Inte helt utan krångel…

Som jag befarade så blev det lite besvär med Folksam när det gäller utbetalningen av ersättning för förseningen som vi drabbades av i Wien. Trots att jag skickat in flygbolagets förseningsintyg och boardingkorten så var man inte nöjd.
Man ville även ha bokningsbekräftelse med uppgift om resans grundpris, resplan och ett intyg som visade ordinarie ankomsttid i Bangkok.
Handläggarens namn och telefonnummer framgick av brevet från Folksam och nyfiken som jag är ringde jag upp för att få reda på vad resans grundpris hade för betydelse i sammanhanget samt vad som menades med resplan.
Nu för tiden är det inte mycket som förvånar en men här fick jag dock anledning att höja ögonbrynet en aning. Handläggaren hade nämligen gått i pension – två dagar efter det att hon skickat brevet till mig. Men det fanns fler på avdelningen för kortförsäkringar så efter en längre diskussion med en dam så var vi till slut överens om att frågan om grundpriset inte var relevant i sammanhanget och att man kunde utläsa resplanen från boardingkorten. Ordinarie ankomsttid till Bangkok hade med ersättningens storlek att göra och den var inget problem att hitta på Internet. Så till slut var vi överens och damen skulle skicka ersättningen till mitt konto omgående, 700 kronor per person, totalt 1400 kronor.

Så förutom ett dygn på Hotel Hilton i Wien med frukost, lunch och middag på flygbolagets bekostnad fick vi 1400 kronor cash också. Vi hade inte bråttom så vi tycker att det är helt okay.

Åh, detta underbara vinterland..

Är det inte kallt som bara den så vräker snön ner. Minus tjugo grader och Yaya undrar hur folk överlever här? Men hon kämpar på, det blir en promenad på ca sex kilometer mest varje dag. Men när det är som kallast stannar hon inomhus. Det har nog kommit ca 80 centimeter snö sedan vi kom hem. Och det mesta har kommit vid två tillfällen så det har varit en del snöskottning. Det är väl inte något som man far illa av direkt. Efter två månader med minimal motion och en massa julmat är det bara nyttigt att få röra på sig lite. Det är en viss skillnad från att ligga på en solstol på Kata Beach och dricka gingroggar, som en och annan bekant gör för tillfället.Är det inte kallt som bara den så vräker snön ner. Minus tjugo grader och Yaya undrar hur folk kan bo här? Men hon kämpar på, det blir en promenad på ca sex kilometer mest varje dag. Men när det är som kallast stannar hon inomhus. Det har nog kommit ca 80 centimeter snö sedan vi kom hem. Och det mesta har kommit vid två tillfällen så det har varit en del snöskottning. Det är väl inte något som man far illa av direkt. Efter två månader med minimal motion och en massa julmat är det bara nyttigt att få röra på sig lite. Det är en viss skillnad från att ligga på en solstol på Kata Beach och dricka en form av enbärsdricka blandat med Tonic water, som en och annan bekant gör för tillfället. Det är nog så att vi längtar till varmare trakter - om jag tänker efter.

Nu är det jul igen....

Vi firar jul och nyår hemma i sundsvall i år igen. Eftersom det kom ca 40 centimeter snö natten mot måndag den här veckan så får vi en vit jul. Vi har bara varit hemma en vecka och förutom snöfallet har vi haft en riktig köldknäpp på temperaturer ned mot 22-23 grader. Idag har vi haft 12 grader mitt på dagen och vi tog en promenad till pappas hus för att kontrollera värmen och skotta undan snön som plogbilen fyllt grindöppningarna med.
I måndags tog det mer än tre timmar att rensa ingången och garagenedfarten från snö, så vi har haft det vi gör. Yaya är naturligtvis lite ovan med kylan men det har inte varit några större problem, det gäller bara att klä sig med förstånd.
I morgon är det julafton och då blir det ett riktigt svenskt julbord, det enda som inte finns på bordet är lutfisken och den saknar jag inte ett dugg.
I kväll är det superjackpott på V75 och en ensam vinnare har chansen att vinna mer än nittio millioner så det har varit en del att läsa in sig på innan kupongen lämnades in. Nu är det bara att vänta och se hur mycket jag vinner.
Avslutningsvis önskar jag alla som läser min blogg en riktigt god jul.

En särskild hälsning till vänner och bekanta i Thailand

Det är skönt att vara hemma i Sverige, ingen risk att man bränner sig i solen eller blir kullslagen av de höga vågorna.

Här är det myggfritt och en behaglig temperatur runt 17-18 grader (minus), det är en härlig, frisk luft att andas in särskilt för en som haft luftrörsproblem.

Man plågas inte heller av värmen då man skall till att somna på kvällen så ni skall inte tro att jag är ett dugg avundsjuk på er som tvingas genomlida den thailändska värmen.

I kväll skall jag grilljera skinkan och ta mig en skinkmacka och en pilsner medan ni äter ert ris och era nudlar.

Fredag W51

Idag var det dags för kontrollbesiktning av bilen, den första för övrigt. Efter att ha fått kallelsen hade jag via Internet och bilprovningens hemsida ändrat tidpunkten så att den bättre passade mig. Jag hade tid kl 09.36 och vid ankomsten tog det ett tag innan jag fick klart för mig att man inte kunde ha handskar på händerna då man skall trycka registreringsnumret på skärmen. Det var en äldre gentleman som vevade ner bilrutan och påpekade detta faktum för mig efter att ha sett mina valhänta försök att få kontakt med skärmen. Jag hade inte mer än hunnit sätta mig i bilen så kom mitt nummer upp och det var bara att köra in – fem minuter före min tilldelade tid. Besiktning tog ca femton minuter och bilen godkändes utan anmärkningar.

Efter bilbesiktningen var det dags för läkarbesök på vårdcentralen och ”besiktning” av mig själv och mina problem. Jag hade tid kl 11.00 och behövde inte vänta utan fick träffa doktorn direkt. Hon misstänkte att jag haft en lunginflammation men att den nu läkt ut. Proverna visade inte heller något onormalt men för säkerhetsskull skickade hon röntgenplåten till sjukhuset så att de fick göra en slutlig bedömning. Att jag känner mig trött och blir andfådd då jag går i trappor får jag nog dras med ett tag, det går inte över från en dag till en annan

Torsdag W51

Som vanligt var det en del post att sortera och ta hand om även om det inte var några mängder den här gången. Sedan var det dags att kontakta försäkringsbolagen angående mina sjukhusbesök och förseningen då vi flög från Stockholm till Bangkok via Wien. Det första samtalet gick till If och det var helt problemfritt, skicka in kvittona så har du pengarna på ditt konto senast måndag.
Men Folksam, oj oj oj där blev jag kopplade till tre olika avdelningar innan jag hamnade rätt men där satt de i möte mellan 9.00-10.00. Jag lämnade namn och telefonnummer och blev lovad att någon skulle ringa då mötet var slut. Kvart i elva hade jag ledsnat och ringde upp igen, tre avdelningar innan jag hamnade rätt igen och nu satt man i möte mellan 10.00-11.00. Jag undrade naturligtvis om hon drev med mig, men icke det var det besked hon hade. Halv tolv hade ingen hört av sig och det hade börjat ryka lite lätt ur öronen på mig. Ny kontakt, från mig naturligtvis och se på fan äntligen någon jag kunde framföra mitt ärende till men inte var det som hos If inte. Nä, här skulle det sändas ut en blankett och se’n skulle mina krav bedömas när jag återsänt densamma, det var inte på något vis självklart att någon ersättning skulle utgå trots 24 timmars försening. På fråga från mig så visste inte handläggaren om jag kunde ladda ner blanketten via Internet, jag kunde försöka men för säkerhets skull så skickade hon ett exemplar. Jag letade dock upp blanketten på Folksams hemsida, fyllde i den och skickade iväg den. Det skall bli ytterst intressant att se hur detta utvecklar sig.
Klockan 15.30 blir jag uppringd av en handläggare som undrade vad hon kunde hjälpa mig med? Då började det pysa igen och trycket steg men jag behärskade mig med tanke på eventuell ersättning.
Jag frågar mig samtidigt, vilka är det som är kunder hos detta bolag? Själv har jag ingen försäkring hos dem utan det är helt beroende på min Visa kort försäkring att Folksam är med i bilden.

Onsdag W51

Planet landade enligt tidtabell i Zurich och vi hade 40 minuter på oss till nästa avgång mot Stockholm. Från terminal E Till terminal A åker man tåg och på det fick vi vänta några minuter och väl framme i terminal A så gällde det att hitta rätt gate också. Självklart så låg den längst bort i terminalen och innan vi fick komma igenom så var det den obligatoriska säkerhetskontrollen, av med livrem, klocka och allt som kan få sensorerna att pipa. Datorn skall även tas ur väskan och kollas separat. Den här gången hade jag back up-disken i handbagaget och den tilldrog sig ett visst intresse från kontrollanternas sida så där gick ytterligare några minuter. Med ca tio minuter före avgångstiden till godo äntrade vi planet till Stockholm och då var vi en aning svettiga.
Vi landade lite försenade i Stockholm där vi fick vänta på bagaget i ca trettiofem minuter och då var vi bland de första som fått vårt bagage. Det rådde en mycket irriterad stämning bland många av resenärerna som skulle vidare med flyg eller andra transportmedel. Jag vet inte om det var en medveten maskningsaktion hos personalen som sköter bagagehanteringen men det är kanske inte helt osannolikt. Tur nog så hade vi gott om tid innan vår avgång med tåget till Sundsvall. Vi passade på att äta lunch medan vi väntade och den här gången var inte Wayne’s Coffee aktuella efter förra incidenten. Vi valde ett ställe som heter Sbarro Sky City och där åt vi två Spagetti Bolognese inkl sallad, bröd och dryck för 69 kronor styck. God mat till ett överkomligt pris och trevlig personal gör att jag kan rekommendera Sbarro Sky City.

Tåget avgick något efter tidtabellen och förseningen ökade under resans gång på grund av ett stort antal tågmöten. Men mesta tiden tog det i Gnarp då det var problem med en växel och lokföraren måste lämna tåget för att sopa undan snö för att få växeln att fungera. Man tror inte det är sant.
Hem kom vi i alla fall och där låg det ett tunt lager med snö på marken. Enligt taxichauffören så var det säsongens första snö som kommit dagen före. Innan vi packade upp så tog vi en promenad och hämtade bilen.

Det var skönt att jag redan bytt till vinterdäck så nu slapp jag det.

Tisdag W51

Måndagen ägnades åt diverse inköp på bland annat MBK vid Siam Square. För varje år som gått sedan jag besökte Siam Square i jultider har julskyltandet fullkomligt exploderat, vilket för övrigt även gäller i Surin. I år fanns en enorm julgran utanför MBK vilken flankerades av två jättestora snögubbar, ett antal jultomtar av varierande storlekar samt några renar. Allt är tillverkat i någon form av konstgjort material. Detsamma gäller i stort set övriga varuhus runt Siam Square.
I går var det marknaden vid hotell Indra som gällde och målsättningen var att handla lite kopior av jeans, väskor och andra attiraljer som vi hade önskemål om från vänner och bekanta hemma i Sverige. Man märker på försäljarna att trycket från myndigheterna att få stopp på försäljningen av kopior har ökat. Utbudet är mycket begränsat i förhållande till hur det var för några år sedan. Vår ”jeansleverantör” skyltar endast med några få exemplar av exklusiva jeansmärken och när man bestämt sig beträffande märken, färger och storlekar ringer han in beställningen och mindre än fem minuter senare kommer en medarbetare med varorna. När det gäller väskor t ex så skyltar man endast med billiga plastvarianter men man har också produktblad där man kan välja dyrare varianter i skinn som också levereras inom några minuter. Har man svårt att bestämma sig blir man lotsad genom de smala gränderna inom marknadsområdet till ett förråd med ”äkta” kopior där kommersen pågår för fullt bakom neddragna jalusier. Jakten på försäljarna har också gjort att priserna ökat eftersom risken för tillslag är betydligt större än tidigare.

På väg till marknaden blev vår taxi påkörd bakifrån. Att det inte händer oftare är förvånande, men det blev tydligen inte några större skador den nhär gången så den påkörande parten vevade ner rutan och sträckte över 2000 bath till den påkörde och alla var nöjda.
På alla nyhetskanalerna domineras nyheterna av att thailändska myndigheter har ingripit mot ett flygplan som landat för att tanka på flygplatsen i Bangkok. Planet har tydligen kommit från Nordkorea och var lastat med ca trettiofem ton vapen bestående av robotar, granater och ammunition. Besättningen, som verkar komma från Kazakstan, har gripits och flygplanet har tömts på vapenlasten som transporterats till en militärbas för en mer detaljerad genomgång. Det verkar inte vara känt vem eller vilka vapnen var avsedda för. Jag har under årens lopp fått intrycket att thailändska myndigheter är effektiva när det gäller den här typen av verksamhet så det är inte överraskande att det hände i Thailand.

Klockan 20.00 lämnade vi hotellet för vidare transport till flygplatsen och strax före klockan 24.00 lyfte planet med destination Zurich.

Måndag W51

Så är vi på väg då, efter att ha lämnat Surin i gårkväll har vi anlänt till Bangkok. I vanlig ordning har det inte blivit mycket sova på tåget. Det knakar och gnisslar, dunkar och slår så det blir ingen sammanhängande sömn. Nu är vi i alla fall framme och har checkat in på hotellet. Dagens program består i första hand av ett shoppingbesök på varuhusen runt Siam Square. Vi skippar taxin och åker BTS, dvs Sky Train, vilket går mycket snabbare. På eftermiddagen gäller det att försöka ta tillbaks lite av den förlorade sömnen

Besök från Sverige...

Under veckan har vi haft besök av Janne och Kim från Bosvedjan. De är här för att fira jul och nyår i sitt hus i Kapchoeng. Janne har också haft en del problem med sitt bygge. Allt har inte utförts på överrenskommet sätt och påtalade brister har inte heller åtgärdats. Dessutom fick de problem med vattentillförseln när de kom, men det har de löst genom att koppla in sig på det ”kommunala” nätet.
De tog sig i alla fall tid att hälsa på oss och på onsdag hade vi fixat lunch och middag hemma och det blev en trevlig kväll. På torsdag var det besök på Big C Supercenter som gällde och där hade varken Kim eller Janne varit tidigare. Vi gjorde även en sväng på IQ, ett stort byggvaruhus med ett enormt sortiment av det mesta. Det blev Janne imponerad av.
Vi avslutade dagen med ett restaurangbesök och valet föll på Farang Connection, som har en del västerländska rätter på menyn. Med thailändska mått mätt så är det inte direkt billigt att äta där men vi var inställda på att vi ville ha lite extra. Janne slog på stort och beställde en soppa som förrätt medan jag gick direkt på varmrätten, en Gordon blue. Janne valde samma varmrätt och den kom in före soppan vilket antagligen berodde på att servitrisen inte fattat vilken soppa Janne beställt. Hon kom därför in med två konservburkar och uppmanade Janne att välja en av dem och så småningom så kom soppan på bordet.
Hustrun, Kim och barnen gnällde över priserna och beställde stekt ris med några tillbehör trots att jag stod för notan. Det blev mest ett petande i matten, ingen höjdare hos någon och den Gordon blue man serverade var utan konkurrens den sämsta jag ätit. Detsamma gällde Janne så det mesta fick vi med oss i en doggy bag till Zipo. Jag var tveksam till om han skulle äta det men efter en viss tvekan och misstänksamma ögonkast så gick det ner morgonen efter. På fredag återvände Janne och Kim till Kapchoeng och de åkte med Yaya till Prasat där de kollade Yayas hus varefter de åkte vidare med bussen hem till sin by.

Äntligen klart - förhoppningsvis...

Nu är äntligen avloppet klart. Men det var problem in i det sista och för att få rätt fall på ledningen var man tvingad att göra om ända från toalettstolen. För att inte tala om allt annat som påverkats av arbetet på tomten. Gräsmattan är förstörd, elledningar till vägguttag utomhus har jag fått återställa själv och vattenledningen måste de kapa vilket fick till följd att det i stort sett blev stopp på ett ställe inne i huset. För att åtgärda detta var jag tvungen att lossa på diskbänksplåten annars hade jag inte kommit åt anslutningarna. Jag hoppas att vi slipper en repris på detta.
Hela jobbet med material och kringkostnader gick i runda slängar på 14 000 bath.

Det skall faktiskt bli skönt att åka till Sverige och kyla ner sig.

Det är inte sant…

Analysen var glasklar, inga djupare funderingar bara rakt på, Thomas Lönn kan man lita på. Det blev dubbelslag på nummer tolv och drygt 160 gånger pengarna, drygt 8000 kr eller 37000 bath på en femtilapp.
Först var jag sent ute och så behövde ”sorkarna” anvisningar rörande avloppet. Jag glömmer liret och när jag kommer på det har hästarna gått i mål för länge sedan.
Nu har vi nog Surins dyraste avlopp.

Vad vore livet utan spänning?

Jag tror att jag tröstar mig med en luchdubbel idag efter allt trassel med latrintanken. Utan större eftertanke och värdering av kuskar, startspår och chanser får det bli riktig chansning.
12 Babsans Ferrari med Erik Berglöf i den första avdelningen är kanske lite långsökt men jag fick lite feeling då jag gick igenom startlistan. Han äter upp dem på bortre långsidan och skiter ut dem på upploppet, som Micke Nybrink skulle sagt.
Passport med Rickard L Jansson är en 80-procentare i den andra avdelningen. Men hallå hur många lopp vinner den kusken? Jag tycker att det ser öppet ut och då menar jag öppet. Jag hade tänkt köra med en rak men det får bli en andrahandare och två susare här. 3 Westside Photo får tipsnicken och 1 Repetition LP kommer med på kusk och läge. 12 Hercules Race tar jag med på tränaren B E Ohlsson. Varför skall man krångla till det?

En skitsak som fick oanade proportioner…

Snacka om chock, kommer hem och har hela trädgården uppgrävd. Fem gubbar med spadar, hackor och yxor gräver och hackar värre ett helt gäng svenska grävlingar i toppform.
Vad är det som händer, är första frågan som inställer sig när man hjälpligt har återhämtat sig.
Efterhand så börjar det klarna, även om det tar ett tag innan poletten trillat ner för gott. Tanken som vi köpt har tydligen en trekammarfunktion och skall anslutas till det ”kommunala” avloppet för att det skall fungera på bästa sätt. Jaha, jaså, men läckaget då, är det fixat?
Nä, nä har aldrig varit något läckage. Eftersom tanken inte anslutits till avloppet så har det läkt då tanken blivit full. Under regnperioden, då grundvattennivån har varit exceptionellt hög har vattnet runnit in ”bakvägen” i tanken. Jaha, vad kostar det här kalaset då, och när är det klart? Jag tycker dessutom att jag känner igen verktyg och maskiner som borrhammare, rondell och spadar mm. Jodå, hustrun har lånat ut mina maskiner – utan att fråga, som vanligt alltså.

Man kan ju alltid hoppas att det går lite snabbare och blir lite billigare när de får tillgång till riktiga grejor – men fan tro’t.

Viktiga nyheter...

Hemma i ankdammen frossar svensk media i viktiga nyheter.
Tiger Woods tycks inte ha nöjt sig med ett hole in one. Det verkar dyka upp nya dag efter dag. Paul Anka sparkar ut Anna Anka som nu mera liknar en skadeskjuten kråka och Linda Rossing har fått barn - igen.
Här är det ingen som vet något och ingen som bryr sig, man är fullt upptagen mes att se till att man har mat för dagen på de flesta håll.

Sista kapitlet rörande latrintanken?

Att få en fungerande förbindelse mellan toaletten och latrintanken utan läckage tycker man ju inte skall vara något problem. Normalt är det väl inget problem heller men här kan det mesta inträffa, vilket det gjort i det här fallet.

Nu har vi fått ta bort betongen och gräva fram tanken igen. Nya krafter tar nu tag i uppgiften att få vår toalett att fungera på ett tillfredsställande sätt.
Yrkesstolthet verkar vara ett okänt begrepp för många här borta liksom att passa överenskomna tider. Kommer jag inte idag så kommer jag i morgon – kanske.

Det är ganska frustrerande för en metodisk och strukturerad person att stå ut med detta även om jag blivit något mer överseende efter åtta år Thailand. Det är ju en viss fördel att man är en tolerant och vidsynt person med lång stubin. Men ibland så…..

Det vill inte ge sig...

I fredags var jag på återbesök på sjukhuset och det konstaterades att blåsljudet på lungan var borta. Enligt doktorn så är jag frisk nu men jag skulle fortsätta med antibiotikakuren. Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt pigg direkt, vilket eventuellt kan bero på antibiotikakuren som jag avslutar idag.
Mer oroande är att jag fick flera hostattacker i natt efter att inte ha hostat på några dagar. Jag känner mig trött och allmänt håglös också. Sedan vi kom tillbaka till Surin har det inte blivit en enda motionstripp.

Det blir nog till att ta med röntgenplåten och besöka vårdcentralen när vi kommer hem.

Sista dagen i rättegången mot Åke Svanstedt

I dag hölls slutpläderingarna i målet mot Åke Svanstedt, Glenn H Persson och Carl Johan Jeppsson. Som väntat lutade sig åklagaren mot vittnesutsagorna. Han hävdade att alltför många upplevt samma sak och att det talar mot de åtalade. Åklagaren kunde, vid fällande dom, tänka sig kraftiga böter för Svanstedt och Jeppsson medan han såg allvarligare på åtalet om övergrepp i rättssak som Persson är misstänkt för. Här ville Åklagaren ha minst två månaders fängelse.
Försvarssidan menade att det var konstigt att ingen av de anställda märkt något av det, som enligt åklagarens vittnen, skulle ha förekommit på Bjerstorp. Man hävdade också att några av åklagarens vittnen ljuger medvetet medan andra tror sig ha sett och hört saker som inte förekommit. Man pekade vidare på att teknisk bevisning helt saknas och att utfrågningen av karaktärsvittnena, veterinärer och kollegor/konkurrenter, till Svanstedt inte givet något som stöder åklagarens uppfattning utan snarare tvärtom.
Åklagaren har inte heller lyckats bevisa att Persson, via en annan person, hotat ett av vittnena, även här står ord mot ord.
När vittnena säger att deras drivkraft har varit omtanken om djuren samt travsportens anseende så inställer sig naturligtvis frågan; Varför väntade man i fem år innan man agerade och varför vände man sig till TV4 i stället för till polisen eller STC?

Jag är ju ingen jurist men ställer man sig frågan; Kan Svanstedt vara oskyldig? Om svaret är ja på den frågan kan han inte fällas vad jag förstår.

Om man nu leker med tanken att Svanstedt & Co frias av tingsrätten så innebär ju detta att åklagarens vittnen begått mened – eller?
Om det går åt andra hållet är det inte självklart att försvarssidans vittnen ljugit, i det fallet måste en åklagare kunna bevisa att så är fallet.

En hel månad i moll....

November 2009 har knappast varit en månad som man kommer att minnas med någon större glädje. Sorg, flygstrejk, förseningar, problem med flygbolag, punktering mm, och som inte det skulle vara nog så åkte jag på en riktig influensasmäll. I lördags så kändes det som om det gick åt rätt håll och flera av symtomen var borta men natten mot måndag tog det fart igen. Skitdålig är bara förnamnet så det blev ett nytt besök på sjukhuset.
Sjukhuset, som drivs i privat regi, heter Ruampaet och ligger mitt i sta’n, ca 5 minuter med bil hemifrån. Hur mycket folk som än tycks vänta på sin tur så har det aldrig varit någon väntetid för mig, det är som om jag tilldelats en egen fil. Jag bara lämnar kortet i receptionen och vips så står där en sköterska som tar hand om mig. Det börjar med blodtryckskontroll, sedan blir det undersökning och samtal med doktorn medans sköterskan väntar. Efter undersökningen föreslog doktorn att mina lungor skulle röntgas, så under ledning av sköterskan så förflyttade vi oss till röntgenavdelningen. Det tog inte lång stund innan allt var klart där och sköterskan hämtade för ny konfrontation med doktorn.
Röntgenresultatet var inte bra, det förstod även jag då vi tittade på bilden men riktigt vad som var fel fattade jag inte men det skulle Yaya förklara då vi kom hem. Doktorn ville att jag skulle stanna på sjukhuset men eftersom den medicinska behandlingen inskränker sig till en ny antibiotikakur upplever jag inte att det är någon skillnad att vara i bostaden eller på sjukhuset. Ekonomiskt är det dock en betydande skillnad vilket, även om jag stannat på sjukhuset, inte drabbat mig eftersom försäkringsbolaget betalar en ev sjukhusvistelse. Efter doktorns genomgång fick jag sitta i tio minuter med en ansiktsmask som var kopplad till någon form av gas (syrgas?) som jag fick andas in. Det var i alla fall inte lustgas.
Därefter var det dags att betala och dagens faktura slutade på 1229 bath inklusive medicin. Röntgenplåten fick jag med mig i ett kuvert.
Väl hemma skulle Yaya förklara vad det var som var fel och med hjälp av lexikonet så pekade hon ut ordet lunga så jag är inte ett dugg klokare.
Återbesök på fredag och om jag blir sämre så skall jag komma in omgående.

Mera Svanstedt

Den tredje rättegångsdagen gick knappast i Svanstedts favör även om han backades upp av Stefan Melander och Stig H Johansson. Veterinärernas vittnesmål sa väl inte så mycket, även om de inte var negativa. Det är för många vittnen som upplevt samma sak och även om det finns fiendskap och avundsjuka med i bilden så kommer nog tingsrätten att sätta tilltro till en del av dem. Det skall till något alldeles extra på måndag när personalen hos Åke skall ge sin version av förhållandena på Campen om det skall svänga igen.
Skall Svanstedt klara sig måste nog Jeppsson och ev Persson ta på sig ansvaret och hävda att det som hänt har skett utan Svanstedts vetskap.
I vilket fall som helst så blir det spännande att se vad som händer på måndag. Än mer spännande blir det att se hur STC agerar vid en eventuellt fällande dom. Det får vi veta om några veckor.

En onödig utgift...

I dag åkte jag på en punktering igen, den tredje i år om jag räknat rätt. När jag parkerade utanför Big C kom jag för nära ett fundament som bär upp solskyddet på parkeringsplatsen och det blev samma resultat som om man skulle ha stuckit en bredbladig kniv i däcket. Jag märkte dock inte någonting utan vi handlade som vi tänkt. Efter ett tag efterlyste man ägare till bilen i varuhusets högtalaranläggning. Då vi återkom så hade en mindre grupp med nyfikna samlats vid bilen. En av parkeringsvakterna erbjöd sig att byta hjul vilket jag tackade ja till. Den nyfikna skaran trodde väl inte att en farang skulle klara av det. Vakten fick dock problem med domkraften så jag fick visa dels var den skulle placeras dels hur man monterade ihop ”vevfunktionen”. Därefter gick det bra och sedan var det bara att åka till en däckverkstad och köpa ett nytt däck för 3900 bath. Djäkligt onödigt, vilket hustrun underströk vid flera tillfällen under färden från varuhuset till däckverkstan. Då är det bara att låta det gå in i ena örat och ut genom det andra.

Skyldig eller inte skyldig?

Jag har, trots att jag inte varit på topp, försökt följa rättegången mot Åke Svanstedt via Expressens "direktsändning". Efter två dagar tycker jag inte att något kommit fram som gör att det är ställt utom allt tvivel att otillåtna träningsmetoder använts. Man får i stället ett intryck av att hämnd och avundsjuka varit det som drivit några av vittnena. Någon enstaka säger sig ha sett en grisfösare, en annan har eventuellt sett något, på 300 meters avstånd, som kan ha varit en grisfösare, några säger att den påstådda metoden skett i smyg medan en annan hävdar att det skett i ”fullt dagsljus” varje onsdag. Ingen verkar dock veta vilket år det skulle ha hänt. Efter det som framkommit hitintills så tror jag att åklagaren får svårt att knyta ihop säcken. Det börjar likna slöseri med skattemedel och den tidigare så självsäkre åklagaren är nog inte lika säker efter de här två dagarna.
Jag påstår inte att det inte har hänt men jag kan inte heller se att det framkommit några bärande bevis på att det verkligen hänt, det handlar om ord mot ord. Slutsatsen blir då att om man inte kan fälla måste man fria eftersom det handlar om juridik och ingenting annat.

Dags för service igen...

Det var dags att beställa tid för 80000 km service på bilen i veckan. Det brukar vi göra på plats, dvs vi åker till Toyotas märkesverkstad för att få en tid som passar. Det brukar bli en del tjafsande om vad servicen omfattar trots att det framgår av serviceboken. Jag brukar avstå från in- och utvändig rengöring. Jag tycker även att det verkar överkurs när de vill ”växla” hjulen, så det tackar jag också nej till.
När vi var överens om vad som skulle göras frågade jag om priset och den här gången ville de ha drygt 5000 bath, betydligt mer än tidigare. Då begärde jag att få varje punkt specificerad och hoppsan, då var vi nere på 3800 bath. Killen rodnade inte ens – går det så går det, verkar vara filosofin.
Nu är servicen utförd men jag har inga möjligheter att kontrollera att allt vi var överens om har utförts, det är bara att hoppas att så är fallet.

På gränsen till moment 22...

Eftersom vi blev försenade när vi skulle återvända till Thailand så kontaktade jag försäkringsbolaget angående ekonomisk ersättning för förseningen. Jag hade betalt biljetterna med Swedbanks Visakort och då ingår en reseförsäkring. Det skulle inte vara några problem bara jag kunde uppvisa ett förseningsintyg utfärdat av flygbolaget.
Att få ett förseningsintyg var inte det lättaste. Jag tyckte dock att det måste vara det flygbolag som vi flög med som skulle ordna detta, men icke sa Nicke. Där blev jag hänvisad till resebyrån som slog ifrån sig och hänvisade till flygbolaget som i sin tur hänvisade till Finnair eftersom de var med dem vi avsett flyga. Hur jag än argumenterade och skickade kopior på boardingkorten så fick jag till svar att de inte kunde hitta oss i sitt system. Men hallå, tänkte jag, om det hade hänt något måste de väl ha koll på läget. Beskedet verkade mer än skumt, det här händer bara inte.
Jag skickade ett nytt mail och meddelade att jag hade för avsikt att kontakta luftfartsverket eftersom de sannolikt skulle vara intresserad av ett flygbolag som inte vet vilka som flyger med dem. Trettio minuter senare hade jag vårt förseningsintyg till min e-post adress tillsammans med en förklaring varför de inte hade kunnat hitta oss i sitt system. Okay, det blev lite strul och en hel del tid och kraft fick läggas ner på det här men jag tycker att det uppvägs av det sätt på hur vi blev omhändertagna i Wien under det dygn vi tvingades vänta på anslutningen till Bangkok. Så för min del får Austrian Airlines fullt godkänt och dessutom har de moderna flygplan och flygvärdinnor som har lång tid kvar innan de uppnår ”bäst före datum”.

Flunsan håller i sig

Det har varit en tung period på slutet. 24 timmars försening till Bangkok, problem med flygbolaget när det gäller att få ett förseningsintyg utskrivet och som lök på laxen blev jag sjuk också. Ont i halsen, värk i öronen, rinnande näsa samt nys- och hostattacker kryddat med feberfrossa. Diagnosen på sjukhuset var halsinfektion men själv misstänker jag att jag fått den omtalade influensan.
Idag är det torsdag och kanske lite bättre, men långt ifrån bra. Blir det inte en påtaglig förbättring tills i morgon så blir det ett nytt sjukhusbesök.

Vissen - är bara förnamnet

Det har varit en lång och jobbig natt med hosta, rinnande näsa och halsont. Tiden hos tandläkaren fick avbokas och i stället blev det ett sjukhusbesök. Där gick det undan, anmälan i receptionen, vikt- och blodtryckskontroll och läkarundersökning tog mindre än tio minuter. Diagnos – halsinfektion. Efter det fick jag vänta på att medicinerna skulle iordningställas och vanlig ordning så blev det en bärkasse med blandade preparat.
Läkaren tog 200 bath för undersökningen och utskrivningen av receptet och medicinerna kostade 337 bath, en dryg hundralapp i svenska pengar och hela proceduren var avklarad på mindre än 15 minuter.
Efter att ha kollat de utskrivna medicinerna på Internet så nöjer jag mig med att endast ta antibiotikan, resten spolas ned i toaletten.

Det gick som på räls.....

Den här gången slogs rekorden på löpande band. Någon försening på mer än 24 timmar, när jag varit ute och rest, har jag aldrig varit med om tidigare, så det var en ny upplevelse.
Det märkligaste av allt var dock att tåget till Surin lämnade Bangkok enligt tidtabellen. Jag vet inte hur många gånger jag åkt den här sträckan men det var första gången som tåget avgick i tid.
Det var samma sak när det gäller ankomsten till Surin, Vi gled in till perrongen några minuter före tidtabellen vilket jag inte heller har varit med om tidigare.
Än finns det hopp för Thailands statliga järnväg.

Ingen huvudvärk .....

Med på flyget var också John Neumanns, kanske mer känd som Iprenmannen. Yaya kände igen honom redan på Arlanda och försökte förklara för mig vem hon menade och till slut ramlade polletten ner även för mig. Bilden framför entrén till Hilton Hotel är tagen strax innan vi åkte ut till flygplatsen.

Det gäller att passa på

Det är ingen konst att smörja kråset då flygbolaget står för notan. Är man i Wien och bor på Hotel Hilton så är endast det bästa gott nog. Vad äter man om inte en riktig wienerschnitzel, stor som en dörrmatta och tyvärr lite av samma smak. Det var ingen höjdare precis. Jag saknade citronskivan, ansjovisen och kaprisen. Men mätt blev jag.

Ölen som jag tog i baren på natten då vi checkade in fick jag stå för själv. Hade jag ätit något till ölen så hade det räknats som middag och flygbolaget hade betalat. 12 Euro för ett dygn på Hotel Hilton Vienna står jag ut med.

Utrymning av hotellet

12.30 gick larmet, hotellet måste utrymmas omedelbart, det gick inte att fel på allvaret i den röst som uppmanade oss att att omgående samlas i foajén. Det var många tankar som gick genom huvudet, brinner det, är vi under attack från terrorister eller vad är det som händer? Beskedet var solklart, utrym rummen omedelbart, ta endast med det nödvändigaste, använd trapporna och samlas i foajén för vidare besked. Det var bara att greppa värdesaker, flygbiljetter och datorn och följa lämmeltåget. Väl nere i receptionen fick vi veta att det var en övning och ett test att allt fungerar i händelse av skarpt läge. Det positiva är att vi bor på våning ett vilket inte alla gör då hotellet har 14 våningar.

En återresa med komplikationer…

På söndag kväll (15 oktober) blev jag medveten om att Finnairs piloter skulle börja strejka med omedelbar verkan. Sist Finnairs piloter strejkade var någon gång på 70-talet och då inskränkte sig aktionen till två timmar men nu var det dags igen. På måndag försökte jag få kontakt med både resebyrån och Finnair för att få ett besked om vad som gällde för vår resa den 17 oktober. Trots ihärdiga försök via mail, fax och telefon så fick jag inga besked under dagen. Först sent på kvällen kunde jag konstatera att vi ombokats och att vi skulle flyga via Wien med Austrian Airlines. Tiderna var i stort sett desamma som de vi hade med Finnair och de stämde bra mot tågets ankomsttid till Arlanda. Tiden för flygplansbyte i Wien var 35 minuter viket jag upplevde vara i snävaste laget men det var ju Finnair som bokat så det borde inte vara några problem.
Men problem blev det, redan på Arlanda där man meddelade att planet till Wien var en timme försenat vilket blev nästan två timmar innan vi var i luften. Strax innan vi landade fick vi besked om att planet till Bangkok lyft enligt tidtabell. Sammantaget så var det 18 personer som inte kom iväg till Bangkok. Men Austrian Airlines personal skall ha all heder av sitt agerande, redan då vi kom in i ankomsthallen möttes vi av representant för bolaget som tog oss med till en disk där man ordnade inkvartering för natten samt frukost, lunch och middag nästföljande dag. Förhoppningsvis kommer vi iväg i kväll kl 23.20, men just nu befinner vi oss på Hotel Hilton Vienna så det går ingen nöd på oss.

Ibland fungerar ingenting...

Innan vi lämnade Sverige den 7 oktober så var det planerat att det skulle ske ett byte av bredbandsleverantör i bostadsrättsföreningen från Comhem till Telia. Vi var lovade att allt, d v s bredband, bredbandstelefoni och digital TV, skulle vara inkopplat och klart den 1 oktober. Men det sket sig naturligtvis, trots att man haft nästan ett helt år på sig att planera och installera utrustningen, så blev man inte klar i tid. För vår del innebar det att vi inte hade en fungerande telefon eller en internetuppkoppling då vi kom hem. Det första jag fick göra var att aktivera abonnemanget och ladda ner programvara för Internet samt att göra en ny kanalsökning på TV:n, DVD:n och Videobandspelaren för att få allting att fungera.
Dessutom hade inte abonnemangsuppehållet av Sundsvalls Tidning klaffat så innanför brevinkastet låg nästan en månads leverans av tidningar. Det var mycket som inte fungerade den här gången. Eftersom vi planerat att stanna i Thailand till den 16 december så hade jag ställt av bilen fram till dess. Men trots att bilen var avställd så hade Bilprovningen skickat ut en kallelse för besiktning 8 december, en tid som jag alltså missat om vi inte kommit hem tidigare än beräknat. Fortsättningsvis har jag nu beställt elektronisk kallelse till den årliga bilbesiktningen.

En sorglig händelse i mitt liv

Den 28 oktober nåddes vi av ett sorgligt besked, min pappa hade oväntat gått bort. Det vände naturligtvis upp och ned på allting och redan samma dag lyckades jag boka en resa till Sverige. Det mesta gick att ordna via Internet och den 2 oktober kom vi till Sundsvall och den 9 oktober tog vi farväl av min pappa.

Det är också en del praktiska frågor att hantera i samband med dödsfallet men det mesta av det får anstå till sommaren.

Resan som vi har inbokad den 16 december och där syftet var att fira jul med pappa får nu en annan inriktning.
Återresan till Thailand bokades samtidigt som resan till Sverige och avresan från Sverige var tänkt att ske med Finnar den 17 november.

Den höga luftfuktigheten kan ställa till det...

Luftfuktigheten är hög, det kan man se då man öppnar verktygslådan, Flera av tängerna och en del andra verktyg är rostangripna men rekordet var nog när jag tog på mig ett par jeans. De hade hängt i garderoben sedan mitten på maj och nu var dragkedjan i gylfen så rostig att den inte fungerade.
Men det är inte värre än att man tar jeansen till en skräddare och samtidigt passar på att få två nyinköpta jeans upplagda. 20 bath för dragkedjan och 40 bath för jobbet, summa 60 bath. Det är vid sådana tillfällen man inte kan undgå att älska det här landet.

En tråkig men inte en helt oväntad händelse...

Många thailändare ser gatan eller vägen som en del av deras egen mark. Vid bröllop och begravningar är det inte ovanligt att man ockuperar en del av vägbanan och sätter upp ett tält för servering och underhållning. När riset skördats så lägger man ut ett nät på vägen där man fördelar riset för att det skall torka mot den varma asfalten (bilden är tagen vid ett tigare tillfälle).
I samband med byggnationer och liknande förekommer det att man helt sonika tippar sand eller makadam på vägbanan utanför sitt hus.
Så hade man gjort i vårt villaområde också, en stor grushög i den ena körbanan och inga som helst varningsskyltar. Då det dessutom saknas gatubelysning utgör sådana tilltag riktiga trafikfällor. Här slutade det med en katastrof, en ung kille på motorcykel körde rätt in i grushögen vid 22-tiden i går kväll. Enligt dem som kom till platsen först hade han flugit 8-10 meter när det blev tvärstopp i grushögen. Ingen vet om han hade strålkastaren tänd eller om han körde väldigt fort men någon hjälm hade han inte – det var ju på kvällen och då är det inga poliskontroller. Han visade svaga livstecken då han lastades på en pickup för transport till sjukhuset men var vid framkomsten död.
Som svensk tycker man ju att den som äger grushögen har ansvaret för det inträffade. Men här är det inte självklart på något vis, de flesta verkar rycka på axlarna och tycka att det var tur att det inte hände dem själva.

Det som sket sig...

Det var tur att de inte fyllde igen hålet efter det att de åtgärdat läckan den var nämligen inte åtgärdad. Det var inte tätt mellan rör och tank så det blev till att ta bort mer betong och gräva ett större hål.
Det som skulle ta några timmar handlar nu om dagar. Tänk om de hade gjort rätt första gången. Den här gången har både Yaya och jag kollat jobbet löpande och när det funnits skäl att ifrågasätta så har vi gjort det.

Nu verkar det som om det skulle vara tätt, men för säkerhets skull får igenfyllandet och gjutningen anstå tills i morgon – liksom betalningen. Att inte betala handpenning eller förskott innan jobbet slutförts var det första jag lärde mig efter det att vi köpt huset.

TT&T dök också upp under dagen och de första de gjorde var att bryta linjen så att även Internet upphörde att fungera. Men skam den som ger sig, till slut hade de hittat felet. Det var tydligen någon tråd som hade lossnat i en fördelningsplint och gjort att det blev avbrott på vår ledning. Med ett förflutit i branschen var jag lite intresserad av att veta hur det gått till och hur det kunde höras ett brummande ljud i telefonluren om det var ett avbrott. Något svar fick jag naturligtvis inte men jag är nöjd med att ha en telefon och fax som fungerar igen.
Lägg särskilt märke till stegarna på biltaket, de är av bambu, bambu velly well som man säger här.

Nu sket det sig igen...

Jag tycker rubriken är passande eftersom det handlar om avloppet från en av toaletterna. Sannolikt eller mer än sannolikt skadades avloppsröret då vi tvingades byta avloppstank strax innan vi åkte till Sverige i maj. Att få någon att ta ansvar för detta och få jobbet utfört på någon form av garanti är bara att glömma. Här gäller ”nya problem – nya utgifter”.
Samma gubbar som bytte tanken har hållit på hela dagen med att blottlägga röret och byta ut rördelar. Det är tur att man har verktyg och maskiner som de kan låna, i det här fallet kom slaghammaren och rondellen väl till pass.
Förhoppningsvis är läckan åtgärdad nu och under morgondagen skall de fylla igen hålet och laga betongen. De ville göra klart alltihop i dag men jag insisterade på att vi skall vara helt säkra på att det inte är fler läckage.

Som om det inte räckte med avloppet, nu fungerar inte telefonen och faxen heller. Det kommer ingen ton då man lyfter på luren bara ett brummande ljud, det kanske är någon av mina vänner på TT&T som snarkar, vad vet jag?
Vad jag vet är att vi anmält felet och att vi får vänta på lagningen tills de har tid att komma. När de kommer har jag faktiskt inte en susning om.

Nya utgifter...

Utgifterna fortsätter, nu handlar det om bilen där en plastdetalj till ena stänkskärmen är skadad. Hur den har blivit skadad är det ingen som vet och inte när den blev skadad heller. Spekulationerna och förslag till förklaringar har varit många, en av de roligaste var att plasten hade rostat sönder. Själv har jag en annan teori men den är det ingen idé att ta upp. Det tar några dagar att få det hela fixat då man måste beställa delarna från Bangkok, men själva jobbet går nog på mindre än en timme.
Utöver stänkskärmsdetaljen så måste jag beställa en ny nyckel eftersom fjärrkontrollfunktionerna d v s larm och lås, är utslitna. Det är andra nyckeln som nu måste bytas till ett pris av 1895 bath.

Nu hjälper det inte att vara optimist längre...

I lördags var det färdigt igen. Internet var segare än vanligt och att titta på V75-loppen var bara att glömma. Förutom att det är segt så är det opålitligt också genom att avbrotten avlöser varandra. Varje lördag när V75:an skall lämnas in så har man hjärtat i halsgropen, funkar det eller funkar det inte?
När jag uträttar mina bankärenden, gör överföringar, betalar räkningar eller gör aktieaffärer så finns hela tiden en ängslan för att det skall bli avbrott mitt i en transaktion. Visst kan det förekomma avbrott i Sverige också, men hur ofta händer det? Här verkar det förekomma dagligen för närvarande.
Kontaktar man operatören så handlar det om kabelfel i Stilla Havet eller något liknande. Det är bara att hålla tummarna och försöka hålla humöret uppe, funkar det så funkar det.
Nu har TT&T delat på affärsområdena och bildat ett särskilt bredbandsbolag. De man tidigare kunde snacka med jobbar nu på telefonsidan och de som inget vet och inget kan är överförda till bredbandsbolaget.

Kommunikationsproblem

Idag besökte vi TT&T, vår telefon- och bredbandsoperatör. Jag hade bland annat några frågor angående en faktura som vi inte fått och en annan faktura som var betald men där vi inte hade något kvitto. Mijo hade betalt räkningen strax innan vi återvände.
Att komma till TT&T det är som att besöka en djurpark och försöka prata med primaterna, kommunikationen fungerar inte och det är bara förnamnet.
Tjänstgörande primat talade om att hon alltid, utan undantag, häftade kvittot på fakturan när betalning skett och hon kom mycket väl ihåg att Mijo hade betalt. Då ställer jag den självklara frågan, ur mitt perspektiv vill säga. ”Om det nu är som du säger varför finns det inga hål efter häftklammer på vår faktura?????”
”Det kan väl inte jag svara på” säger primaten.
I det läget hade det börjat ryka ur öronen på mig så jag fann det för gott att lämna parken, förlåt kontoret menar jag naturligtvis.
Nu var det inte den betalda fakturan som var de viktigaste utan huvudfrågan var varför vi inte hade fått någon faktura för ADSL-abonnemanget för innevarande period?
Svaret på den frågan var att fakturorna skickas ut från Bangkok, så vi fick väl ringa dit och fråga. Man tror inte att det är sant, kundvård vadå?

Nu börjar det kännas som vanligt...

Igår handlade det om storstädning och diverse andra behövliga åtgärder i huset. Vår grind går på hjul och man får lätt den uppfattningen att hjulen är något av engångsartiklar. Hitintills har jag fått bytt dem varje år och det var inget undantag i år heller.
Detsamma gäller toalettduschen, varje år har jag fått köpa nytt och byta ut den befintliga. Den här gången köpte jag den dyraste de hade med förhoppning att den skall gå att nyttja längre tid än ett år. Kranen i handfatet hade också gett upp, så det blir en ny sådan också.
Ungarna verkar tro att det är farligt att byta glödlampor när de tjänat ut. På annat sätt kan jag inte förklara att jag måste byta nio glödlampor och ett lysrör. Nu är det i alla fall gjort.
I övrigt är det bara att konstatera att klimatet är förödande på många sätt. Regn och solsken förstör mycket. Vill man att huset skall se fräscht ut får man nog måla det vartannat år. Staketet och grinden har farit illa och här gäller det att skrapa och rengöra innan man kan måla igen. Nu börjar jag bli ganska less på undermåliga jobb och färger som inte tål vatten.

Vattnet bara öser ner...

Att regnperioden inte är slut fick vi bevis för under eftermiddagen igår. På bara en halvtimme kom det lika mycket och kanske mer än det gjorde sammantaget under juli-augusti i Sverige. Avloppen kämpar en ojämn kamp mot vattenmassorna och det tar några timmar efter varje skyfall innan det torkat upp något så när.
Den här gången kom det mer än vad jag varit med om tidigare, jag mätte nivån på gatan och kunde konstatera att det var 22 centimeter från ytan ned till betongen.
Det skulle vara kul och dra iväg längs gatan med en liten racerbåt vid tillfällen som detta.

Plötsligt brände det till...

På tisdag kväll la gruppcentralen av och nu hjälpte inga provisoriska lösningar med små plastburkar eller liknande. Nu var huvudsäkringen helt slut, tillintetgjord, kaputt, finito klockan 19.30 på kvällen. Efter en halvtimme hade vi i alla fall fått kontakt med en elektriker som snabbt var på plats och i ficklampans sken konstaterade han att huvudsäkringen behövde bytas så det måste anstå till morgondagen.
För att vi skulle kunna titta på TV och ha ”ledbelysning” så förbikopplade han huvudsäkringen med två kablar på 0,75 mm2. Jag ifrågasatte om man inte skulle ha haft lite kraftigare kablar men det var lugnt, inga problem.
På onsdag morgon blev det i alla fall för mycket för kablarna och huvudsäkringen. Innan jag hann med hade Yaya startat tvättmaskinen, lagat mat på spisen och ungarna börjat duscha och det tål inga 0,75 mm2 kablar i världen, det fräste bara till i gruppcentralen och sen så var det strömlöst igen.
Tur nog så slocknade det av sig själv och inga andra kablar skadades.
Det tog nog runt fyra timmar innan elektrikern hade fått ordning på alltihop. Det räckte inte med säkringsbytet utan det gällde också att hitta felet som utlöst problemet från början. Genom uteslutningsmetoden kom han så småningom fram till att en lysrörsarmatur i köket hade orsakat felet. Han skruvade lös, vad jag antar var en kondensator, och bytte ut den mot en ny och sedan var strömavbrottet ett minne blott. Materialkostnaden för två huvudsäkringar och kondensatorn till lysrörsarmaturen uppgick till 480 bath och arbetskostnaden för föregående kvälls provisoriska lagning samt dagens fyra timmar uppgick till 370 bath.