Opinion live i onsdags

I mitt senaste inlägg skrev jag lite skämtsamt om att ta risken att drabbas av hjärtproblem genom att titta på Opinion Live på SVT-play på torsdag förmiddag.

Jag kände då inte till ämnena som skulle debatteras och det mesta gick det ena örat in och ut.

Men när frågan om invandringen kom upp ökade pulsen påtagligt. Där dök det upp en person jag aldrig hört talas om tidigare. Dana Pourkomeylian, utbildad jurist och utrikespolitisk talesperson för Centerns ungdomsförbund, visade en extrem verklighetsfrånvänd bild av migrationsfrågan och en mycket aggressiv debatteknik där hon avbröt motdebattörerna gång på gång.

Hon gick på som en ångvält och jag fick intrycket att det var en person som aldrig lyssnar och aldrig tänker efter innan hon pladdrar på. Till skillnad från Rödskrikan och hennes floskler var hon dock mycket tydlig med sitt budskap även om mycket var rena galenskaperna. 

Hennes budskap var bland annat att Sverige bara har problem med integrationen, inte med invandringen i sig. Det behövs mer eget ansvar, billigare anställningar, lägre lön och omfördelning till statens kärnuppgifter.

Tankar efter Partiledardebatten i Agenda…

Jag har nu fått lite distans till partiledardebatten i Agenda i söndags. Jag har bland annat funderat över hur Stefan Löfven tänker? Jag är kanske inte mannen att kunna analysera och besvara detta.

Men efter många om och men samt tillbakablickar på tal och debatter började det klarna mer och mer. Nu är det väl knappast så att han skriver talen själv vilket sätter ljuset på hans rådgivare och ministrar som knappast tillhör landets begåvningsreserv. I debatterna är det han som står för svaren och många gånger går det helt snett.

Jag tror dock att jag kommit fram till hur Stefan Löfven tänker. Det blev glasklart till slut – han tänker inte överhuvudtaget.

Att han stöttar Jonas Sjöstedts uttalande om att SD är ett rasistiskt parti är ju rena vansinnet i den situation som Socialdemokraterna befinner sig i idag.

Han har all anledning att frukta Sifos mätning som kommer att redovisas i slutet på den här veckan. Där behövs knappast någon djupare analys. Den kommer säkert att visa att det är en stor nackdel att ha en åsna som partiledare.

Raset utför kommer att fortsätta för socialdemokratin. Tittar man på återväxten och eventuella kandidater som kan stoppa raset så ser det mörkt ut, rent ut sagt - kolsvart. Det förstår ju var och en som kan tänka.

I morgon tar jag risken för att drabbas av en hjärtinfarkt genom att frivilligt titta på Opinion Live på SVT-play och det är väl inte helt otroligt att jag återkommer med mina synpunkter på den tillställningen.

Partiledardebatten i Agenda.

Jag kollade in söndagens partiledardebatt i direktsändning tidigt på måndagmorgon här borta. Efter det har jag sovit några timmar och samlat tankarna så måste jag säga att det var en tråkig tillställning där ingenting stack ut speciellt. Ska jag nämna något så är det i så fall nivån på debatten.

Ämnena som debatterades var ganska förväntade och partiledarnas insatser och reaktioner var nästan lika förväntade.

Stefan Löfvens insats var dock svagare än på länge. Det kan inte vara lätt att leda en regering där klyftan mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller den svenska migrationspolitiken är större än någonsin och som tydligt exponerats i media. På andra sidan har han också att ta hänsyn till Centern och Liberalerna med sina krav. Avtal är avtal och så även ett januariavtal.

Även när det gäller välfärden var kritiken hård mot regeringen. I attackerna från både vänster och höger anklagades man för att satsa för lite. När det gällde sjukvården nämndes att den tid, en svensk läkare behöver för att behandla en patient, klarar en tysk läkare av att behandla tre patienter.

Det var en mycket blek statsminister vi fick se och han var i mina ögon kvällens förlorare, medan Emma Busch Thor var klar vinnare.

Kvällens magplask stod kommunistpartiets ledare, Jonas Sjökvist för, då han anklagade Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna för att ha rasism som affärsidé. Tänk att de inte lär sig att brunsmetningen bara gör att SD växer.

Sjöstedt anklagade också Löfven för att stödja den turkiska regimen med hundratals miljoner. Där menade statsministern att kommunistledaren hade fel. Inte en krona hamnar i den turkiska statskassan hävdade han. ”Du har fel, lär dig att du har fel” sa Löfven.  

Jag håller det inte för otroligt att han får äta upp det uttalandet. Vanligt bondförnuft säger att han är ute på hal is i det här fallet. Skulle Erdogan strypa invasionen av migranter till Europa utan att ta betalt? Låter naivt i mina öron.

I övrigt reagerade jag på de siffror som redovisades vad gäller asylinvandringen och att man hela tiden talade om ”flyktingar” och om krig och elände men inte ord om ekonomiska migranter eller arbetskraftsinvandring (annat än när Jonas Sjöstedt anklagade svenska arbetsgivare för att utnyttja arbetskraftsinvandringen).

Den senaste redovisningen från Migrationsverket handlar om helt andra volymer än vad som kom fram i programmet.

Hittills i år, mellan januari till september, har hela 89 120 uppehållstillstånd beviljats.

Det handlar bland annat om 13000 asylsökande inklusive 3700 kvotflyktingar, 2300 enligt gymnasielagen och 2100 med så kallat alternativt skyddsbehov. Cirka 30000 anhöriginvandrare från olika kategorier. Därtill kommer också 34000 i kategorin arbetskraftsinvandrare, varav ytterligare 10000 anhöriga som dessa är släkt med.

Ingen partiledare tog upp dessa siffror trots att det bl a handlar om ett ännu hårdare tryck på välfärden och bostadsmarknaden.

Märkligt är bara förnamnet.

Äntligen hemma igen....

Efter att ha varit i Sverige fyra månader i sommar är vi nu tillbaka i Surin igen.

Under sommaren har vi umgåtts med våra vänner i Sverige där den årliga utflykten till Rolf och Karin i Vemdalen var en höjdare som vanligt. En annan av våra vänner fyllde 75 år under sommaren och vi var inbjudna till ett jättetrevligt födelsedagskalas.

En stor del av tiden i Sverige har vi ägnat oss åt bärplockning. Affärsidén att plocka bären, rensa dem och sälja till slutkund har varit lyckad även om det i år varit ett av de sämsta blåbärsåren vi varit med om. Det fick vi också vidimerat av några thailändska bärplockare som vi pratade med på Arlanda i väntan på avgången till Bangkok.

Jag fick intrycket att ingenting blivit bättre för dessa människor trots vad som påstås från olika håll. Ingen av de vi pratade med hade haft någon fast månadslön utan fått betalt per plockade kilon. Hela den här gruppen, som återvänder till Sverige år efter år, vände nu hemåt med skulder som blir svåra att reglera.

De senaste åren har vi flugit med Thai Airways och även om det är ett dyrt alternativ slipper man mellanlandningar i Helsingfors, Istanbul, Doha m fl ställen i Mellan Östern.

Flygtiden ligger runt 10 timmar och med beaktande av tidsskillnaden så landar vi tidigt på morgonen i Bangkok. Efter att ha passerat passkontrollen och hämtat ut resväskorna tog vi en taxi till vårt hotell, Nice Palace. Det är inget femstjärnigt hotell men rummen är helt okay och personalen, som vi känner sedan flera år tillbaka, är trevlig. Redan här börjar man känna sig hemma.

På eftermiddagen dök samtliga barn upp för vidare transport till en restaurang där Mijo stod för notan. Hustruns tre barn arbetar nu i Bangkok.

På fredagen var det dags för det årliga besöket på Sveriges Ambassad för att få mina inkomstuppgifter vidimerade och ett intyg utfärdat. Tyvärr visade det sig att den konsulära avdelningen hade stängt på fredagar och jag fick återvända till hotellet utan intyg.

Där sprack planeringen. Vi hade planerat att åka till Surin på söndag fm. Nu fick vi boka om bussbiljetterna till måndag em.

Under söndagen konstaterade jag att jag inte hade tillgång till Tv-program med begränsad sändningsrätt trots att jag har ett VPN-abonnemang. Detta har inte varit några problem tidigare. En fråga med hög prioritet att lösa.

Måndag em bordade vi bussen till Surin och kraftigt försenade var vi framme i bostaden vid nio-tiden på kvällen och möttes av bl a vår fyrbenta svansviftare, Jippo.

Det var roligt att komma hem till ett rent och välstädat hem och vår house keeper fick en extra bonus.

Utöver att se till vårt hus och vår hund så har hon haft sina symaskiner med sig och på så sätt parallellt kunna sy kläder mm på beställning till sina kunder hemma i byn.

På tisdag morgon skjutsade hustrun hem henne och symaskinerna och jag fick gott om tid att umgås med Jippo. Så fort jag var utomhus kom han och strök sig mot mig, slickade och nafsade på händerna. Saknaden har varit ömsesidig.