Att hamna i kö för cancerbehandling.

Jag fick en preliminär diagnos på ett sår som jag hade i pannan den 16 maj på ett sjukhus i Surin i Thailand och samma dag togs ett prov som sändes till Surin Patho Diag Center.

Den 23 maj hade jag tid för ett återbesök och då fick jag en pathological Diagnosis enligt följande:

Skin, forehead, incisional biopsy: Basal cell carsinoma, vilket på svenska betyder hudcancer i ett sår i pannan (dock inte den allra värsta sorten).

Doktorn hade ställt i ordning operationssalen för att operera på kvällen. Detta skulle ha kostat ca 30 000 SEK och jag tvingades tacka nej då försäkringsbolaget ansåg att operationen skulle utföras i Sverige då jag hade återresan bokad sex dagar senare.

Samma kväll skickade jag ett mail till min vårdcentral i Sverige och informerade om diagnosen och att jag ville ha en remiss för operation.

Där uppenbarade sig den första stoppklossen för att få vård i rimlig tid. Den svenska läkaren måste undersöka mig och bekräfta diagnosen jag fått i Thailand innan någon remiss kunde skickas.

Denna undersökning gjordes den 3 juni direkt efter hemkomsten och remissen skickades on-line samma dag till sjukhuset. Enligt läkaren på vårdcentralen skulle nog operationen ske inom en månad.

Den 17 juni ringde jag ÖNH-kliniken på sjukhuset för att få besked om tidpunkt för operation. Det svar jag fick var att överläkaren hade prioriterat operationen inom fyra veckor från det att remissen mottagits. Men sköterskan noterade att jag kunde komma med kort varsel om det blev några återbud.

När jag inte hört något ringde jag på nytt den 26 juni. Jag fick då veta att det inte fanns någon tid planerad för operationen. Jag hänvisade då till det besked jag fick vid telefonsamtalet den 17 juni att jag var prioriterad inom fyra veckor från den dag remissen mottagits. Enligt sköterskan hade jag missuppfattat det beskedet. Enligt henne så gällde prioriteringen från den dag överläkaren hade tagit del av remissen och min brytdag var den 14 juli. D v s två veckor senare. Det måste ju innebära att remissen blivit liggande två veckor innan den bedömdes av överläkaren. Det fick jag inte något svar på, i stället erbjöds jag en återbudstid på förmiddagen den 11 juli, vilket jag accepterade. D v s en dag före brytdagen den 14 juli, som är en söndag och på lördagar utför man knappast några operationer.

Jag önskade även få en skriftlig kallelse till operationen och tro det eller inte, sköterskan var orolig att den inte skulle hinna kom fram i tid.

Vad händer med svensk sjukvård – den sjukvård som Annika Strandhäll påstod vara i världsklass i en TV-debatt för något år sedan?

Väderprognoser...

I morse hade jag ställt väckning klockan 8.00. Tanken var att ta en längre promenad i solskenet.

Men istället för utlovad sol och värme så stod regnet som spön i backen och motionsaktiviteten fick ställas in.

SMHI klarar inte av att göra riktiga prognoser några dagar framåt och man skyller denna brist på sina vädermodeller.

Då frågar sig vän av ordning hur någon kan lita på prognoserna 10 år framåt i tiden som baseras på klimatmodeller?

Det är något som inte stämmer….

Jag tittade på Rapport kl 18.00 i går. Ett avsnitt handlade om att röstdeltagandet till riksdagsvalet 2018 i ”utsatta områden” var betydligt mindre än riket i stort.

Enligt programledaren är alla svenska medborgare som fyller 18 år senast på valdagen röstberättigade till Riksdagsvalet. Jag reagerade på detta och har under dagen kollat på Valmyndighetens hemsida och där kan man läsa att ”för att ha rösträtt måste man ha fyllt 18 år senast på valdagen. Det gäller vid alla val. Dessutom finns särskilda regler för de olika valen.

Man har rösträtt till riksdagen om man är:

• 18 år senast på valdagen,
• svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige.

Det är det sista jag inte förstår, då människor från andra länder med permanenta uppehållstillstånd och är folkbokförda i Sverige också är röstberättigade. Om det kan man dock inte läsa på Valmyndighetens hemsida.

Nu kan det kanske vara så att de i själva verket inte är röstberättigade, men trots detta erhållit röstkort och kunnat delta i bland annat val till riksdagen.

Jag kommer att följa upp detta då jag vet att personer som inte är svenska medborgare, men har permanenta uppehållstillstånd och är folkbokförda i Sverige, har erhållit röstkort och deltagit i val.

Jag känner ingen skam....

I går kväll hade jag svårt att somna efter att ha tittat på SVT:s Agenda. Det blir bara värre och värre. Det räcker inte med att en sextonårig ”klimatexpert” har fått fria tyglar att offentligt anklaga mig och många andra för att förstöra framtiden för henne och hennes skolkande kompisar genom våra flygresor.

Mina flygresor mellan Sverige och Thailand en gång om året sticker i ögonen på dessa, av sig själva utsedda ”experter” och det är ingen hejd på hur Greta och andra exploateras och får hur mycket medial uppmärksamhet som helst.

SVT hakar naturligtvis på med ett minst sagt märkligt program om klimatskam i gårdagens Agenda. Jag undrar vad syftet med programmet var? Är man ute efter att skuldbelägga människor som inte anser att vi har en klimatkris eller ett klimathot? 

Skall vi skämmas offentligt?

När skall forskare och vetenskapsmän med en annan uppfattning än Klimat-Greta och hennes sponsorer få komma till tals i media? Varför inbjuds inte den svenska klimatforskaren Lennart Bengtsson att delta i debattprogram som Agenda och Opinion live i SVT?

Istället får vi en inblick i en klimatfrukost för en massa bimbos i ”Klimatklubben” med ca 20 000 medlemmar. Några blev säkert förvånade över att det finns så många bimbos bara i Stockholm. Själv blev jag inte ett dugg förvånad då jag under de senaste åren blivit alltmer uppmärksammad på hur dåligt informerade och okunniga de flesta svenskar är när det gäller politik och klimat.

De flesta hämtar sin information enbart från SVT, SR och etablerad medier och går då miste om den verklighet vi lever i.

Jag är uppriktigt överraskad av att så många ointresserade och okunniga individer har råkat hamna på den lilla plätt som Sverige utgör av hela planeten.

Själv känner jag ingen skam, inte det minsta och skäms inte heller över mina uppfattningar. Jag hoppas att jag lever minst 10 år till och får uppleva hur Klimat-Greta och anhanget kring henne och andra klimatalarmister skall snacka sig ur avsaknaden av planetens undergång efter att ”tipping point” uteblivit.

Jag glömmer aldrig.

Tillbaka i Sverige

Efter ca åtta månader är vi nu tillbaka i Sverige igen. Det var två tröttsamma resor med mycket stillasittande innan vi var framme 

Bussresan mellan Surin och Bangkok tog över sju timmar mot normala sex timmar och flygresan från Bangkok till Arlanda med start mitt i natten tog drygt tio timmar. Vi landade tidigt på morgonen den 29 maj och fick vänta några timmar innan avfärden till Sundsvall.

Lite oplanerat blev det buss mellan Arlanda och Sundsvall på grund av spårarbeten på Ostkustbanan.

Karin och Rolf mötte på Busstationen och såg till att vi kom välbehållna hem till Granlo och de hade också sett till att kylskåpet var välfyllt. Det är härligt med verkliga vänner.

Det är med lite delade känslor man kommer hit. Att få träffa och umgås med våra vänner är det bästa med att vara här. Vi har inte så många riktiga vänner, men de vi har är vi rädda om.

På minussidan var det vädret vi möttes av under de första dagarna, kallt och regnigt, hustrun tillbringade timmar i badkaret de tre första dagarna. Men det finns även andra och betydligt allvarligare förändringar som samhället genomgått under de senare decennierna, som jag tänker på. Till det har jag för avsikt att återkomma mer preciserat under sommaren.

Det var några saker/företeelser som vi reagerade ganska fort på, som t ex priserna på matvaror. Känslan är att priserna stigit kraftigt sedan förra året. Jag kan väl inte påstå att det var direkt chockartat, men inte långt ifrån.

Tiggeriet verkar också ha brett ut sig – det känns beklämmande

I måndags fick jag träffa doktorn på vårdcentralen och hon lovade att skriva en remiss till sjukhuset för operation av såret i pannan. Hon trodde att operationen skulle kunna genomföras den här månaden. Nu handlar det inte om den värsta sorten av hudcancer så jag är vid gott mod.

Jag lovar att jag skall bli betydligt mera aktiv på bloggen än jag varit de senaste åtta månaderna. Det finns ett ganska stort antal politiker och ett antal företeelser som bör skärskådas och där kommer jag att försöka bidra på bästa sätt.

Hur kan det komma sig att ett antal medelmåttor med friserade Cv:n har valts att styra landet och hur kan slöseriet med skattepengar få fortsätta inför öppen ridå.

Det är några av de frågor som jag skall försöka hitta svaren på.