Varför tiger politikerna och varför gör inte journalisterna sitt jobb?

Jag fick ett mail från en person som jag har känt i många år och som jag uppfattat som omdömesgill och klarsynt. Personen ifråga läser min blogg kontinuerligt men brukar inte kommentera mina åsikter och ståndpunkter i bloggen utan ger en hint då vi träffas eller via mail och hitintills i mycket positiva ordalag.
Men nu, helt plötsligt fanns det synpunkter på delar av vad jag skriver. Synpunkter som helt avviker från min inställning och mina uppfattningar när det gäller massinvandring i allmänhet och Islamska invandrare i synnerhet som inte har skyddsskäl.
Det var ett tag sedan mailet trillade in och jag har funderat på hur jag skall tackla detta.
Jag avstår från att bemöta synpunkterna genom att svara på mailet, jag väljer i stället att via bloggen förklara varför jag tycker som jag gör.
Ibland tror jag att jag har en mardröm och att personer runt omkring mig sover.

Den sovande Pursvensken koncentrerar sig på kortsiktiga frågor och problem medan han/hon aningslöst och naivt blundar för det som sker mer långsiktigt i vårt land.
Han/hon lever i en tillvaro där de koncentrerar sig på frågan om bunden eller rörlig ränta på bostadslånet, och samma sak när det gäller elförbrukningen – rörligt eller fast avgift. Så här under vintern uppkommer naturligtvis också frågan om kollektivtrafiken fungerar, om tågen går enligt tidtabell, om man kommer i tid till jobbet om man åker buss och om det är plogat och sandat om man åker bil.
Det är lite av tryggheten och vardagen för pursvensken, det finns inga mörka moln på himlen. Pursvensken litar på sina politiker och tror på det som står i tidningarna.

Jag måste tillstå att jag är orolig, ja rent utav riktigt rädd för det som sker i vårt samhälle i dag. Min uppfattning är att islamismen är ett hot mot vår frihet på längre sikt. Islamismen döljer sig bakom en fredlig religion men de använder sig av det demografiska vapnet i sin erövring av nya territorier, massinvandring och hög nativitet, men även av sina ”heliga” Jihadkrigare och självmordsbombare som spränger sig själva och andra för att skrämma oss till stegvisa eftergifter och slutlig underkastelse.
Det här är en process som sker i det tysta. Om jag har förstått det rätt så är redan nu etniska svenskar i minoritet i åldersgrupperna 0-19 år i Malmö. Det vanligaste namnet på nyfödda pojkar i Malmö i dag är Mohammed.
I dag finns det skolor i Malmöregionen som bara har ett fåtal svenska (etniska) elever. Någonting att tänka på?

Några säger att Islam står för fred. Inte vet jag, men nästan överallt i världen där terror och konflikter råder är muslimerna inblandade. Sedan slåss de inbördes också, två olika grenar av samma religion mot varandra. Jag har svårt att tro att det beror på att de är speciellt fredliga.

Här är några intressanta sajter som för fram sådant som våra politiker döljer och som visar att svenska journalister inte gör sitt jobb.

http://www.politisktinkorrekt.info/ och http://meritwager.wordpress.com/.

Den som inte blir upprörd efter att ha tagit del av informationen på dessa sajter, som politiker och media gör allt för att tiga ihjäl, kan ju fortsätta att låtsas som det regnar. Det är vi, som helt vanliga medborgare som måste reagera, och framföra våra åsikter och jaga journalisterna så att de inte avgör vad som skall vara sanning för oss.

Det har faktiskt börja hända att några journalister börjat kalla sakerna för dess rätta namn, bl a Per Gudmundsson i SvD och Ulf Nilsson i Expressen och det är alltmer sällan man hör från media att folk är främlingsfientliga när de talar om fakta.

I dag kan man läsa i AB:s nätupplaga att invandrarkritiska Sannfinländarna får drygt 16 procent av rösterna i en färsk opinionsmätning, detta med mindre än tre månader kvar till riksdagsvalet i Finland i april.
I valet 2007 fick partiet "bara" 4,1 procent av rösterna. Uppgången nu jämfört med opinionsmätningarna i somras är sju procent.Man skall också betänka att Finland har en bråkdel av invandrare jämfört med Sverige. Det här är siffror som de svenska politikerna bör reagera på annars blir utvecklingen likadan i Sverige.

Ett ovälkommet besök…

Helt plötsligt dök det upp två trojaner i min dator, men som tur är har jag ett bra antivirussystem i Avast. Dessutom har jag Widows Defender så det var inget större problem att spåra dem och ”döda” dem. Problemet är att jag inte vet hur de tagit min dator i besittning. Nu har jag rensat bort en del av de senaste mailen i inkorgen för att vara säker på att de inte dyker upp igen om eller när jag öppnar mailen igen.
Även om det inte är alltför svårt att bli av med skiten så tar det flera timmar att scanna allt i datorn. Nu var väl inte de här alltför giftiga, nästa gång kan det vara värre och att få en massa data och foton förstörda är väl så nära en katastrof man komma på den här nivån.
Hitintills har jag kört backup en till två gånger i veckan och frågan är om man skall börja göra det varje dag.

Det är svårt att hinna med allting...

Det är en del att stå i för närvarande. De viktigaste matcherna från Australian Open i tennis visas på dagtid här. Det är inte vad man kan säga om Premier Leaguge som börjat spela matcherna på vardagar vilket gör att de visas efter midnatt här borta.
Robin Söderling gjorde en riktig skitmatch i åttondelsfinalen när det verkligen gällde. Jag hade väntat mer av honom.
Sedan blev Nadal ordentligt avklädd av landsmannen Ferrer som vann kvartsfinalen enkelt. Jag tyckte det var bra. Finns det ingen som kan säga åt Nadal att sluta med tjafset han har för sig då han skall serva, som att dra shortsen ur arslet och stryka tillbaks hårtestarna på båda sidor om huvudet. Tittar inte karl’n på sina egna matcher efteråt – man undrar ju?
Berbatov fick be på sina bara knän för att få stanna kvar i Manchester United och det var långt ifrån självklart att han skulle bli kvar. Nu är han lagets främste målskytt och leder dessutom Premier Leauges skytteliga överlägset. Han räddade förövrigt United från ett nesligt nederlag mot Blackpool härom natten genom att reducera Blackpools tvåmålsledning och slå in vinstbollen några minuter innan slutet. Han är på rätt plats i de flesta lägen, en verklig tillgång för United som jag ser det.
Nästa omgång spelas också på vardagar, fan vad trött jag blir.
I morgon möts Federer och Djocovic i semifinal i Australian Open. Det kan bli en svår nöt att knäcka för Federer då Serben spelat bra under hela turneringen.

Utöver idrotten skall man hinna med att motionera ett par timmar om dagen och framför allt måste jag koncentrera mig på att få in V75:an varje lördag, vilket inte lyckats så bra hitintills i år. Men mina spelkamrater är ett tålmodigt gäng.

Härliga tider, strålande tider…

Nu har äntligen den svenska kronans starka ställning gentemot Dollar’n och Euron slagit igenom på den thailändska valutan också.

Den senaste veckan har växelkursen stadigt förbättrats och har man nerver som påminner om kraftledningar så kan man vänta med att växla. Själv tog jag det säkra före det osäkra och i dag fick jag 463 bath för en svensk hundralapp.

Så bra kurs var det länge sedan man fick och en kurs på över fem bath för en svensk krona är det nu över fyra år sedan man erhöll.

Det är bara att hoppas att det håller i sig.

Högtryck mm ....

Mina ögonvitor är fortfarande röda och jag var på nytt sjukhusbesök i torsdags och då sa doktorn att det inte var någon inflammation. Men hon kunde inte förklara vad det berodde på. I stället för antibiotika fick jag nu en flaska med ”artificiella tårar” som jag skall droppa i ögonen fyra gånger om dagen.
Oavsett vad man söker för på detta sjukhus så kollar de blodtryck och vikt. Mitt blodtryck var inte bra, 151/69. Jag har aldrig varit i närheten av det trycket tidigare så jag trodde att det var något fel. Så efter läkarbesöket togs ett nytt blodtryck och nu visade apparaten 161/82. Det var ca femton minuter mellan tillfällena och jag tycker att det är märkligt att blodtrycket kan förändras så mycket under så kort tid.
Nu kollar jag trycket varje dag och som högst har det varit 136/91 och som lägst 124/93, vilket får anses vara acceptabelt.
Nu avvaktar jag hur det blir med ögonvitorna innan jag kontaktar ögonläkaren igen.

Temperaturen sjunker....

I morse var det riktigt ruggigt, 17,2 grader visade termometern. Det är bara att konstatera att vi har vinter här också. En vinter utan snö, kyla och halka på vägarna men som ändå upplevs som riktigt kall av thailändarna. Ute i byarna sitter folk och värmer sig framför brasor. Jag tyckte själv att det var småruggigt i morse och hade gärna dragit täcket över huvudet och somnat om.
Men efter klockan sju är det kört, då påbörjas ungarnas procedur inför skoldagen, vem som skall duscha först, saker som inte ligger där de skulle ligga, vem som har tagit vems handduk, kläder som egentligen skulle ha strukits kvällen före och för att inte tala om smällandet i dörrarna.
Sedan är det lugnt ett tag tills de skall iväg till skolan och det är skilda tider för alla tre och för varje moppe som startas och var och en som åker i väg skäller Zippo högljutt då han ser flocken skingras.
Så somna om det kan man bara drömma om, det fick bli en motionsrunda i stället och för det ändamålet var temperaturen klart lämplig.

Bilen har några år på nacken nu...

Ibland händer det sån’t man inte räknat med och naturligtvis så kostar det pengar. I onsdags stannade kopplingspedalen i nedtrampat läge. Yaya är bekant med en tjej som är gift med en bilreparatör och som vi anlitat de senaste åren. Nu blev det en ny uppgift för honom.
Vi behöver bara slå en signal så kommer han och hämtar bilen, det kallar jag för service. Det blev en del byten av några detaljer och vår reparatör använder sig av originaldelar, vilket inte alla gör här.
Nu blev det inte helt problemfritt och dagen efter blev det ett nytt verkstadsbesök då pedalen inte ville vara med på noterna.
Den tredje dagen blev det ett nytt besök p g a samma problem, men nu funkar det igen.
Även om det kostar så handlar det inte om några större summor, hela kalaset gick på 2 400 bath. I Sverige har det nog kostat minst samma summa i svenska kronor.

Bilen börjar bli lite till åren, den inhandlades i december 2004 och har nästan rullat 10 000 mil så man får väl vara beredd på att det kan uppstå problem.
Det är lite bucklor på stötfångarna och repor i lacken på lite olika ställen men gemensamt för varje skada är att ingen i familjen har en aaaaaning om hur de uppstått.

Farliga vägar...

I veckan kunde vi läsa en krönika av Robert Collin i Aftonbladet som handlade om hänsynslöshet i trafiken. Rubriken löd ”Ingen annanstans än i Sverige finns sådan hänsynslöshet”.
Jag undrade om karl’n fått solsting mitt i vintern eller åkt på någon annan åkomma.
Nä då - ingalunda, det är en uppfattning som han har, att ingen annanstans än i Sverige finns sådan hänsynslöshet.
I själva krönikan går han sedan hårt åt svenska trafikanter och skriver bl a ”Jag kör varje år hundratals mil i olika länder och på olika kontinenter men ser aldrig en sådan buskörning, en sådan hänsynslöshet och en sådan oginhet som på de svenska vägarna”.
Han fortsätter vidare ”Sverige har på grund av polisens totala felsatsning blivit trafikvärstingarnas paradis på jorden”.
Det är liksom ingen hejd på hur eländig den svenska trafiken är, det bara rinner ur honom.
Den inställning han framför visar bara att han aldrig kört bil i Thailand, här kan man verkligen tala om hänsynslöshet i trafiken. Jag tycker att vi har en bra trafikkultur i Sverige

En thailändsk tradition....

Förra veckan var vi en speciell familjesammankomst hos en gren av Yayas familj. Jag är ju inte så där speciellt trakterad av de här aktiviteterna eftersom jag brukar vara ensam farang.
Men enligt förhandsinformationen så var det ingen större tillställning utan mer en mindre intim fest. Men sedvanligt avvek verkligheten från förhandsinformationen och det intima evenemanget visade sig vara en tillställning med mer än 200 deltagare med bland annat helstekt gris och gott om dricka.
Som vanligt var jag också, som jag befarat, ensam farang. Men det är bara att ta seden dit man kommer och de flesta är jättetrevliga och vill gärna prata vilket kan vara svårt många gånger då de engelska kunskaperna inskränker sig till ett ord, ”hello”. Flera av de äldre ”gubbarna” ville gärna samtala och det gick, om än på knackig thailändska, hyggligt - om jag tar i lite.
Vad partyt gick ut på är jag inte riktigt säker på men det benämndes ”make munk”. Det innebar i det här fallet att alla syskon, med något undantag, samlats för att hylla sina gamla föräldrar. Den äldste brodern hade munksysslan och han höll någon form av mässa för föräldrarna som båda är i 90-årsåldern. Mamman verkade inte vara kontaktbar och låg i sängen med slutna ögon medan pappan satt i sin säng och såg mest förvånad ut. Jag misstänker att han kanske var dement.
Efter det att ”mässan” hållits fick folk gå fram till föräldrarna och knyta ett band med en sedel om deras handleder. Alla knöt inte band utan lämnade sin gåva till en av döttrarna som gick runt och samlade in pengarna.
Här lever man i villfarelsen att alla faranger är rika som troll och gåvans storlek fick naturligtvis anpassas efter den förutsättningen. Sedan fortsatte festen med hög musik, mat och dryck till långt in på natten.
Själva åkte vi hem långt innan det var slut.

Än är de inte uträknade...

I går var det dags igen, ca 30 000 rödskjortor samlades i Bangkok för att visa sin kritiska inställning till regeringen. Det här var den största demonstrationen sedan myndigheterna slog till mot rödskjortorna under oroligheterna i Bangkok förra året. Den 19 maj gick man med pansarfordon in i det område som ockuperats och flera av ledarna greps och sitter fortfarande fängslade utan rättegång.
En av de mer kända ledarna, Jatuporn Prompan, uppmanade regeringen att frige de som fängslades och han uppmanade även Thailands folk att komma ihåg de som dog i samband med demonstrationerna.

Fler "svenskar" som är ute och rör på sig...

En ”svensk” 18-åring från Sundsvall har gripits i Uganda – misstänkt för att ha planerat att utföra ett terrordåd åt Al-Shabab, enligt Expressen. Han fick sitt svenska pass så sent som i slutet på november. Av artikeln framgår också att han är en flitig Facebookanvändare och två dagar innan han greps hade han gjort en uppdatering från sin mobil.
Vidare framgår att han flög från Arlanda till Entebbe i Uganda i slutet på december. Vid gripandet framkom även att han hade dubbla pass.

Det här handlar troligen om ett s k ensamkommande barn. Det visar också att migrationsverket inte har ett hum om vad man håller på med, vilket inte är dugg förvånande för mig som haft med dem att göra. Det skulle vara intressant att få veta om migrationsverket kände till att han hade ett kenyanskt pass också eller om han ansökte om asyl som papperslös. Man undrar ju också på vilka grunder han har beviljats asyl i vårt land.

Han verkar ju inte ha varit direkt barskrapad då han haft pengar till flygbiljetten och även kunnat inhandla en mobil från vilken han kan uppdatera Facebook oavsett var han befinner sig i välden. Var har han fått pengarna ifrån, är en intressant fråga.

Men det är ingenting som intresserar media eller våra folkvalda representanter. Följer det här de vanliga rutinerna så lär väl Sveriges ambassad i Nairobi få jobba häcken av sig för att han skall kunna återvända till Sverige.

Lite mer om "svenskarna"....

Helena Benaouda är ordförande för Sveriges Muslimska Råd, en paraplyorganisation för muslimska föreningar i Sverige.

Den 14 december 2010 deltog hon i SVT Debatt och fick då frågan ”Du som har överblick i Sverige, har du sett det här på nära håll” med anledning av självmordsbombaren som sprängde sig själv på Drottninggatan i Stockholm. Hon svarade ”Vi kan inte känna igen dem på det sättet, för de extrema åsikterna hörs bara på anonyma YouTube-filer”
Damen i fråga är svärmor till en av de ”svenskar”, Munir Awad, som greps i Köpenhamn och som enligt polisen planerat ett blodbad på Jyllands Posten. Svärsonen har tidigare gripits i Somalia och Pakistan. Det är nu tredje gången han sitter inlåst.
Nu återstår bara att se hur lång tid det tar för svenska myndigheter att ”tjata” loss honom som man gjort vid de två tidigare tillfällena.
När skall politiker och media vakna?

Förlängning av uppehållstillstånd

I dag har vi varit till immigrationskontoret i Chong Chom för ”90-dagarsregistreringen”. Även om man har ett uppehållstillstånd som gäller ett år så måste man anmäla sig på ett immigrationskontor var tredje månad.
Det visade sig att det inte var den mest lämpade dagen att ge sig ut på vägarna. Nu är alla som varit hemma och hälsat på släkten över nyår, på väg tillbaks till Bangkok och trafiksituationen är obeskrivbar. När man skall åka till Chong Chom måste man passera huvudvägen från Ubon till Bangkok. Trafikljusen var avstängda i Prasat och polisen dirigerade trafiken, kaos är bara förnamnet. Den thailändska mentaliteten att det kommer en dag i morgon också, gäller definitivt inte i trafiken. Här tas minsta möjliga hänsyn och det chansas friskt och många av de trafiköverträdelser som man ser här skulle säkert rendera fängelsestraff i Sverige.
Efter en lång väntan så kom vi i alla fall vidare. Att nyårsfirandet inte är över kunde vi konstatera då vi letade parkeringsplats i Chong Chom. Det var säkert tusentals bilar som trängdes på alla tillgängliga ytor vid gränsövergången till Kambodja. På den kambodjanska sidan finns dels en marknad med mycket låga priser dels ett stort kasino som är populärt bland thailändare.
Det vimlar dock av hjälpsamma ”fixare” på platsen så för 100 bath ordnades en parkeringsplats. Yaya protesterade högljutt och hävdade att priset var tjugo bath utan att någon brydde sig. Här styr marknadskrafterna, tillgång och efterfrågan gäller.
På migrationskontoret var det ingen trängsel utan vårt ärende klarades av på mindre än 15 minuter. Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka de ca 80 kilometer långa vägen hem igen. Från det här hållet var det bara femton minuters väntetid i vägkorsningen i Prasat, men kön från det andrahållet hade växt och var mer än två kilometer lång och då står det tre fordon i bredd. I bästa fall är de framme i Bangkok efter midnatt.Hitintills har 287 personer omkommit i trafiken under nyårsfirandet och det är ännu inte slut.

i bland kopplar det inte...

Jag har dragit om några elledningar hemma i Yayas hus och bland annat kompletterat med en ny gruppcentral. Kabeldragning, klamring, inkoppling mm har jag gjort själv.

Inkopplingen till huvudsäkringen avstod jag från att göra, den är typ modell Ä och de fick bli en uppgift för byelektrikern.
Jag trodde ju inte att man måste vara med och tala om vad han skulle göra eftersom kabeln var framdragen till huvudsäkringen och det var bara att koppla in den.
Det är inte mycket som förvånar mig efter snart nio år här borta, men nu är en gräns passerad.

Han har kopplat kabeln på samma sida som inkommande ström, alltså på fel sida om säkringen. Men han har lovat åtgärda det då han får tid.

Åren bara rinner iväg...

Det blev ett lugnt nyårsfirande den här gången. Jag hade köpt en grill som vi invigde på nyårsaftonen. Barnen hade fått lov att bjuda hem några kamrater på eftermiddagen. Mijo hade sin pojkvän här och Mort en av sina klasskompisar. Rem bjöd hem hela fotbollslaget med motiveringen att han inte bara kunde fråga en eller två. Det är ju tur att det är ett sjumannalag. Vi hade handlat gott om mat så det var inga problem, det räckte till alla och blev över också. Zippo hade fått ett smaskigt ben men han var mer intresserad av vad alla andra hade på tallrikarna. Han är rädd för fyrverkerier och smällare men så länge vi var utomhus var det inga problem, han knappt reagerade. Men när vi förflyttade oss inomhus höll han på att krypa ur skinnet så han fick sova i vardagsrummet.
Nu har fotvårtan slutat att besvära och influensan har gett med sig även om jag fortfarande har problem med ögonen. Så i dag har jag kommit igång motionerandet efter ett allt för långt uppehåll och flera kilon tyngre. Det blev en lugn inledning på morgonkvisten med en åtta kilometers promenad i moderat tempo. Målsättningen är att jag skall köra fyra fem gånger i veckan tills vi återvänder till Sverige i början på juni.