Mäns våld mot kvinnor....

SVT:s dokumentär "Älska mig för den jag är" om artisten Josefin Nilsson och den utdragna misshandel som hon utsattes för har väckt stark debatt den senaste veckan.

Nu har även justitieminister Morgan Johansson uttalat sig i frågan.

Johansson klumpar ihop landets alla män och menar att "vi män" måste ändra på oss. I en intervju med TT menar han att problemet i grunden handlar om ett "strukturellt förtryck" i Sverige och att det krävs en attitydförändring bland "oss män" för att våldet ska upphöra.

– Det är vi män som måste förändra oss, säger han till nyhetsbyrån.

Jag tar naturligtvis avstånd från allt våld, men jag tycker att det är fel att klumpa ihop Sveriges alla män då det är ett mindre antal män som står för dessa handlingar.

Tänk vilket liv det skulle bli om någon ansåg att Swedbanks nu avsatta VD och koncernchef, Birgitte Bonnesen, skulle vara ett exempel på att alla kvinnor är olämpliga på höga befattningar.

Men Sveriges Justitieminister kan häva ur sig vilka uppfattningar som helst utan att någon reagerar.

KD i samtal med SD....

I dag har Ebba Busch Thor på Facebook klargjort att KD kommer att samtala med Sverigedemokraterna fortsättningsvis. Hon skriver att ”KD kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för".

Hon säger vidare att ”beslutet har ett starkt stöd i partiet” och att den nya KD-linjen är en följd av januariavtalet mellan S, MP, C och L. I uttalandet sa hon även att hon är öppen för att samtala med Vänsterpartiet.

En klok och modig kvinna enligt mitt förmenande. Hon gör något som borde ha varit självklart för varje parti i Sveriges riksdag.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. De båda stödhjulen till Stefan Löfvén for i taket direkt.

Damen med storhetsvansinnet personifierat kommenterade på facebook enligt följande.

Ett historiskt misstag av KD att öppna för förhandlingar och överenskommelser med SD, ett främlingsfientligt populistparti med rötterna i nynazismen. Jag är djupt besviken över utvecklingen inom KD och det vägval de gör idag. Detta hade varit ärligare att berätta innan valet.
KD:s öppning för SD visar att det val som C gjort i regeringsfrågan var framsynt. I de samtal som fördes mellan Allianspartierna efter valet var en av förutsättningarna för att ens diskutera en M/KD-regering att inget samarbete och inga förhandlingar skulle ske med SD. Detta var Ebba Busch Thor
beredd att utlova skriftligt. Men denna utfästelse höll alltså bara ett par månader. Det är ytterst beklagligt om KD fortsätter på denna väg.

Detta skriver alltså Annie Lööf, hon som för drygt fyra år sedan, lovade att äta upp en av sina skor hellre än att agera stödhjul åt Löfvén.

Det skulle vara intressant att veta hur många röster Centerpartiet fått om väljarna innan valet vetat att hon skulle agera stödhjul.

Det andra stödhjulet, som knappt har någon luft kvar i däcket, ville ju naturligtvis inte vara sämre och formulerade sig så intelligent som bara Björklund kan, på face book.

SD är ett högernationalistiskt parti som är skapat ur den svenska nynazismen. Sorgligt att Kd öppnar för förhandlingar. Sannolikt första steget mot det konservativa block som SD drömmer om.

Det räcker med att låta inlägget tala för sig själv, men något borgerligt regeringsalternativ ser han sig nog i stjärnorna efter.

Statsministern stämmer i stort in i stödhjulens kritik mot KD:s nya linje och poängterar att KD under hela valrörelsen sagt att de inte skall samarbeta Sverigedemokraterna

”Under hela valrörelsen sa Moderaterna och Kristdemokraterna att de inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna sa till och med att de inte skulle samarbeta med SD på 20 år”, skriver Stefan Löfvén förnärmat på Instagram.

Det är mycket som sägs under valrörelsen och ofta stor skillnad på vad som sedan händer. Men det här är de synpunkter landets Statsminister har på KD:s ställningstagande samt naturligtvis den återkommande brunsmetningen av SD, som jag dock valt att utelämna. Detta av den man som valde att sälja ut flera av partiets hjärtefrågor för att få makten. Samme man som torde ha rekord i brutna vallöften!

Marginalpartiernas, (MP och V) talespersoner och gyttjans folk på Aftonbladets ledarredaktion har liknande synpunkter och de känns bara som upprepningar, så dem har jag också valt att utelämna.

I helgen håller Socialdemokraterna Kongress.

Det minsta man kan säga är väl att partiet har stora problem. Interna konflikter mellan vänster – och högerfalangen och där valresultat analysen mer känns som ett beställningsjobb från vänsterfalangen än en riktigt genomarbetad analys. Att partiet är i kris är ju bara förnamnet. Man gjorde sitt sämsta val någonsin och de senaste opinionssiffrorna gör nog ingen gladare.

Mindre än hälften av LO:s medlemmar röstade på Socialdemokraterna och än mer allvarligt är det att mindre än 20 procent av väljarna under 30 år är partiet troget.

I regeringsförhandlingarna som drog ut på tiden matades vi med floskler som att ”Sverige behöver en handlingskraftig regering”. Det gick knappt en dag utan att Stefan Löfvén, likt en papegoja, upprepade detta mantra.

Men i slutänden visade det sig att makten gick före ideologin (om det nu fortfarande finns någon sådan i partiet). Utan att tveka sålde partiledningen ut flera hjärtefrågor. Slopad värnskatt, som innebär sänkt skatt för de allra rikaste, man öppnade även för försämringar i arbetsrätten och man har inte heller för avsikt att införa några begränsningar av vinster i välfärden under mandatperioden.

Nu sitter de där med makten medan förfallet i samhället bara tilltar. Det är brist på det mesta som poliser, läkare sjuksköterskor, vårdplatser, lärare, bostäder, äldreboenden etc. 

Vårdköerna blir längre och längre och skjutningar förekommer nästan dagligen. Rån av unga på väg till- eller från skolan ökar, butiksrånen blir allt våldsammare, våldtäkter sker dagligen och där läggs anmälningarna på hög vilket får till följd att rättssäkerheten urholkas allt mer.

Men nu sitter de där, igen, vid den hett eftertraktade makten, men långt ifrån handlingskraftig, snarare handlingsförlamad.

Upp- och nedvända världen...

Förra veckan tillkännagavs att, den av etablissemanget hyllade, komikern Henrik Schyffert tilldelats årets Stora retorikpris.

Många med mig frågar sig varför?

Han är väl mest känd för sina invandringsvurmande åsikter och uttalanden samt ”runkbajs inlägg” på sociala medier, men det menar tydligen juryn ger svenskarna viktiga ”insikter” om det svenska samhället. 

Jag är nog mer inne på att det är andra än svenskar som behöver skaffa sig insikter om det svenska samhället.

Till skillnad från Schyfferts ”Var inte rädda” är vi tiotusentals som just känner rädsla när vi ser hur vårt land utvecklas.

En olycka kommer sällan ensam brukar det heta och det stämmer ofta.

Samma vecka kommer världsnyheten att en vänsterklick i den Norska Nobelkommittén nominerat den 16-åriga Greta Thunberg till Nobels fredspris.

”Vi har nominerat Greta eftersom klimathotet kan vara en av de största bidragande orsakerna till krig och konflikt. Den rörelse Greta har satt i gång är ett väldigt viktigt fredsbidrag”, säger stortingsledamoten Freddy André Øvstegård från Socialistisk Venstreparti.

Ja ja, bland de som tilldelats priset under årens lopp finns t ex Barack Obama och Henry Kissinger.

Men att media samma vecka mörkade en annan världsnyhet kom ju inte som någon överraskning direkt.

Greenpeace medgrundare och tidigare president för avdelningen i Kanada, Patrick Moore, beskriver redan den 7 mars, i en radiointervju i programmet Breitbart Live Toniaght i SiriusXM narrativet bakom ”global uppvärmning” och ”klimatförändringar” orsakade av människan som cyniska intriger.

Moore menar att känslor av rädsla och skuld tvingas på medborgarna från klimatalarmisterna.

”Vetenskapen trängs undan av vidskepelse och en slags toxisk kombination av religion och politiska ideologi. Det finns ingen sanning här. Det är ren bluff och lurendrejeri”, sammanfattade Moore.

Som klimatrealist är det bara att hålla med.

Liberalerna i fritt fall.

Liberalerna i fritt fall och prästen Cecilia Wikström i tårar.

Hon förlorar nu följande månadsinkomster:
 

Lön från EU-parlamentet 68 000 SEK
EU-traktamente 51 000 SEK
EU kontorsbidrag 45 000 SEK

Jag hade nog också gråtit om jag varit i hennes kläder.

Men hon får trösta sig med arvodena från Elekta (ca 40 000 SEK) och Beijer (ca 27 000 Sek) i månaden.

En intressant och relevant fråga är väl vad styrelserna i dessa företag anser att Wikström kan bidra med i fortsättningen? Jag har en känsla av att det var hennes plats i EU-parlamentet, med tillgång till viktiga nätverk och kontakter som banade väg för styrelseuppdragen.

Hennes kontakter med Gud Fader lär knappast väga lika tungt.