Jag har slutat bli förvånad......

Vi har haft problem med störningar på TV:n på slutet och vid tidigare tillfällen då det krånglat har jag fått rådet att återstarta decorden men det brukar inte hjälpa och det gjorde det inte den här gången heller.

 

Det var bara att ringa True Vision som vår operatör kallar sig nu för tiden. Innan namnbytet var det UBC kort och gott. Jag har en viss erfarenhet av kontakter med hantverkare, tele- och data leverantörer och hade nog lite förutfattade meningar då jag ringde. 

Det brukar för det mesta handla om ”tomorrow” och ”soon” och ”not just now” och ”right away” och ”maybee”. Det är en viss skillnad på Thai time och Swedish time också. I Sverige är ju en timme en timme, det vill säga 60 minuter  och ingenting annat och säger man en timme så är alla införstådda med att det är en timme som gäller. Här kan en timme betyda allt från en timme och uppåt.

 
De lovade i alla fall att komma inom en timme och en kvart senare var de här och ytterligare en kvart senare så hade man fixat till antennen så nu funkar det igen. Surprise, surprise!

Spegel, spegel på väggen där, säg vem....

Till skillnad från oss västerlänningar vill thailändare ha så ljus hy som möjligt. De skyr solen, använder sig av parasoller och paraplyer, bredbrättade hattar av alla de slag och drar ned ”rånarluvan” över ansiktet så snart solen visar sig. Utöver detta så finns också en välutvecklad kemisk industri.

Lägg till bildtext

Här finns allt, krämer, salvor, smeter, geléer, inpackningar, ansiktsmasker och tinkturer för det mesta och mot det mesta och handlas görs det. Salvor som får oönskad hårväxt att upphöra och önskad hårväxt att växa ut enligt reklamen. Ansiktsmasker som är så effektiva att de avlägsnar rynkor som ännu inte uppstått och krämer som utlovar ”bestående” ljus hy. Helst skall man anta färgen av en magnecyl i ansiktet, då har man nått det optimala skönhetsidealet. Varför betala för dyra operationer när man kan köpa en stark medicinsk läppglans som förstorar läpparna utan någon egentlig hälsorisk. Att köpa en blandning av ananas och papaya i något som kallas ”Hawaiian Cool Whitening” eller lite ”Facy Salmon Caviar för att fördröja hudens åldrande är väl använda pengar enligt de som tillverkar och säljer produkterna.

Det läggs ned mycket tid och pengar på skönhetsvården i det här landet men nog är det mycket som kan ifrågasättas – vilket jag dock lärt mig att avstå ifrån. Det tydligaste resultatet vid användande av dessa produkter är nog att det blir ebb i kassan i övrigt lyser de utlovade resultaten med sin frånvaro.

En påminnelse om att man inte är odödlig...

Delar av natten till tisdag är borta ur mitt minne. Efter ett förrättat toalettbesök tuppade jag av på väg tillbaka till sovrummet. Efter vad som sedan berättats så hittade Yaya mig liggande på rygg på golvet i vardagsrummet. Tydligen medvetslös men med öppna ögon och ej kontaktbar. Yaya väckte upp några grannar som ordnade ambulans.  Ambulanser kan tydligen beställas på lite olika ställen här, dels privata, dels via sjukhusen. Då ambulanspersonalen gjort en första besiktning av mig så beställde de en annan ambulans från sjukhuset som tydligen hade mer utrustning.

Privat ambulance

Själv har jag inte en susning om vad som hände från det att jag ramlade ihop och vaknade på sjukhuset ca 30 minuter senare. I vilket fall som helst så kollade man att jag inte fått en stroke eller en hjärtattack. Doktorn förmodade att jag drabbats av ett plötsligt blodtrycksfall. Då det inte verkade vara något allvarligt tackade jag artigt men bestämt nej till erbjudandet att stanna över natten.

Medan det här utspelades så hade Yaya ringt runt till släkten så när den privata ambulansen skjutsat mig tillbaka till huset så var det fullt med folk där. Yaya berättade också att under tiden hon väckt grannarna så hade Zippo slunkit in och när hon kom tillbaka så satt Zippo och gnydde och slickade på mig, tydligen i ett försök att väcka mig.

Jag har inga känningar av det nu utan känner mig pigg och kry, trots åldern. Benet har också börjat kännas bättre men det känns ändå lite oroligt då jag inte tycker mig ha fått en riktig förklaring till vad som inträffade.

  

Inte mycket till ljus i tunneln....

Mitt ben fortsätter att krångla och i går var jag på mitt andra återbesök på sjukhuset och jag upplever tyvärr inga förbättringar. Jag tar mig fram, haltande som en gammal gubbstrutt för närvarande. Det blev än en gång nya medikamenter, salvor och kylspray.

Som jag berättat tidigare så körde jag igång ett lite tuffare motionsprojekt direkt efter nyår i syfte att gå ned några kilo och reducera midjemåttet så att jag bland annat skall kunna använda en del av de byxor och jeans som krympt i det fuktiga klimatet här borta. Jag var på mycket god väg men tyvärr så tog jag tydligen i lite för hårt och nu har jag problem med inflammation i mitt högra ben. Att ge sig ut på någon joggingtur finns inte på kartan. Värk är bara förnamnet.

Igår fick jag träffa en ny läkare, en ortoped och han hade ingen annan uppfattning än sin företrädare, nämligen att jag överansträngt benet och drabbats av inflammation i muskler och ligament. Jag fick dessutom motta ett antal förmaningar angående mina motionsaktiviteters omfattning i förhållande till min ålder och det fallet fick han fullt understöd från hustrun. Minst en månad i stillhet löd domen. Han tyckte inte heller att jag skulle tillbringa alltför mycket tid i min solstol och även i detta fall väl understödd av hustrun som alltmer börjar påminna om svenska ”stridsledningar”.

Släkten kommer också med goda råd, som att till exempel besöka ett tempel och låta en munk ”läsa bort” mitt problem. Jag avstår dock denna variant tills vidare. Det får i så fall bli i en situation där desperationen övertagit allt sunt förnuft.