Stark i anden men svag i köttet…

I Sverige finns mycket som inte finns i Thailand och då tänker jag främst på sån’t som går att äta.

Princess- och knäckbakelser, wienerbröd, småfrallor, ost, prickekorv, falukorv, grädde (till jordgubbarna) och en massa andra ätbara attraktioner som fungerar som riktiga kaloribomber.

Övergången från ris, nudlar, soppor och annan kalorifattig föda blir lätt en aning dramatisk då den egna karaktären har svårt att stå emot alla frestelser som exponeras i konditoriernas och butikernas välfyllda hyllor.

Trots motion i nästan samma omfattning som i Surin så börjar nu delar av kroppen att anta en icke önskvärd form och volym, så från den 1 juli är det skärpning som gäller.

Det är i alla fall en målsättning

Det mesta är som vanligt....

Nu har vi varit hemma ett tag och det mesta verkar vara sig likt. Höga skatter, svindyr bensin och det är fortfarande rött ljus nio gånger av tio då man skall passera över viadukten i Bergsåker. På den politiska fronten verkar det inte heller hända något för att trafiken skall flyta bättre. Det verkar inte ha någon som helst betydelse till viken färg våra lokalpolitiker bekänner sig.

En annan sak jag reagerar på är omfattningen av klotter, som verkar öka för varje gång man kommer hem. Det förekommer överhuvudtaget inte i Surin och jag kan inte dra mig till minnes att ha sett det i Bangkok heller. Men det är klart, färgtillverkare och färghandlare skall ju också leva.

Självcensuren i svensk media verkar också fortfarande ligga som en stor presenning över obekväma sanningar men jag tycker mig ändå skönja en liten förändring. Nu publiceras delvis ocensurerade sanningar som avviker från det tidigare politiskt korrekta. SVD:s Per Gudmundsson och några till kallar nu sakerna för deras rätta namn vilket skulle ha varit otänkbart för bara åtta månader sedan. Risken för att journalister eller ansvariga utgivare skall uteslutas ur det intellektuella PK-ryggdunkandet verkar ha minskat till en del.

Men det är klart att pressen ökar på alla PK-tomtar när verkligheten nu smyger sig på från våra grannländer och övriga Europa, där man inte undanhåller befolkningen sanningen och allt fler sanningssägande sajter dyker upp på nätet. Jag väntar på ketchupeffekten och jag ser verkligen fram emot att se och höra alla förklaringar när de kommer för att göra sina pudlar.

Nu handlar det om riktigt käk...

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är skönt att vara i Sverige igen. Efter drygt åtta månader på andra sidan klotet så pockar gourmanden i mig på lite uppmärksamhet. När det gäller mina kulinariska behov så går det bara att tillfredsställa dem här hemma då mycket av det som fordras för att tillaga mina exotiska favoriträtter inte finns att köpa i mitt andra hemland. Inte ens med en rejäl handtryckning och då förstår de flesta att det bara inte finns.

Att få njuta av Findus potatisbullar med lingonsylt och knaperstekt bacon är som en dröm, för att inte tala om Abbas fiskbullar i hummer- eller räksås tillsammans med nykokt potatis. Efter åtta månader i ett kulinariskt mörker är det som att börja leva på nytt.

Som lämplig dryck till den första rätten rekommenderar jag det superba franska rödvinet Premier Cru Les Vercots 2007, från producenten Aloxe-Corton för det blygsamma priset av 372 kr per butelj, nr 95858 på monopolföretaget.

Till fiskbullarna fordras ett gott vitt vin och där rekommenderar jag det Sydafrikanska Semillion, årgång 2007 från Boekenhoutskloof för 229 kronor för en butelj (nr 74351 på monopolbolaget).

Kul med folk som lyssnar…

Den 21 maj hade jag ett inlägg under rubriken ”Lite storpolitiska funderingar” och bland annat så skrev jag ”Nu är USA på väg att göra samma misstag, med två mycket kostnadskrävande krig i Irak och Afghanistan och ett nytt engagemang i Nordafrika så räcker inte pengarna till. Det är nästan så att jag säger ”ta hem era soldater medan tider är och låt muslimer och talibaner sköta sina egna affärer”. Framför allt då man nu har lyckats spåra upp och avrätta Usama Bin Laden.”

CIA har ju kollen på det mesta och efter att ha tagit del av mitt inlägg så informerade de naturligtvis presidenten som kollade med sina räknenissar om jag var rätt ute. Detta fick till resultat att president Barack Obama redan tre veckor senare meddelade att USA nu tar hem 30000 soldater från Afghanistan, varav 10000 redan nästa månad.

Det känns bra att kunna hjälpa till lite grann........

Ännu ett oväntat brev...

I brevhögen hittade jag även ett brev där en person anonymt uttrycker åsikter om mitt förhållande sedan mer än nio år tillbaka. Det är faktiskt inte första gången det händer men nu är det flera år sedan senast.
Det av mig tidigare beskrivna timida och försynta förhållningssätt, som jag är känd för, började nästan krackelera då jag tog del av de oförskämdheter, skymfer och rena kränkningar som denne för mig helt okända person formulerat. Men det lönar sig inte att bli arg för då bränner man energi som kan användas till något bättre. Visst händer det att jag blir irriterad och upprörd och känner mig orättvist behandlad ibland. Mellan varven kan jag också bli smått förbannad när jag tycker att jag får skit som jag inte förtjänar.

Utan att veta så är känslan att brevet formulerats av ett fruntimmer, antingen en så’n i kjol eller en så'n i byxa.

Jag har gjort mina val i livet och jag står för dem. Jag har inga som helst problem med att min hustru är drygt 20 år yngre än mig, snarare tvärtom. Om jag, som brevskrivaren bland annat påstår, prioriterar ett bra sexliv framför andra saker så måste väl det vara min sak, det har väl ingen annan med att göra. Dessutom visar min erfarenhet på att man får de andra sakerna på köpet när förhållandet fungerar. Det sticker förstås i ögonen på en liten klick svenska skitkärringar att alla profetior kom på skam när vårt förhållande nu varat i snart tio år.

Världen är full av toffelhjältar

Varför skall jag acceptera några svenska moralkärringars baktalande och skitsnackande och behöva ta emot brev med sjuka kommentarer? Flera av de här moraltanterna är till sannolikhet gränsande visshet gifta eller sammanboende med karlar (om man nu kan kalla dem karlar) som är lite yngre än jag, men de ser sportspegeln eller en Åsa Nisse repris som ett vettigt alternativ till en skön stund i sängen. Deras uppfattning om sex verkar mer ha handlat om en kortare övergångsperiod under deras bortslarvade liv och som de nu växt ifrån under resans gång.

De upplever nog sex som skitjobbigt och mycket ansträngande, ungefär som att köra en elvisp i en gräddtårta – det blir bara kladdigt och ohanterligt.

För många år sedan hade jag, vad jag trodde var en kompis, men hans hustru accepterade inte att han hade kontakt med mig efter att jag gått in i ett nytt förhållande. Han la' sig platt för att bevara husfriden, som han uttryckte det.

Jag bara säger, skaffa er ett liv gubbar, en bra början kan vara att sparka ut kärringarna.

Några brev och räkningar jag inte räknat med...

Det tog ett tag att sortera och gå igenom posten. Jag har det mesta på autogiro och e-faktura så det brukar inte vara några alltför viktiga eller överraskande brev att ta reda på.

Den här gången var det dock några som jag inte räknat med. Trots att jag ställt av bilen så skickar transportstyrelsen ut en faktura på en vägtrafikregistreringsavgift vilken jag av naturliga skäl inte betalat inom föreskriven tid. Då så inte skett skickar man ut en påminnelse där man även tar ut en påminnelseavgift. Som den försynta och timida person som jag är så betalar jag naturligtvis utan att knorra.

Då mitt körkort passerat bäst före datum under vår vistelse i Thailand så hade jag även ett antal uppmaningar att förnya detsamma. Som om det inte räckte så hade jag även fått ett förläggande om att förnya körkortet. För att riktigt förklara allvaret i min uraktlåtenhet så måste jag även fylla i en delgivningsblankett där jag nödgades uppge den tidpunkt då jag tagit del av delgivningen. Jag postade delgivningen och det nya körkortsunderlaget samma dag och veckan efter var det bara att hämta körkortet på posten.

Inte dåligt för att vara en statlig myndighet.

Äntligen hemma......

Att vara tillbaka i Sverige efter mer än åtta månader i Thailand känns ganska skönt. Det är ju inte raka spåret direkt, då det är en del som skall klaffa på vägen. Tåg till Bangkok, övernattning på hotell, diverse inköp, transport till flygplatsen, flyg till Istanbul och därifrån till Arlanda, tåg till Sundsvall och taxi till Granlo, klarades dock av genom förutseende och en god planläggning.



Lite post att ta reda på



I Bangkok var vi på jakt efter en kopia på handväska av ett speciellt märke och det har aldrig varit några problem tidigare under förutsättning att produkten funnits. Men nu har det blivit hårdare för dem som säljer kopior och man har inte hela lagret framme som tidigare utan man får som kund kolla i kataloger och invänta att produkten hämtas. Andra har små gömda butiker en bit från marknaden dit man får följa med för att kolla urvalet. Att fotografera är inte populärt vilket vi fick erfara vid marknaden i närheten av hotell Indra. Det blev ett jäkla liv på kärringarna så det var bara att dra.

Anledningen är att den thailändska regeringen försöker få bort produkter som bryter mot den immateriella äganderätten från marknaden. Man har också satt upp det på den nationella agendan för att visa att man uppriktigt försöker komma till rätta med problemet.


Fotografer var inga populära varelser



Thailand finns fortfarande med på USA:s lista över de länder som inte gjort tillräckligt för att förhindra spridning av produkter som har skyddad upphovsrätt, i gott sällskap med länder som Kina, Ryssland, Indien, Indonesien, Pakistan m fl.

Det händer att polisen gör tillslag och då gäller det att bli av med så lite som möjligt. Hur det var så fick vi inte tag i den väska vi var på jakt efter.

Vi flög Med Turkish Airways den här gången och där är det bland annat tillåtet med en bagagevikt på 30 kilo, vilket inte är någon fördel då väskorna skall hanteras. Vi hade åtta kollin att hålla reda på, två resväskor modell större, två ryggsäckar, två datorväskor, en kameraväska och en handväska. Det är definitivt ingen höjdare att hantera en resväska på 29 kilo och en på 19 kilo då man skall på och av tåget.



Jag drömmer om "lätt bagage"



Men nu är vi hemma i alla fall och här var väl det mesta sig likt. Innanför dörren låg ca 6 kg post (ingen reklam) och det kändes lite instängt. Lite dammigt var det också på sina ställen och fönstren hade inte putsat sig själva.

Det är en hel del som skall göras då man kommer hem. Bilen skall ställas på, anmälan av TV-innehav skall skickas, prenumerationen på tidningen skall återupptas, posten skall kontrolleras och kylskåpet skall fyllas på etc.

Men var sak har sin tid och som pensionär finns det ingen anledning att jäkta.