket jag gjort de senaste 10 - 12 åren.

En riktig käftsmäll rätt i plytet på etablissemangen runt om i världen. Sedan frågar jag mig varför svensk media anser att en framgångsrik miljardär inte skulle klara av att styra ett land medan samma medier tycker att det är okay att en svetsare kan klara av det.
I det sammanhanget finns det också anledning att kritisera Sveriges statsminister och utrikesminister som helt öppet hävdar att det varit bättre för Sveriges del om Clinton vunnit valet. Statsministern hävdade att Sverige står väl förberett. Jag tycker mig ha hört det förut.
Vad skapar sådana uttalanden för förutsättningar för ett gott samarbete med det nya Amerika?

Varför gick det som det gick då? Ja, det vet jag inte bättre än någon annan, eller lika lite som en massa spekulerande medieaktörer men jag tror att det i USA, liksom i Sverige och flera andra Europeiska stater, finns ett stort missnöje mot dagens politikeradel som fjärmat sig från folket. Folk är helt enkelt förbannade, förbannade på att vanliga människor inte längre har möjlighet att påverka politikens innehåll, vilka som skall representera dem och på den globalisering som drivs av etablissemanget med hjälp av deras handgångna medieaktörer och förbannade på hur politikerna skor sig själva med orimliga arvoden, traktamenten och andra ersättningar. 

Jag håller det för mer sannolikt än osannolikt att nästa käftsmäll rakt i plytet på etablissemanget kommer att utdelas i Frankrike då Marine Le Pen utses till Frankrikes nästa president och därefter kan det hända något i samma riktning i det svenska riksdagsvalet 2018. 
Missnöjet sprider sig i breda folklager, överbeskattning av pensionärer (vi är ju faktiskt en kraft att räkna med), indragning av assistansersättningar, den utbredda arbetslösheten bland både svenskfödda och utrikesfödda, en ökad kriminalitet som saknar motstycke i Sverige, stenkastning mot blåljuspersonal och bilbränder i utanförskapsområden samt slutligen och inte minst rikspolischefens inkompetens och tafatthet är faktorer som kommer att få en avgörande betydelse för valets utgång 2018.

Det har tillåtits att gå så långt att en stor majoritet av de invandrare som har flyktingstatus, skyddsskäl och de som trakasseras av islamister i utanförskapsområdena kommer att rösta på Sverigedemokraterna.  

Det är min analys och den som lever får se.

Inga kommentarer: