Lekstugan...

Jag har suttit och följt valet av andre vice talman i den svenska riksdagen under dagen. Det är nästan ingenting som förvånar mig längre. Här håller Sveriges högsta beslutande organ på som dagisbarnen gör i sandlådan. Det fanns bara en kandidat, Björn Söder till posten men Vänsterpartiet begärde sluten omröstning vilket gjorde att valet tog tre timmar att genomföra. Samtidigt visades bilder från riksdagen där vänsterpartisten Rossana Dinamarca avvek från riksdagens klädkod iklädd en svart T-shirt med texten ”SD = RASISTER”. Det känns lite ironiskt att det är Vänsterpartiet med sitt ursprung som utmärker sig på detta vedervärdiga sätt. Man har svårt att få in att det handlar om vuxna människor.

Att det sedan var ett litet fåtal ledamöter från övriga partier som röstade på Söder rörde upp en s k twitterstorm där bland andra fascisthysterikern Henrik Arnstad vill ha en lista på de riksdagsledamöter (icke SD) som röstat på Björn Söder. Nästa steg är väl krav på att registrera alla som röstat på SD. Det är så det går till i samhällen där demokratin har havererat.

Man bara undrar vart stackars Sverige är på väg?

Jag undrar hur de tänker....

Med en dryg veckas distans till valresultatet finns det en hel del att reflektera och fundera över. Löfvén och andra från den ”vinnande” sidan påstår att vi nu har ett unikt parlamentariskt läge i Sverige. Allvarligt talat förstår jag inte vad de talar om, det är ju samma parlamentariska läge nu som under de senaste fyra åren. Det är exakt samma läge som Alliansen haft under sin regeringsperiod.

Nu kräver man samarbete över blockgränsen och menar att alla måste ta ansvar för landet med det första man gjorde då resultatet var klart var att frånsäga sig allt samarbete med valets verkliga vinnare, Sverigedemokraterna.  Man uttryckte också ”nu har väljarna sagt sitt och de vill ha en förändring”. Så tolkar jag det också men det var ju inte så att de röster som Alliansen förlorade gick till de rödgröna utan till Sverigedemokraterna vilket borde få Löfvén och Co att fundera på vilka ändringar väljarna verkligen vill ha. Efter att rösterna räknats kan man konstatera att Socialdemokraterna gick fram med 0,02 procent i förhållande till valet 2010 – ett resultat som då beskrevs som ett katastrofval.

Idag kan man läsa en debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken ”Nu måste alla ta ansvar för att blockera SD.” Artikeln har skrivits av Carin Jämtin och Ilmar Reepalu och med tanke på artikelns innehåll måste man ju ifrågasätta om de inte begripit någonting?

”Nu är det dags för ansvar. Vi har ett nytt läge i Sverige” skriver de inledningsvis vad de nu menar med det då det parlamentariska läget är likadant som under de senaste fyra åren. Skillnaden är bara att SD förstärkt sin vågmästarroll.

De fortsätter med ” Vi kommer i samtliga kommuner och landsting att utesluta alla former av samarbete eller förhandlingar med Sverigedemokraterna precis som vi avser att utesluta dem i Riksdagen. I det här läget är det viktigt att alla partier är beredda att ta ansvar och samarbeta över traditionella blockgränser i kommuner, landsting och regioner. Medborgarna har rätt att förvänta sig det av sina valda företrädare. Socialdemokraterna är beredda att ta det ansvaret.” Här utesluter de 13 procent av de som röstade i riksdagsvalet. De skall tydligen inte ha rätt att vänta sig någonting.

Här finns en länk till artikeln http://www.dagenssamhalle.se/debatt/jaemtin-nu-maste-alla-ta-ansvar-foer-att-blockera-sd-10841

 
Jag tycker att artikeln åskådliggör ett förakt för väljarna och framför allt för de väljare som nu skall straffas för att man röstat ”fel”. Man borde ställa sig frågan varför SD mer än fördubblade sitt stöd och även om det finns en uppsjö av teorier, både rimliga och orimliga som poppat upp under veckan som gått, så tror jag att utfrysningen av landets tredje största parti bara retar folk ännu mer. Jag håller det inte för otroligt att man i ett eventuellt nyval når nya höjder. Väljarna straffar ofta de som anses skyldiga till att man inte klarat av att kompromissa och här tycker jag det är självklart att det förakt och den missaktning som Jämtin och Reepalu visar mot väljarna kommer att straffa sig i längden.

Oavsett nyval eller inte så kommer den sittande regeringen tvingas ta tag i det problem som man hitintills inte erkänt att det funnits. Sverige har, för länge sedan, nått den gräns för hur stor invandring man kan hantera. Detta står klart för de flesta utom för de politiker som målat in sig i ett hörn.

Rödgrön majoritet i riksdagsvalet....

Valresultatet verkar ha kommit som en överraskning för många. Framför allt hos den svenska mediekåren. Att de röd-gröna skulle få fler röster än Alliansen tycker jag har stått klart ganska länge. Att inget av blocken skulle få egen majoritet tycker jag inte heller var någon överraskning. Här har opinionsmätningarna legat ganska rätt den senaste månaden. Att de däremot legat helt fel när det gäller Sverigedemokraterna har man anat länge. Att medias gunstling, miljöpartiet skull backa så kraftigt var kanske lite överraskande utifrån opinionsmätningarna.

Att SD:s framgångar ruskat om etablissemanget ganska rejält har man fått se många bevis på under dagen. Att man lyckades nå nära 13 % av valmanskåren och att få nästan 800 000 människor att rösta på dem trots de övriga partiernas mobbing och medias systematiserade svartmålning av partiet är en mycket stark bedrift.

Men varken media eller de övriga partierna tycks ha tagit intryck av vad som skett. Man fortsätter redan dagen efter valet smutskastningen och kallar SD rasistiskt och odemokratiskt och utesluter allt samarbete och mer eller mindre dömer ut de som lagt sina röster på dem. Med formuleringar som att 87 % procent inte röstat på SD försöker man förleda folk. Jag känner mig övertygad om att det är en farlig underskattning av det svenska folket som kommer att straffa sig i längden.

Man borde i stället rannsaka sig själva då man inte tagit folks oro på allvar och inte skapat några alternativ.

Människor som inte har något emot invandrare men är kritiska till den invandringspolitik som förs har man kastat i famnen på SD. Människor som reagerar på att Sverige tar emot lika många asylsökande på fyra dagar som Finland gjort på sju månader undrar vad som pågår men bara fått höra att invandringen är lönsam.

Människor som inte accepterar bil- och skolbränder i förorterna, människor som inser att det finns en stark koppling mellan de dåliga skolresultaten och den höga invandringen och människor som faktiskt inser att det finns en gräns för hur mycket invandring Sverige tål känner sig förhindrade att tala om dessa frågor med risk att utmålas som rasister eller främlingsfientliga.

Vilka tror ni dessa människor röstat på?

 
Många ställer sig frågan vad som skall hända nu? Andra pratar om kaos men glömmer lätt att Sverige under många perioder regerats av minoritetsregeringar. Personligen tror jag att Lövén lyckas sy ihop en rödgrön regering och sedan hoppas på stöd från Vänsterpartiet och två av de borgerliga partierna i specifika frågor. Men de stora bekymren kommer då budgeten skall behandlas. Sverigedemokraterna känner sig mycket stärkta av framgången och man skall nog inte utesluta nyval i en sådan situation.

I valet och kvalet inför valet....

Ju mer jag funderar på valet så tycker jag att det handlar om pest eller kolera. 

Nu har vi i alla fall förtidsröstat så det slipper vi tänka på på söndag. Jag blev lite förvånad att även hustrun fick rösta trots att hon inte är svensk medborgare. Men tydligen räcker det att man har permanent uppehållstillstånd. 

Då skall man ha i åtanke att alla som flyr från Syrien automatiskt beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige.   

Ett dyrt misstag....

I lördags skulle jag printa ut flygbiljetterna avseende återresan till Thailand. Jag konstaterade då att jag bokat fel månad, den 30 oktober i stället för den 30 september. Biljetterna hade jag bokat via internet så jag hade ingen annan än mig själv att skylla på. 

Jag kontaktade reseföretaget och de hjälpte mig med en ombokning. Men den 30 september var det fullbokat så det blev den 1:a oktober i stället. Men det var inte gratis, 2800 kronor per biljett fick jag punga ut med. Utöver detta så blev det även andra konsekvenser som att tågbiljetterna måste bokas om och telefonabonnemanget för mobiltelefonen förlängas med en månad. Tillägget för ombokning av tågbiljetterna uppgick till 822 kronor. Där kom värdebevisen till användning. Tilläggas kan att jag tvingades åka in till centralstationen för att få hjälp med ombokning av biljetterna.

De ursprungliga flygbiljetterna kostade 5 206 kronor per biljett vilket inkluderade avbeställningsskydd och val av sittplats. 
Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är dock att skatter och avgifter uppgår till 3 312 kronor per biljett. Ändå finns det miljömuppar som vill införa en extra flygskatt. Man undrar hur en del är funtade?