En black om foten..

Det var i dag som fotvårtan skulle avlägsnas. Jag hade tid för operation klockan 12.00 och infann mig i god tid men trots detta blev jag sittande i väntrummet en dryg halvtimme. Då det äntligen blev min tur visade det sig att doktorn glömt bort min operation. Det var bara att bita i det sura äpplet och acceptera en ny tid för ingreppet. Det är liksom inte läge att börja diskutera med någon som snart skall skära i en.
På tisdag kväll skall det i alla fall göras om han inte glömmer det igen.

Renoverat och uppfräschat…

Under veckan har vi haft några hantverkare här. De har bland annat fixat till uteplatsen och målat grinden och järnstaketet på muren mot gatan. Det har inte skett helt utan komplikationer då Zippo också velat vara med. Att något är nymålat och färgen inte torkat är ingenting som bekymrar vår hund. Så i slutet av veckan var det lite zebra över honom, men vi hoppas att ränderna går ur.
Vi håller också på att förhandla om priset för att måla muren runt huset. Det är lite knepigt att anlita samma personer hela tiden då priset har en tendens att stiga med varje nytt uppdrag man vill ha utfört. Vi får se hur det går.
Själv är jag så gott som klar med kaklingen och iordningställandet av duschrummet. Det är bara några smärre detaljer kvar att fixa. Så till veckan är det projektet klart men det finns en hel del annat att sätta tänderna i så någon hängmatta blir det nog inte ännu på ett tag.

Jag ger aldrig upp...

I fredags kände jag att jag var i form, jag satte V4:an på Romme och Dagens Dubbel på Bergsåker.
Tuppkammen växte och de två favoritspikarna på V75 dagen efter var plötsligt inga spikar. Nu var det ”My way” som gällde, åt h-vete med flockbeteendet och Micke Nybrink och hans kompisar. En ny spik och där försvann minst sex rätt på V75 .
Men skam den som ger sig, finns det lopp så finns det hopp och Vallas V65:a på söndag såg inbjudande ut. En spik var jag helt klar på, Oki On Line i avd 2 som galopperade från start efter en omstart. När det gällde spik två så stod valet mellan Whitbread i avd 4 och City Hall i avd 5 och naturligtvis valde jag fel. Hade jag gjort tvärt om hade jag haft fem rätt som gav dryga 30 000 kronor. Det var ingen som klarade sex rätt, med andra ord så var det en svår omgång.
Jag kände i alla fall att jag var på gång så nu var det bara att satsa. V4 på Rättvik på måndag var nästa projekt och där var jag med till sista avdelningen men jag spelar inte för att få tillbaka 779 kronor. Ja ja, surt sa räven kanske det var någon som tyckte.
V4:an på Halmstad på tisdag hann jag inte lämna in på grund av datorkrångel så där sparade jag 310 kronor.
Solänget är ju nästan hemmabana så där borde det ju vara enkelt, men teori och praktik är inte samma sak. Lite slarvigt att utelämna två hästar i avdelning två. Tre rätt ger ju inte en spänn tillbaka.
Nu började jag ifrågasätta formen eller om det bara var otur. En chans till skulle de få och vad passade inte bättre än V64 på Valla och jackpott. Onödigt mycket pengar passar ju alldeles utmärkt. Jag spikade i avd 4 och 5, två solklara. Sedan snodde jag lite av Stall 77:s rank, tog statistikspåren (autostart) 2,4 och 5 (5 vann avd 1), kuskar (Svanstedt vann avd 2) och mest streckade – max en (ingen vann förutom spikarna) som utgångar, förutom A,B,C-ranken.
Fem rätt till avdelning sex där jag sitter med tre hästar i sista avdelningen.
Tack stall 77 för att ni rankat en 45-oddsare trea.
En sexa, 7 femmor och 35 fyror var ju inte så tokigt att vakna upp till.
Nu blir det uppvärmning på Bollnäs i kväll och sedan sätter jag sjuan på Bergsåker på lördag – jag vet att mina spelkompisar har stora förväntningar.
Rätt vad det är kanske jag lägger ut någon idé på bloggen, så glöm inte att kolla.

Som vanligt händer det saker...

Nu har vi varit här några veckor och som vanligt har det hänt en hel del medan vi varit i Sverige. Allting växer, även ungarna och minstingen är nog fem centimeter längre än när vi senast sågs. Han fyller femton i mars och det märks, han har fått en grövre röst, intresset för det andra könet har påtagligt förändrats och fotbollen för nu en mer undanskymd tillvaro. Han har även försökt tuffa till attityden mot Yaya. Men morsan är tuffare så än gör han inte som han vill.
Träd, buskar och allt grönt växer värre än maskrosorna i Sverige, så det har varit lite jobb med att ”rensa i rabatterna”.
Väggen mellan duschrummet och matsalen var vattenskadad och enligt tillkallad ”expertis” så berodde det på att ett vi hade ett läckage på ett plaströr i väggen. Själv misstänkte jag att det kom utifrån på grund av allt regnande. Väggen var nämligen torr, vilket den inte borde vara om vi hade en läcka där det läcker hela tiden.
Men i Thailand vet thailändarna bäst, så utan större protester accepterade jag förklaringen. Problemet var att man måste ta bort kakel och leta efter läckan. Eftersom jag planerat att kakla om duschrummet så var det inte något problem för mig. Riv ut hela rasket, kakel på väggarna, klinkers på golvet, toalettstol, handfat och allt annat som brukar finnas i ett duschrum.
Någon kanske undrar varför jag kalla det ”duschrum”. Till det finns en enkel och logisk förklaring eftersom vi har ett badrum i den änden av huset.
Det känns bra då man får ett fast pris, en muntlig offert på omfattningen av jobbet och vi är överens om vad som skall göras. Att det sedan visar sig att man använt cement i stället för kakelfix när man kaklat är ju inte mitt problem. Det tog några dagar för två man att få bort alltihopa. Men nu är det gjort och nu så skall jag kakla och lägga klinkers. Jag vill nämligen ha en viss kvalité på den delen av jobbet.
Väder och vind sliter otroligt på allting här borta. Luftfuktigheten gör att dragkedjorna i kläderna rostar om man inte sprutar på lite symaskinsolja. Husgrund och husfasad tar stryk av regnandet, värmen och solen och nu har jag ledsnat på att måla varje gång jag kommer hit. Nu har vi klätt husgrunden med skiffersten och hoppas att det skall underlätta underhållet.Stenen kostar fem bath per kilo och för monteringen betalar vi 250 bath per kvadratmeter, ett överkomligt pris, milt uttryckt.

Man försöker ju hänga med...

I slutet på förra veckan handlade det mycket om den thailändska ekonomin, både på TV och i media. Det är ganska komplicerat och svårt att förstå men jag tror att jag snappat upp det väsentligaste. Nu har regeringen bland annat beslutat att införa en ny skatt för utländska investerare. Utlänningar som investerat i thailändska statsobligationer får fortsättningsvis betala en skatt på 15 % på reavinster och intäkter från räntor.
Om jag har förstått det rätt så beror det bland annat på att Kina vägrar att låta sin valuta stiga i värde.
Den thailändska bathen är nu uppe på sin högsta nivå sedan den asiatiska krisen 1997. Trots detta så är växlingskursen mot den svenska kronan relativt hygglig och i dag fick man 4,35 bath för en svensk krona. Det känns alldeles utomordentligt bra att vi köpte huset och bilen då man fick 5,21-5,38 bath för en svensk krona.

Det bara öser ner

Snacka om regn, jag har aldrig varit med om något liknande. Det är kopiösa mängder med vatten som det handlar om.

Ändå verkar Surin ha klarat sig förhållandevis bra. Men tågtrafiken mellan Bangkok och Surin är inställd på grund av översvämningarna i Nakonratchasima (Korat). Landsvägstrafiken har också fått ledas om då huvudvägen mellan Bangkok och Surin står en meter under vatten i Nakonratchasima. Flera personer har också omkommit där på grund av översvämningarna.
I Rayong och på Koh Chang har man också haft stora problem, bland annat har flera ras förekommit då vattenmassorna dragit med sig lera och jord från höglänta områden.
I dag besökte Thailands premiärminister Nakonratchasima och på TV kunde man se honom i en båt mitt i sta’n vinkande åt befolkningen.
Det är mer än femtio år sedan man varit med om något liknande i Nakonratchasima. Det har alltså hänt tidigare och är inte någon ny företeelse även om det var länge sedan senast. Självklart så kommer många ändå att skylla på klimatförändringar och koldioxidutsläpp.

Vi hade planerat att åka ner till Hua Hin under den närmaste tiden men nu vet jag inte hur det blir. Det är ca en månad kvar av regnperioden och än hinner mycket hända.

De goda föresatserna med mycket motion och träning har också fått skjutas på framtiden.

Utländska bärplockare...

Det var fullt på flyget från Stockholm till Istanbul och från Istanbul till Bangkok, bland annat beroende på att det var ca 100 thailändska bärplockare som också återvände hem. De hade varit inkvarterade i Jokkmokk i 80 dagar för att plocka hjortron, blåbär och lingon.
Med hjälp av Yaya ställde jag en del frågor och fick då veta att några av dem hade varit här tidigare och då hade det varit gott om bär. För en del så var det sjätte året i rad man kommit till Jokkmokk för att plocka bär, för andra var det första gången. Man visade inga muntra miner, ingen hade lyckats få ihop till utgifterna och de flesta av dem hade lånat pengar hemma i Thailand för att kunna betala resan för 70 000 bath. Logikostnaden hade man betalt med det man fått ihop på bärplockningen och i bästa fall hade man några tusenlappar med sig hem.
De var rekryterade av ett svenskt företag genom en thailändsk agent i Bangkok och var och en av dem hade betalat 70 000 bath för resan, vilket inkluderat visumförfarandet, resor mellan byn och Bangkok tor, flygbiljetten tor samt resan mellan Arlanda och Jokkmokk tor. Utöver det så hade de betalat 160 kronor per dygn för mat och logi samt transportkostnaderna till och från förläggningen till plockningsställena, uppskattningsvis ca 1 500 kronor per person.
De berättade att de jobbat 14 – 16 timmar varje dag och att de fått betala hela logikostnaden trots att de haft egen mat med sig från Thailand. Omräknat till svenska kronor handlar det om drygt 31 000 per person. Då jag har betalat 6 894 kronor för min flygbiljett, vilket motsvarar ca 28 000 bath, förstår man att någon tjänat grova pengar på dessa bärplockare även om resorna mellan byn och Bangkok och mellan Arlanda och Jokkmokk skall betalas av de 70 000 bath var och en betalt. Med dagens valutakurs och de allt dyrare flygresorna borde de som ansvarar för rekrytering inse att det är näst intill omöjlighet att få lönsamhet i detta.

En annan sak som är lite märklig i det här sammanhanget är att inte något av de här bärplockarjobben, med en grundlön på ca 16 000 kronor, fanns anmälda hos arbetsförmedlingen. Trots den höga ungdomsarbetslösheten tilläts dessa rufflare att ta hit 4 000 bärplockare från Thailand, Bangladesh, Vietnam och China när det finns 10 000-tals svenska ungdomar som går utan arbete.
Ingen sa ett ord om detta i valrörelsen, för det kan väl inte vara så illa att dessa jobb inte är fina nog för svenska ungdomar?

Monsunregn...

Att regnperioden inte är över fick vi besked om härom natten. Det öste ner hela natten och det blixtrade och dundrade så man knappt fick en blund i ögonen. I vanlig ordning blev det strömavbrott så Ac:n och fläktarna var mest till prydnad. Jag har ingen uppfattning om hur mycket det kom, men det handlade definitivt inte om millimeter. På gatan gick vattnet nästan till navet på bilhjulen.
Men å andra sidan är det varmt, inte en grad under 25 trots ösregn mitt i natten. På morgonen den 28 september, den dag vi lämnade Sverige, var jag tvingad att skrapa rutorna på bilen innan jag kunde köra ned den i garaget.

Skyltar, som den jag såg i någon av kvällstidningarnas Internet-upplaga, kommer aldrig att bli aktuella här.

Det var någon som frågade om jag sitter och skriver inlägg mitt i natten på bloggen. Ja, det har hänt men inte ofta. Tiden som anges på bloggen är svensk tid. Anledningen till det är att om jag ändrar till lokal tid så ändras tiden för alla tidigare inlägg också. Därför har jag valt att ha kvar svensk tid. Så står det att inlägget är upplagt 02.30 så har jag lagt upp det 21.30 lokal tid.

Alltid händer det något....

I går var det dags att förlänga uppehållstillståndet ännu ett år. Sedan man stängde immigrationskontoret i Kapchoeng är jag tvingad att åka till Nakonratchasima, som ligger ca 20 mil från Surin och då gäller det att ha papperen i ordning och inte glömt något hemma.
Vi startade vid åttatiden och förutom Yaya så var döttrarna med och de sistnämnda hoppades på några timmars shopping på marknaden i Nakonratchasima.
Den sista delen av vägen är vad vi i Sverige skulle kalla motortrafikled och där går det hålla en något så när anständig hastighet. Lite för anständig visade det sig när vi hade ca 50 kilometer kvar. Då blev vi stoppade av två Highway Patrol-poliser och upplyst om att jag kört 114 km/tim mot tillåtna 80 km/tim. Hustrun skötte snacket och 100 bath fattigare så var det bara att fortsätta mot målet. Väl framme kom nästa bakslag, kontoret hade flyttat till nya lokaler och den enda information som stod till buds var ett telefonnummer som var tejpat på dörren. Efter ett telefonsamtal och en vägbeskrivning av några anställda på en närbelägen restaurang hade vi situationen klar för oss.
Utan större problem hittad vi fram till det nya kontoret och där fick vi ett antal nya dokument som skulle fyllas i och skrivas under, denna gång på thailändska. När detta var klart så var klockan tolv och de hårt arbetande immigrationstjänstemännen gick på lunch och vi var välkomna tillbaks efter klockan ett.
Där försvann tjejernas förväntningar på någon shopping och det var inte annat att göra än att äta lunch även för oss, vilket vi gjorde på en liten restaurang i närheten av kontoret. I Thailand är det aldrig långt till närmaste restaurang.
Väl tillbaks på kontoret fick vi vänta en stund tills det blev vår tur. Det som jag förutsatt skulle bli en rutinmässig handläggning visade sig bli betydligt besvärligare. Immigrationsmyndigheten har krav på att sökande skall redovisa sin inkomst genom intyg från den som är utbetalare. Dessa intyg skall även vara bestyrkta av den svenska ambassaden i Bangkok. För att slippa en dag extra i Bangkok har jag därför låtit Notarius Publicus i Sundsvall bestyrka intygen de senaste två åren. Men nu tog det tvärstopp, man godkände inte detta. Jag hänvisade då till att man godkänt det vid två tidigare tillfällen och man lovade att leta fram föregående års ansökningshandlingar.
Efter en och en halv timmes letande hade man fortfarande inte hittat dessa och vi blev inkallade till platschefen som förklarade att det skulle ta lång tid att leta fram mina handlingar. Och eftersom hon måste sätta folk på den uppgiften ansåg hon att jag skulle betala för den ”tjänsten”.
Hustrun övertog ”förhandlandet” och jag begrep att hon hävdade att chefen och hennes personal var anställda och avlönade av staten. Jag förstod även att hon ville ha femtusen för den förtäckta mutan. Utan att riktigt veta om och i så fall vad vi var överens eller inte så fortsatte schackrandet vid tjänstemannens bord. Jag hade då smugit till Yaya 3 000 bath som hon stoppat in i passet och hon gjorde klart att jag inte visste något och att det var hon som betalade och att hon inte hade mera pengar.
Jag hade kunnat betala 5 000 om det hade behövts bara för att slippa besväret med att åka till Bangkok och ambassaden. Tågbiljetter, taxiresor, hotellkostnad och ambassadens avgift för att få intygen bestyrkta skulle ha blivit betydligt dyrare.
När Yaya sköt fram passet svepte tjänstemannen ner pengarna i en låda med en elegant och graciös rörelse som visade en viss vana. Sedan gick det som på räls och strax efter klockan tre kunde jag lämna kontoret med ytterligare ett års uppehållstillstånd.
På hemvägen korsades våra vägar igen, efter en omkörning där det fanns en heldragen linje, blev vi ånyo invinkade av ordningsmakten och det löste sig lika smärtfritt denna gång genom ett ”lunchbidrag” på 100 bath.

Polsk riksdag?

Det spekulerades en hel del innan valet till talman genomförts. Mona Sahlin utsåg en egen kandidat vilket verkade vara taktiskt betingat. Hon hade knappast några förhoppningar om att Kent Härstedt skulle kunna vinna omröstningen. Förhoppningarna var nog att Alliansens kandidat skulle vinna med stöd av SD så att man fortsättningsvis skulle kunna rida på att Alliansen haft stöd av SD. Nu gick det inte så, med Bodström på bonnpermis i USA, en pissnödig kommunist och en något odisciplinerad och olydig ledamot på den rödgröna sidan så hade Alliansens kandidat utsetts till talman utan SD:s röster.

Olika medier spekulerade om olika resultat och hur röstningen skulle utfalla innan valet till talman genomförts, men ingen fick rätt. Det talades om utpressning när det gällde de krav som SD förde fram medan krav eller förslag från övriga partier benämndes förhandlingar. Man upphör aldrig att förvånas, det tågas på i samma trångsynta anda som bidrog till SD kom in i Sveriges Riksdag.

Det har också diskuterats, förhandlats och spekulerats om SD skulle hållas utanför utskotten men där har politikerna till slut tagit sitt förnuft till fånga och nu får SD sina utskottsplatser.

Det är inte bara i riksdagen känslorna svallat. Media har trampat på i samma spår som tidigare och demonstrationerna har avlöst varandra. Aftonbladet drog igång något man kallar ”vi gillar olika” och det är väl inget fel i det, syftet kan väl de flesta skriva under på. Men man fokuserar på fel sak, det handlar inte om rasism det handlar om vilken asyl- och flyktingpolitik Sverige skall ha och hur flyktingmottagning skall gå till. Själv har jag den uppfattningen att rasismen nästan är utdöd i Sverige. Handen på hjärtat när såg vi en skinnskalle senast? Om inte så handlar det om en mycket marginell grupp, sannolikt mycket mindre än de stenkastande stollarna i AFA.
Jag delar statsministerns uppfattning när han säger att en övervägande del av dem som röstat på SD gör det av missnöje och inte av rasistiska motiv. Tänk att det skall vara så svårt för media att begripa eller kanske man inte vill begripa det?

Vilka är det som leder demonstrationerna mot SD, ja inte är det vad man i dagligt tal kallar vanligt folk. Rättvisepartiet Socialisterna spelar en framträdande roll liksom anhängare till tok- och avgrundsvänstern och inte minst AFA. Det handlar om samma grupperingar som före valet stoppade många av SD:s valmöten genom att kasta ägg och tomater och på andra sätt såg till att SD inte fick komma till tals. Det handlar i mångt och mycket om demokratins dödgrävare.

Nu lär man väl få fan på sig eftersom man uttryckt vad man tycker utan att vara vare sig rasist eller främlingsfientlig. Men det får man väl ta i så fall.
De som såg till att SD kom in i värmen är de etablerade partierna livligt understödda av media. Det är deras ansvar och ingens annan att SD nått sitt mål.

Om media, med Aftonbladet i spetsen, trampar på i ullstrumporna utan att fokusera på det som det verkligen handlar om så är jag säker på att SD vid nästa val är det tredje största partiet i Sveriges Riksdag, en önskvärd utveckling? Det bör i första hand media fundera över.

Det går bara utför...

Sossarna har tillsatt en kriskommission och nu är det vänsterpartiets tur och där kallas det framtidskommission, men rätt namn är naturligtvis haverikommission i båda fallen.
Vänsterpartiet är nu mindre än Sverigedemokraterna och tillsammans med Kristdemokraterna Riksdagens minsta parti. Fem val i rad har det bara gått utför och ingenting talar för att det skall gå bättre nästa gång – snarare tvärt om. Ok, jag önskar lycka till.
Inom Alliansen så har nu tre av fyra partisekreterare lämnar sina poster och nya utsetts. Det vinnande laget gör redan nu förändringar medan de som förlorade behåller sin laguppställning.
Jag tycker att det börjar likna fotbollslaget IFK Sundsvalls förfall över det rödgröna alternativet.

Fler funderingar med anledning av valutgången...

En spännande vecka väntar och redan på måndag skall riksdagens talman och två vice talmän väljas. Det är svårt att sia om resultatet, kanske får vi en talman som utsetts med stöd av röster från Sverigedemokraterna.
På tisdag fortsätter det med regeringsförklaringen och kanske det mest spännande, vilka är ministrar i den nya regeringen?
Säga vad man vill om Fredrik Reinfeldt, men där sitter det inte fast. Det var väl inte många som trodde att han skulle splittra ett vinnande lag men där fick vi fel. Utbytet av Per Schlingman är säkert välplanerat och han får en annan och kanske ännu viktigare roll i fortsättningen. Sofia Arkelstam är tydligen ett stjärnskott som har rätt bakgrund och hennes intresse verkar vara gröna frågor. Bäva månde Klimat-Maria. Man vilar inte på lagrarna inom Moderaterna utan kör vidare efter de strategier som hitintills visat sig vara mycket lyckosamma men man byter ut och flyttar personer för att nå maximal effekt och få fler sympatisörer. Detta trots att man har gjort det bästa valet på 100 år.

Men sossarna tågar på i gamla spår. Där har det inte gjorts några byten – inte ännu i alla fall. Trots det sämsta valresultatet i partiets historia händer ingenting annat än att man tillsätter en haverikommission och kallar in en extrakongress. Men man låter de som är ansvariga för floppen analysera vad som hände och vad det berodde på. Sahlin, Baylan, Östros, Bodström, Österberg, Ylva Johansson och Lundby-Wedin är väl inte några namn man kopplar till förnyelse direkt. Men jag för står problematiken, det räcker med att höra Jytte Guteland mindre än fem minuter för att förstå att det inte finns någon återväxt i partiet.

Äntligen hemma...

Nu är vi tillbaks i Surin och resan gick bra hela vägen. Turkish Airlines var en positiv överraskning och de får fullt godkänt. Moderna flygplan, trevlig besättning och ville man ha en Whisky eller en grogg så behövde man inte betala fyra Euro som man måste göra då man flyger med SAS och Finnair och en del andra bolag. Vi landade faktiskt lite före tidtabellen och från flygplatsen tog vi taxi till hotellet vilket tog ca 35 minuter. Det facila priset av 340 bath är ju också överkomligt. Det är faktiskt billigare än att åka taxi från Granlo till järnvägsstationen i Sundsvall, vilket på sin höjd tar tio minuter.
Efter att ha duschat och vilat lite så åkte vi och köpte tågbiljetter (Bkk - Surin) och därefter till marknaden vid Hotel Indra för att handla lite presenter.
Tåget tog ca 7,5 timmar och hade, som vanligt, lite svårt att hålla tidtabellen. Antalet väskor och påsar hade stadigt växt under resans gång så det var mycket att hålla reda på när vi skulle ombord på tåget. Det blir lite problem då antalet armar inte räcker till och när resväskorna börjar anta en vikt som närmar sig 30 kg.
Nåväl, på perrongen i Surin väntade barnen och det blev ett glatt återseende. Detsamma gällde då vi kom hem, Zippo höll nästan på att slå knut på sig själv av glädje.
Nu är det lördag förmiddag här och vi håller på att acklimatisera oss till värmen och luftfuktigheten samt det faktum att Thailand ligger fem timmar före Sverige. Termometern visar 33,0 grader just nu och solen lyser från en molnfri himmel. Men lite regn lär vi säkert få räkna med framöver eftersom regnperioden ännu inte är slut på ett tag.
Det är lite som behöver åtgärdas efter nästan fem månaders frånvaro men ungarna hade städat och fixat så det som skall åtgärdas får ta den tid det tar.