Ett land på dekis...

Jag hade tänkt skriva lite om den här pellejönsregeringen som för närvarande håller i styråran i vårt fosterland. Det är i mina och många andras ögon en ömklig församling av inkompetenta människor som inte alls klarar av att sköta de arbetsuppgifter de tilldelats. Det mest beklagansvärda är dock att de inte heller behöver ta något ansvar för det de gör eller framförallt det de underlåter att göra.

När man skriver om regeringen måste man naturligtvis också skriva om alliansen, den självkastrerade oppositionen i svensk politik, om inte annat för att få en viss balans av tokigheterna, d v s alla är lika skyldiga. Det handlar bara om tid och rum. Jag hoppas att ni aldrig glömma cirkusdirektören från Täby som lämnade ansvaret med svansen mellan benen på valnatten. Mannen vars mål var att krossa den svenska välfärden.

Resultatet av ett vanstyrt land bör ju också uppmärksammas löpande, vilket även det var något jag tänkt sätta fingret på.

Men varför skall jag, en relativt gammal gubbe – en svensk pensionär, skriva om alla tokigheter då det finns andra som skriver mycket bättre och mer utförligt?

Ni, och ni blir allt fler, som brukar läsa det jag skriver, får nu tips på några mycket läsvärda bloggar och jag vädjar till er, låt det ta den tid det tar att läsa dessa inlägg och tipsa även vänner och bekanta. Det som skrivs på de här bloggarna är sådant som är viktigt för Sveriges framtid och därmed vår egen framtid.

Läsvärda inlägg på några opinionsbildande sajter:

http://snaphanen.dk/2015/08/23/sondagskronika-dodsdansen-paa-harpsund/#more-183907

http://antropocene.se/2015/august/sd-den-nya-folkrorelsen.html

http://www.ohrlund.se/blogg/?p=2426

Etablissemanget skakat i grunden....

Ganska träffsäkert om jag får säga det själv när det gäller mitt senaste inlägg. Opinionsmätningarna brukar stå som spön i backen och helt plötsligt blev det bara helt tyst.

Flera institut än Sentio börjar nu redovisa mycket höga siffror för Sverigedemokraterna visade det sig då Yougov presenterade sitt resultat i veckan. Helt plötsligt var Sverigedemokraterna Sveriges största parti

Nu gick det inte att tiga längre och tydligen finns det inga fler kranar att skruva på för att förvanska SD:s stöd bland folket.

Även SIFO, som inte är känt för att pricka valresultaten direkt, visar en stark uppgång för Sverigedemokraterna.

Etablissemanget är skakat, rejält skakat och en del verkar inte vara riktigt medvetna om vad man säger. Etablerad media och desperata ledare domineras av ogenomtänkta och motsägelsefulla inlägg. Kontakten mellan hjärna och talorgan tycks ha havererat på många håll. Det har varit riktigt underhållande att lyssna på alla förklaringar eller bortförklaringar, som känns som ett mer adekvat uttryck. Chefen för Aftonbladets ledarredaktion såg nästan gråtfärdig ut där hon satt i Public service soffa i morse.

Man ifrågasätter nu mätmetoderna hos de institut som har de högsta resultaten för SD. Mätmetoder som tidigare accepterats utan ifrågasättande. Public Service går så långt att man reviderar sin policy beträffande vilka mätmetoder man fortsättningsvis kommer att acceptera. Detta innebär att Sentios och Yougavs resultat inte längre kommer att redovisas av ”politiskt oberoende” och ”opartiska” Public Service.

Man bör också komma ihåg att Sentios och YouGovs mätningar, beträffande stödet för SD, har visat sig ligga betydligt närmare de resultat som partiet erhållit i valen jämfört med vad andra opinionsinstitut uppmätt.

Jag anser att SD:s framgångar är tämligen lättanalyserade. Politikerna från de s k etablerade partierna går helt i otakt med folket och nu får det räcka. Det finns helt enkelt inga andra alternativ

I stället för att ta tag i problemen och visa handlingskraft så är det bara tomma ord som gäller. 

Socialdemokraterna, Moderaterna och LO hävdar att bara man får ordning och reda på invandringspolitiken och integrationen så kommer SD att tappa röster. Det är kanske troligt men då behövs skarpa förslag och åtgärder i närtid som visar att man är på väg att få skutan på rätt köl, som det är nu är man på väg rakt in i isberget.

Det första som man måste ta tag i är naturligtvis volymerna. Sveriges agerande under de senaste åren och de signaler man skickat ut gör att Sverige har ett stort ansvar för de tragedier som utspelas på Medelhavet för närvarande.

Att socialdemokraterna mer eller mindre begår politiskt självmord är det många som inte kan ta till sig. Man kan dock ana en mycket enkel förklaring till att regeringen inte har gjort eller gör något konstruktivt. Jag är  övertygad om att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet präglas av så svåra motsättningar att man hindras att agera. Man är låsta i sina positioner och står så långt ifrån varandra att det inte går att hitta genomförbara lösningar.

Mitt grundtips är att Statsministern, som börjar se allt tröttare ut, ombildar regeringen så snart Riksdagen öppnar i höst och då ligger nog miljöpartiets ministrar illa till. Känslan är att det blir hej svejs till Romson, Kaplan, Fridolin, med flera.

Ok, jag kan ha fel men jag brukar inte ha det.

Bärplockning och opinionsmätningar

Det har inte blivit mycket skrivet under den senaste tiden. Orsaken är inte brist på uppslag utan brist på tid då bärsäsongen äntligen kommit igång. Bärtillgången är blandad, hjortronen är det ingen större tillgång på medan det däremot finns gott om blåbär på många ställen. Lingon ser det inte heller ut att råda brist på men de är inte mogna än på några veckor.

Hustrun och döttrarna höll på att börja klättra på väggarna innan de kunde komma igång i år. Framför allt hjortronen var väldigt sena i år medan blåbär och lingon känns ca två veckor sena. Men nu är det full fart i skogen, tidiga mornar och sena kvällar och ett socialt liv som går på kryckor.

Nu är ju inte jag med ute i skogen varje dag men marknadsföring, fakturering och leveranser kräver sin man och det går åt en hel del tid, betydligt mer än man kan tro. Många kunder har köpt bär av oss under många år och det känns som ett kvitto på att de är nöjda.

I mitt senaste blogginlägg uppmärksammade jag Sverigedemokraternas toppnotering i Sentios senaste opinionsmätning. Ett resultat som vanlig media eller public service inte berörde med ett ord. Efter det har jag inte sett en enda ny opinionsundersökning vad det nu kan bero på?

Kan det vara så  att övriga opinionsinstitut börjar få liknande resultat eller man kanske träffas för att komma överens om att ändra parametrarna så att stödet för SD minskar? 

Jag vet inte, men med tanke på andra övergrepp på demokratin, yttrande- och åsiktsfriheten i landet så är nog det mesta möjligt.

Känslan är dock att den allmänna uppfattningen hos folk knappast går att dölja längre och det är bara en tidsfråga innan SD är Sveriges största parti i de flesta opinionsmätningarna. Detta utan att de behövt göra någonting utan att ha kunnat sitta med armarna i kors och låta övriga partiers politiker fungera som valarbetare för SD.