Opinionsmätning i DN...

DN redovisar i dag en opinionsundersökning utförd av IPSOS, under rubriken ”Färre vill rösta på SD”.

Sedan redovisar man resultatet för varje parti och anger hur mycket respektive parti gått framåt eller bakåt i förhållande till den förra mätningen enligt följande:

S -0,9, V +0,5, Mp +1,0, SD -1,3, C +1,0, Fp +1,0, KD -1,0, M +1,5, Övr +0,3

Rent matematiskt är det något som inte stämmer med siffrorna. Lägger man ihop siffrorna för minskning respektive ökning så borde summan bli +/- 0, eller tänker jag fel nu?

Lägger man ihop siffrorna för de som minskat blir summan -3,2 och för de som ökat blir summan +5,3.

 

Det är en diff på 2,1 procentenheter och nu undrar vän av ordningen vart dessa procentenheter tagit vägen.

Har jag inte fel i mitt räkneexempel kan man fundera på om det är IPSOS eller DN som fifflar med siffrorna. Man kan ju även tänka tanken att denna manipulering även gjorts tidigare.

Det är konstigt att så pass många människor fortsätter att läsa och prenumerera på Svenska dagstidningar.

Tjyvar och banditer...

I veckan har jag tittat på flera av de thailändska nyhetskanaler som vi har tillgång till. Det berodde inte på något plötsligt uppvaknande eller ett akut intresse av att ta del av vad sig tilldrar runt om i landet. Det berodde i stället på att vår sattelit-TV-leverantör, som nu bytt namn från UBC till True Vision har stökat om bland kanalerna och att jag inte hittade film- och sportkanalerna där jag var van att finna dem. Så medan jag höll på att kartlägga de nya förutsättningarna blev jag sittande och engagerade mig i flera av nyhetskanalerna med ett visst intresse.

Här är det pang på rödbetan och långt ifrån PK-skiten i Sverige. Har man gripit några knarklangare, vilket händer så gott som varje dag, så visar man upp dem i nyhetsprogrammen. Där sitter de med nedböjda huvuden, iförda handfängslen och ser väldigt ångerfulla ut. Framför dem ligger knarkpaketen och sedelbuntar uppradade medan poliserna berättar om tillslagen.

Det räcker inte med det, man visar även intervjuer med föräldrar och andra anhöriga där namn och bostadsorter inte utgör några hemligheter. Man koncentrerar sig också på brottsoffren på ett helt annat sätt än vad som görs i Sverige.

Oavsett brott så är det samma princip som gäller, inget dalt med brottslingarna eller någon hänsyn till deras personliga integritet. Detta oavsett etnicitet och religion, här går det inte att försvara sig med ”but I’m Swedish”, här gäller lagen lika för alla. 

Man visade också hur många taxichaufförer i Bangkok satt i system att lura turister. En del förslagna förare fick helt plötsligt motorstopp och efter en kort koll under motorhuven ville man att turisterna skulle skjuta på så att bilen startade. Sedan bara drog de, med kamerautrustningar, datorer och all annan packning. Andra förare kör in på en gastankningsstation där det alltid är kö och uppmanar kunderna att gå och ta en öl eller en kopp kaffe medan de väntar. När ölen är slut och kaffet urdrucket så är taxin långt därifrån. Det är inte bara naiva svenskar som torskar på detta även om de kanske är i majoritet.

Jag brukar alltid skicka ett sms med uppgifter om registreringsnummer på bil och föraruppgifter till familjen då jag åker taxi i Bangkok och detsamma gäller övriga familjemedlemmar. Visar man chaufförerna att man skickat ett sms eller mail innan man sätter sig i bilen blir det aldrig några problem.

Varför dra på sig en massa problem?

”Har man inte problem så skaffar man sig dem” verkar vara socialdemokraternas paroll för närvarande.

”Affären” Omar Mustafa har blivit ett riktigt sänke för partiet. Det visar också en kraftig splittring inom partiet då några tycker att det var fel att han blev uppmanad att avgå. Det vittnar också om en feghet hos partieliten där ingen vill ta ansvaret för soppan och alla skyller ifrån sig. Veronica Palm sitter med Svarte Petter – med all rätt.

Med tanke på den öppna islamiseringen som sker i Sverige i dag har jag under det senaste året försökt att lära mig så mycket som möjligt om islam och islamism. Jag har avsatt många timmar att fördjupa mig i detta.

Det jag har kommit fram till är bl a att islamismen är en totalitär politisk ideologi som har som mål att utforma samhället efter månghundraåriga skrifter, begränsa kvinnors rättigheter och bestraffa sexuellt avvikande med dödsstraff samt att införa sharialagar från 600-talet. Islamiska förbundet är därför att betrakta mer som en politisk organisation snarare än ett trossamfund. Detta förbund har även starka kopplingar till Muslimska brödraskapet i Egypten och det är detta förbund som Omar Mustafa är ordförande för. Att sedan Omar Mustafa ger uttryck för helt andra åsikter än förbundet står för skall nog mera ses som ett spel för galleriet. Känslan är att man vill bli betraktade som en företrädare för alla muslimer i Sverige vilket knappast stämmer överens med en majoritet av de svenska muslimerna uppfattning.

Det här är uppgifter som precis vem som helst kan ta del av på nätet och utgör inga hemligheter. Det som är mest märkligt är att våra olika partiföreträdare avstår från detta.

Därmed tycker jag att de som anser att man inte kan företräda två organisationer med så diametralt motsatta åsikter om hur vårt samhälle skall utformas, har helt rätt. Inga islamister i våra politiska partier.

Här har det blivit fel ända från början, då Mustafa aldrig skulle ha tilldelats något uppdrag i Socialdemokraternas Stockholmsdistrikt överhuvudtaget inte ens i en stadsdelsnämnd. Det är bara att hoppas på bättre research i fortsättningen.

Det är konstigt att debatten focuserar på vem som gjort vad och vem som gjort fel istället för att slå näven i bordet och klargöra att Islamiska förbundets målsättningar och uppfattningar ligger långt ifrån våra svenska värderingar och vår syn på hur ett demokratiskt samhälle skall fungera och vidareutvecklas.

Jag tycker också att det är ytterst märkligt att Moderaterna försvarar sin islamist, Waberi i riksdagen eftersom han som föregående ordförande i Islamiska förbundet till gränsande sannolikhet står för samma uppfattningar som förbundet ger uttryck för. 

I andra sammanhang har man haft lätt att ta till sig EXPO:s åsikter men i detta fall duckar man.

I full fart mot undergången...

FN-organet UNHCR har kommit med en rapport, Asylum Trends 2012. Levels and trends in industrialized countries. http://www.unhcr.org/5149b81e9.html

Av rapporten framgår bland annat att Sverige tar emot mer än 6 gånger så många flyktingar per invånare jämfört med det genomsnittliga EU-landet. Statisktiken avser åren 2008 – 2012 och under denna period tog Sverige emot 16.4 flyktingar per 1000 invånare. Det genomsnittliga EU-landet tog emot 2.6 flyktingar per 1000 invånare.
För USA och Kanada låg flyktingmottagandet på 1.3 flyktingar/1000 invånare. Jämfört med de nordamerikanska länderna ligger alltså Sverige på en nivå som är mer än 12 gånger högre.

Jag ställer mig frågan, vad är det som gör att Sverige måste avvika på detta extrema sätt jämfört med andra Eu-länder, Norge, Nordamerika och Kanada? Fler än jag borde ställa den frågan men risken är att det redan är försent och att frågan är överspelad. Framför allt blir det svårare och svårare att sätta stopp eller förändra det som håller på att ske ju längre vansinnet fortsätter. Känslan är att man tappat greppet fullständigt.Kontakten mellan Eliten och folket har totalt kollapsat.

Konsekvenser uppstår inte bara av antalet utan också av ursprunget. I dagens Aftonblad kan man läsa ett uttalande av islamisten Omar Mustafa som lämnar den socialdemokratiska partistyrelsen efter en kort sejour. Han anser sig ha utsatts för ogrundade påhopp och konspirationsteorier. ”Partiledningen menar dock att man inte kan förena ett partiuppdrag med ett uppdrag i det muslimska civilsamhället. Partiledningens uppfattning är inte bara beklagligt, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater”, skriver han

Han skriver ”i det muslimska civilsamhället” vilket säger det mesta om denne kuf. Jag är kanske lite naiv i dessa islameringstider men har levt i den tron att vi bara har ett samhälle till vilket vi alla har att förhålla oss till, vare sig vi är buddhister, kristna, muslimer eller är del av någon annan religion.

Tala om ”vi och dom tänkande" där vi är muslimer och vi andra är dom. Tydligare kan det väl knappast sägas. Inte en tanke på integration, vilket i sig inte var någon nyhet för mig.

Varför skall bara sossarna ta skiten?

Det har varit (S) kongress och hade det inte varit för Omar Mustafa så hade den nog gått ganska obemärkt förbi. Nu ville det inte riktigt gå partistyrelsens väg den här gången då kongressen valt in en islamist med kopplingar till judehatare och homofober. Förvånansvärt nog reagerade media på detta den här gången.

Och varför är det förvånansvärt?

Abdirizak Waberii

Jo sedan valet 2010 har både moderater och miljöpartister islamister i riksdagen utan att media reagerat över detta. För Moderaterna sitter Abdirizak Waberii i riksdagen samt i försvarsutskottet. Miljöpartiets riksdagsman är Mehmet Kaplan. Båda dessa herrars bakgrund är minst lika tvivelaktig som Omar Mustafas.

I slutet av 2012 försökte Gefle Dagblad att få Waberii att skriftligen ta avstånd från de åsikter han tidigare framfört i olika sammanhang. Tyvärr så hängde inte PK-maffian på den gången så det hela rann ut i sanden.

Varje människa har rätt att ha vilken människo- och samhällssyn den själv väljer. Men representerar man politiska partier kan dessa partier inte svära sig fria att man accepterar och sympatiserar med dessa sjuka idéer. Det är många kvinnor i Moderaterna och Miljöpartiet som borde ställa sig frågan om de sympatiserar med rätt parti.

Mehmet Kaplan

Man kan också fråga sig varför hycklarna på Aftonbladets helvita redaktion inte reagerat på detta?   

Varför skall Socialdemokraterna ensamma behöva ta skiten?

Att sådana här individer kommit in i Sveriges riksdag beror på att det är partierna som bestämmer vilka man kan rösta på. Skulle vi ha personval i Sverige skulle dessa herrar inte vara närmare en riksdagsplats än vad en gladlynt fjällko skulle vara.

Googla gärna på Abdirizak Waberii och Mehmet Kaplan. Dessutom rekommenderar jag boken knapptryckarkompaniet av Anne-Marie Pålsson.