Oväntad draghjälp...

Sverigedemokraternas valarbetare på Aftonbladets ledarredaktion jobbar och sliter för nya framgångar för Sverigedemokraterna.

Under rubriken ”Med DÖ får SD den makt de förtjänar” skriver Anders Lindberg att debatten om decemberöverenskommelsen visar att det finns en grundläggande missuppfattning om vad demokrati innebär. Bara för att SD fick 12,9 procent i valet betyder inte det att de får styra Sverige. Övriga 87,1 procent är nämligen fler. Riktigt hur denna missuppfattning uppstått är faktiskt obegripligt. I vilket annat sammanhang får en minoritet, dessutom ganska liten styra? Fortsätter han.

Men hallå, lever vi inte på samma planet? Vadå i vilket annat sammanhang? Har ledarskribenten gått in i dimman och missat att Sverige för närvarande styrs av en minoritet. Läser han inte tidningar och tittar på den ”objektiva” statstelevisionen?

Men Lindberg tillhör troligen samma gäng som clownen från Täby, de som hatar SD och då är alla medel tillåtna, skamgrepp och förtal inte undantagna. I ett grovt övertramp skriver han att ” att SD inte kan bygga koalitioner beror ju på att de är rasister”.

Den meningen innebär sannolikt att Anders Lindberg får ca 15 - 20 ryggdunkar från etablissemanget och kanske en och annan favör hos chefen men också att SD får ca 10 000 nya sympatisörer. Bra jobbat!

Daniel Swedin, som inte verkar vara den skarpaste kniven i lådan på samma redaktion, vill ju inte vara sämre utan försökte ta poäng på det danska valet under rubriken ”Valnatt med smak av främlingsfientlighet”.   

I morse satt Lars Ohly och Mona Sahlin i en TV-soffa och ondgjorde sig över Dansk Folkepartis framgång i det danska valet och utmålade det danska folket som en hop rasister och man lät även invektiven hagla över Sverigedemokraterna

 
Den retorik Aftonbladet och som i det här fallet, avdankade kommunister och socialister bedriver har för länge sedan genomskådats av folket, vilket om inte annat opinionsmätningarna visar.

Nya rekord för Sverigedemokraterna

Nu sätts nya rekord på löpande band i så gott som alla opinionsmätningar. Den här veckan visar Novus 18,0 procent och YouGov 20,1 procent för Sverigedemokraterna. Föga överraskande med tanke på hur övriga partier dribblar med demokratin och travar i otakt med det svenska folket. 

Idag kom ännu ett dråpslag för demokratins (dö)dgrävare då Sentio redovisade ett stöd på 22,1 procent för SD. I samma undersökning får Socialdemokraterna 23,9 procent och Moderaterna 23,8 procent.

Den rödgröna trojkan som i YouGovs mätning hamnar på 36,4 procent styr landet med stöd av decemberöverenskommelsen. Alliansens stöd uppgår till 39,9 procent. Då SD har 20,1 procent så har de icke socialistiska partierna 60,0 procent, med andra ord så är de nästan dubbelt så stora som den rödgröna sidan.

Nu har SD brutit 20 procentspärren och då inställer sig osökt frågan när kommer Socialdemokraterna och Moderaterna bryta igenom 20 procentspärren – i motsatt riktning?

Att landet befinner sig i ett politiskt kaos råder det ingen som helst tvekan om, när folkets röster saknar betydelse och att hindra SD från inflytande har blivit viktigare än demokratin.

Ian Wackmeister skrev efter riksdagens omröstning vårbudgeten om följande i en kommentar.

"Hej alla vakna svenskar!

Tänk att det ska kallas modigt att rösta för sitt eget förslag.
Sveriges Riksdag borde anmälas för Europadomstolen....
EU är enligt statuterna en union av nationer som tillämpar demokratisk parlamentarism.

Det gör inte Sverige. Vårt trixande och svamlande hör hemma hos en afrikansk diktator på väg att snacka sig kvar vid makten.

För mig är det en gåta med alla dessa personer som trots alliansens totala hjärnsläpp, ändå röstar på M.
Vad drömmer ni om? Åk med era riksdagsledamöter på en safari genom Sverige!

Ett nyval med en riktigt omskakande valrörelse är en nödvändighet! Att så inte sker är en skandal och en ömklig bild av borgerliga politiker som lyckats dribbla sig själva upp på läktaren.
Den gamla fackpampen kliar sig bakom örat och tänker väl ungefär ” Att de var rädda för att åka ur och var illa organiserade det visste jag, men inte hade jag vågat hoppas på att de skulle rösta på mig – det gör ju inte ens den elaka Sjöstedt”,

Bästa förslag hittills: Ett antal lögndetektorer sätts upp i Riksdagshuset och ledamöterna sinnesundersöks varje dag…
Det värsta är att många av dem inte ens förstår när de ljuger!
Lycka till! Och, hör ni, vilken lycka är det inte att Sverige äntligen fått en vice statsminister i Romsons klass!

IAN WACHTMEISTER"

Jag har länge varnat för den här utvecklingen, men mer eller mindre omyndigförklarats då jag påstått att om man inte ändrar sig när det gäller invandringspolitiken så är risken överhängande att Sverigedemokraterna snart är Riksdagens största parti.

Tidningen Dagens Samhälle spekulerade för några veckor sedan när Sverigedemokraterna blir Sveriges största parti. Det kan inträffa redan i november 2016 enligt tidningen. 

Jag kan inte påstå att jag avundas sjuklöverns midsommarledighet efter detta dråpslag, men som man bäddar får man ligga. Folket (väljarna) börjar nu tappa tålamodet. När skall ni svälja stoltheten och på allvar ta tag i Sveriges problem?

En sorgens dag för demokratin….

Jag har svårt att bestämma mig för om det var tragiskt eller komiskt att Allianspartierna avstod att rösta på sitt eget budgetförslag tidigare idag och därmed släppa igenom en socialistisk budget. Grunden till detta sätt att förfara är den motbjudande och odemokratiska överenskommelsen mellan sex av riksdagens partier i syfte att hindra Sverigedemokraterna från inflytande. Inför omröstningen har partipiskorna kommit väl till användning och Inom Moderaterna fick inte partigruppen ta ställning till förslaget utan ställdes inför fullbordat faktum viket gjort att det jäste i leden. Även bland lokalpolitiker och väljare har kritiken varit stark. Men när det kom till kritan så var det bara två av ledamöterna som röstade på sitt eget budgetförslag, vilket hedrar dem.  

Övriga visade ett totalt förakt för folket, för sina egna väljare och för de väljare som röstar och sympatiserar med riksdagens tredje största parti.

Här har en liten klick i varje parti rundat grundlagen som säger att makten skall utgå från folket. Tydligare än så här kan det knappast bli att makten nu utgår från eliten i de odemokratiska partierna i Sveriges riksdag. Det känns speciellt allvarligt då man har känslan av att flertalet av dessa personer knappast tillhör landets begåvningsreserv och helt saknar den ekonomiska kompetensen som borde vara självklar på dessa poster. Det bästa som kan sägas om Statsministern är att han har haft ett riktigt jobb, viket majoriteten av statsråden inte verkat ha inte hunnit med. Att vi begåvats med en vice statsminister som skyller allt hon inte gillar på vita heterosexuella män och som inte verkar uppfatta vad hon själv säger känns inte speciellt tilltalande, snarare olustigt. En utrikesminister som försöker implementera något hon benämner feministisk utrikespolitik inger knappast något förtroende hos folket (ni vet, därifrån makten skall utgå, om det går rätt till vill säga). Finns det inga bromsar alls i detta vansinne?

Uttalandet från clownen i Täby om att Sverige är en humanitär stormakt och att vi kulle öppna våra hjärtan visar på bristande självinsikt och får nog mer ses som ett uttryck för storhetsvansinne. Man kan även ana schizofrena drag hos denne pajas som ena stunden hävdar att alla människor är lika mycket värda och i andra sammanhang anser att en del människor skall man inte ta i med tång.

Nu fortsätter den rödgröna regeringen i samma anda och massainvandringen fortsätter i allt större volymer trots avsaknad av både arbete och bostäder. Även om utbildningen är bristfällig och kompetensen låg hos flertalet av de styrande så vägrar jag tro att de är så korkade att de inte inser att Sverige är på väg mot en total välfärds- och befolkningskatastrof.

Jag har svårt att kunna tänka mig att det här skulle kunna hända i något annat land i den civiliserade världen. Men Sverige är ett land som i många avseenden avviker exceptionellt i förhållande till jämförbara länder, tyvärr inte i några positiva hänseenden utan vårt land utnyttjas många gånger som ett avskräckande exempel.

Det är nu hög tid att våra folkvalda öppnar sina ögon och tar tag i de problem som vårt land för närvarande går igenom.  

Det här hade jag kunnat vara utan…

I fredags skjutsade jag hustrun och en väninna till centrum och släppte av dem på parkeringsplatsen på Norrmalm. Då jag sedan skulle köra ut från parkeringen och svänga vänster blev det snävt och mitt högra framhjul snuddade trottoarkanten på vägbanans högra sida. Jag hade då två val, antigen köra upp på trottoaren eller att backa och göra ett omtag. Jag valde det senaste och backade ca två meter varefter jag körde framåt igen. Jag observerade att en bil stannat och jag tog för givet att föraren uppfattat min situation och avvaktade mitt omtag. Men föraren av bilen körde också framåt vilket innebar att det blev en enklare kollision då hon körde in främre delen av min högra framskärm. 

Papegojstuk

I fordonet färdades fyra pantertanter och alla hade synpunkter på mitt sätt att köra. Jag föreslog att vi skulle skriva en gemensam skadeanmälan men där förelåg inget intresse utan polisen skulle tillkallas så att rättvis kunde skipas. Det kändes som om jag angreps av fyra papegojor så det var bara att invänta polisens ankomst.

Polisen skrev en rapport utifrån hur jag och den andre föraren upplevt situationen. Papegojkören doade i bakgrunden tills polisen sa åt dem att knipa igen näbbarna.

Oavsett vem som var orsak till händelsen så ställer det till en massa praktiska problem, skaderapport skall skrivas, polisen skall kontaktas för erhållande av diarienummer, kompletterande uppgifter skall insändas till försäkringsbolaget o s v.

När detta är klart skall bilen lämnas in för reparation och lackering och man blir utan bil i ca en vecka.

Som rubriken antyder, så är detta en händelse man kan vara utan. Men det är ändå med ett visst intresse jag ser fram emot vad försäkringsbolagen kommer fram till vad avser vållandeansvaret.

Vad har hänt med mitt fosterland?

Nu är det fjorton dagar sedan vi kom till Sverige och Sundsvall och vi har så smått acklimatiserat oss. Den första veckan undrade vi om vi skulle regna bort, blåsa bort eller bara frysa ihjäl. Den sista veckan har det blivit bättre men det är långt ifrån bra. Vi vill nog ha minst 20 grader för att det skall kännas acceptabelt.

Jag har också hunnit notera att tiggerieländet dragit som en farsot över landet och numera finns tiggarna även utanför närbutiker i bl a Nacksta, Granlo och Bergsåker. Jag har inte lyckats stöta på en enda person som haft något positivt att säga om den här utvecklingen. Tvärtom så konstaterar de flesta att åtminstone sju av våra riksdagspartier går helt i otakt med folket. Men när man pratar med kommunalpolitiker mellan skål och vägg så kommer missnöjet fram. Tyvärr så vågar man inte stå för sina åsikter öppet.

Folket? Ja, det är därifrån makten skall utgå enligt grundlagen. Sveriges Riksdag är den lagstiftande församlingen, vars ledamöter väljs i öppna demokratiska val. Riksdagen utser en regeringschef som i sin tur utser sin regering. Regeringen har den verkställande makten, vars intentioner och genomgripande åtgärder måste godkännas av Riksdagen. Utöver grundlagen så har riksdagsledamöterna också att förhålla sig till Riksdagsordningen och Regeringsformen. Det låter ju bra men det fungerar inte i praktiken. Idag utgår makten från partieliterna och där verkar man fullkomligt skita i folkets åsikter.

I syfte att kortsluta det enda parti som har vettiga uppfattningar och driver frågor som folket står bakom, har sex partier bildat en maktkartell som resulterat i att den enda opposition som nu finns i Sveriges Riksdag står Sverigedemokraterna för. Trots allt vad man försökt med så visar varje opinionsmätning att mobbingen av Sverigedemokraterna inte haft tillstymmelse till framgång. Snarare tvärt om, de växer så det knakar.

Jag tittade på gårdagens partiledardebatt i TV  och den kändes inte speciellt upplyftande. Statsministerns naziattack på Åkesson och Åsa Romsons vägran att ta Åkesson i hand efter avslutat replikskifte kan komma att visa sig vara fatala misstag. De som tjänar på dylika beteenden är just Sverigedemokraterna. Vanligt folk accepterar inte denna form av mobbing.

Jag tror att Sverigedemokraterna kommer att gå om både socialdemokraterna och Moderaterna och vara riksdagens största parti i oppositionsmätningarna senast senhösten 2016 om inget speciellt inträffar.