En riktig rivstart....

Medan svensk och internationell vänsterliberal media är helt upptagna med att försöka hitta (på) så mycket skit som möjligt att klistra på Amerikas nytillträdde president, Donald Trump, är denne fullt sysselsatt med att infria sina vallöften.

Efter fem dagar på det nya jobbet har han nog slagit världsrekord i antalet infriade vallöften på så kort tid. Han visar att han menade allvar med vad han sa i valrörelsen och under den närmaste tiden lär vi säkert få se hur han fortsätter att uppfylla vad han lovat.

Här har Sveriges Statsminister Stefan Löfven mycket att lära. Till skillnad från Donald Trump har det ju inte gått någon förbi att Löfven satt rekord i svikna vallöften.

Löfven leder en ministär som ljuger, vilseleder och mörkar. Ta bara det senaste, där Sveriges finansminister Magdalena Andersson, i Agenda i söndags, påstod att 90 % av Amerikanarna inte fått några löneförhöjningar sedan 70-talet. Som vanligt, ingen reaktion eller ifrågasättande från programledaren.

Löfven är ju också ordförande för ett parti som lider av storhetsvansinne och självgodhet. Man försöker leva på gamla lagrar men det enda gemensamma partiet har idag med det parti som leddes av Tage Erlander är namnet på partiet.

Installation av Donald Trump till President...

I går installerades USA:s nya president, Donald Trump. Han är den 45:e i ordningen av Amerikanska presidenter.

Han har varit starkt ifrågasatt av etablissemanget och få trodde att han skulle ens klara av att bli Republikanernas kandidat och ännu färre trodde att han skulle ha en chans mot Hillary Clinton.

Men nu är det verkligt, han är Amerikas president, allt vad det innebär av makt och möjligheter.

Trots att han ifrågasatts, hånats och till och med blivit beljugen så visade det sig att demokratin fungerade.

Många och inte minst Svenska politiker och vänsterjournalister försöker måla fan på väggen Man kan kanske tro att politikerna skulle vara lite försiktiga i sina uttalanden och fördömanden innan man fått klart åt vilket håll vindarna blåser. Men det är nog att begära för mycket. Det kan ju knappast gagna vårt land att bli ovänner med ”världens mäktigaste man”.

Att påstå att installationen skedde under pompa och ståt är en överdrift men många amerikaner hyllade sin president medan en liten klick ägnade sig åt demonstrationer,  skadegörelse och vandalisering av egendom. Men i USA ser man allvarligt på den typen av aktiviteter och drygt 200 aktivister har gripits och många av dem kan se fram emot mer eller mindre långa fängelsestraff.

Här har regering och polisledning i Sverige mycket att lära.

Men åter till Donald Trump och frågan vad som kommer att ske på kort och lång sikt. 

Jag är knappast mannen att besvara den frågan lite som de flesta andra. Men jag tror på en start som kommer att förvåna många, han kommer att visa handlingskraft som få har förväntat sig och jag blir inte alls förvånad om Börserna kommer att reagera positivt inom de närmaste dagarna. Dags att investera?

Årskrönika 2016...

Vi har nu lämnat 2016 bakom oss. Ett på många vis omtumlande år, ett år där vi bland annat fick uppleva ett folkligt uppror mot etablissemanget, inte bara en gång utan två gånger.

Jag har tittat i backspegeln och finner några händelser värda att kommentera. Det finns alldeles säkert massor av flera händelser som är förtjänta av att belysas i en årskrönika men för min del har dessa händelser fastnat i mitt minne.

Den 10 januari gick artisten David Bowie ur tiden 69 år gammal.

I början av året hette det från Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström att banken tagit steget mot ”nästa nivå”. Vd:n Michael Wolf fick därför sparken men lämnade inte sin befattning barskrapad precis. Det tog inte lång tid innan media avslöjat lögnen om ”nästa nivå”, det handlade egentligen om oegentligheter och Wolf var polisanmäld. Det framkom även att Styrelseordföranden och Vd:n inte kommit så bra överens vilket bidragit till uppsägningen. Bankens ägare reagerade och plötsligt handlade det om vilket förtroende man hade för Anders Sundström. Det visade sig att förtroendet var mycket begränsat och även Sundström fick lämna sitt uppdrag. Knappast barskrapad han heller.

I slutet på februari fick den svenska aktrisen Alicia Vikander ta emot en Oscars för sin roll i filmen ”The Danish girl”. Senaste en svensk skådespelare rodde hemmen Oscars var för 41 år sedan och då hette skådespelerskan Ingrid Bergman.

April var en sorglig månad på ett personligt plan. Den 3 april lämnade Zippo oss efter några månaders sjukdom. Han var en trogen gårdvar och han var drygt 10 år vid sin bortgång. Det var en smärtsam förlust.

Den 21 april lämnade artisten Prince jordelivet alldeles för tidigt. Han var bara 57 år gammal.

I maj hamnar Miljöpartiet i en djup förtroende kris vilket fick till följd att språkröret Åsa Romson fick avgå. Att just hon fick avgå berodde sannolikt på de grodor som med jämna mellanrum hoppat ur käften på henne. De föga genomtänkta uttalandena och kommentarerna gjorde att hon förlorat förtroendet hos väljarna men även internt. Det kan tyckas ganska märkligt att inte även Gustav Fridolin kastades ut i kylan med tanke på att det var han som hade förordat den islamistiske bostadsministern Mehmet Kaplan i regeringen. Han stod också för några fumliga uttalanden när Islamisten Yasri Kahn vägrat skaka hand med kvinnor.

Den 23 juni hände det som aldrig skulle kunna hända då Storbritanniens befolkning röstade för utträde ur EU. Brexit var ett faktum och det Europeiska etablissemanget satte rödvinet i vrångstrupen. Förhandlingarna om utträdet kommer dock att ta avsevärd tid.

Efter det att Sveriges utrikesminister farit land och rike runt för att ragga röster för en plats i FN:s säkerhetsråd så blev det i slutet på juni klart att Sverige lyckats få en av de prestigefyllda platserna. Det återstår naturligvis att se vad den svenska feministiska utrikespolitiken kan få för genomslag.

Frankrike har varit utsatt för flera attentat kopplade till islamistiska terrorister. På Nationaldagen var det dags igen. Den 14 juli dödades över 100 oskyldiga mäniskor och fler än 200 skadades, flera mycket svårt, under firandet av Nationaldagen på strandpromenaden i Nice. En vettvillig islamist körde med berott mod in i människomassorna med en stulen lastbil.

I mitten på juli genomfördes ett misslyckat kuppförsök i Turkiet i syfte att ta över makten och avsätta president Erdogan. Enligt, inte helt bekräftade uppgifter genomfördes kuppförsöket av missnöjda och regeringskritiska militärer. Under striderna dödades nästan 300 personer. Presidenten har använt händelsen som ett svepskäl för att utöka sin makt och startad en utrensning av meningsmotståndare i medier och inom den offentliga sektorn. Enligt uppgift skall ca 40 000 personer ha gripits. Presidenten har även använt kuppförsöket som förevändning för att öka sin makt genom en ny författning där flera av parlamentets och regeringens befogenheter tas över av presidenten.

I slutet av juli avled två svenska politiker som var av den ”gamla stammen”. Den f d Centerpolitikern och statsministern Torbjörn Fälldin avled den 23 juli i en ålder av 90 år. Tre dagar senare avled den f d partiledaren C H Hermansson 98 år gammal.

I augusti vann det svenska damlandslaget i fotboll silver efter förlust mot Tyskland i OS-finalen. En fantastisk prestation. I samma OS vann Sarah Sjöström tre medaljer, en av vardera valören. Sarah som bara är 23 år har framtiden för sig.

Den 13 oktober avled Thailands Kung, Bhumibol Adulyadej efter en lång tids sjukdom vid en ålder av 88 år. Han var sonson till, den i Sverige välkände Kung Chulalongkorn. Vid sin bortgång hade han varit Thailands kung sedan den 9 juni 1946. Med mer än 70 år på tronen är han den regent som suttit längst. Jag har sedan 2002 tillbringat den största delen av min tid i Thailand och jag har aldrig hört någon säga ett ont eller kritiskt ord om kungen. Han var älskad som en gud och sörjs nu av det Thailändska folket. Han har efterträtts av sin son, Kronprinsen Vajiralongkorn som den 1 december accepterade att bli Thailands kung.

Donald Trump, fastighetsmagnat och miljardär från New York, besegrar storfavoriten Hillary Clinton i det Amerikanska presidentvalet den 9 november och tillfogar etablissemanget och globaliseringens förespråkare årets andra käftsmäll. Det ofattbara och näst intill omöjliga hade ännu en gång inträffat. Jag och många med mig, lär nog aldrig glömma minspelet i ansiktet på programledaren i objektiva Sveriges Television, då det stod klart att Clinton dragit det kortaste strået.

Den 25 november gick revolutionären och Cubas förra ledare, Fidel Castro, bort för alltid. Han var vid sin bortgång 90 år gammal.

Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur. Ett beslut som lovprisades av en liten klick och kritiserades av mångdubbelt fler. Själv valde pristagaren att inte inställa sig personligt för att motta utmärkelsen. Nonchalant, men ganska väntat. Vid prisceremonin den 10 december underhölls kungligheterna och övriga pristagare i stället av den Amerikanska rocksångerskan Patti Smith.

Amerika har valt ny president....

Etablissemanget i Amerika, och här hemma är mer eller mindre i chocktillstånd. Det som enligt opinionsmätningar och media inte skulle kunna hända, hände verkligen och det med besked. När rösterna var färdigräknade så var segern överlägsen.

Själv följde jag valvakan i SVT, ni vet den där oberoende public service-kanalen. Jag får nog tillstå att jag vid flera tillfällen hade svårt att hålla mig för skratt. Här kommenterades valet av ett antal journalister och nyhetsrapportörer som inte alls hade svårt att dölja att Clinton var deras kandidat. Objektiviteten lyste helt med sin frånvaro. 

Underhållning på hög nivå med andra ord. En mycket besviken Anna Hedenmo, hon med silkesblusarna, tappade tråden vid flera tillfällen och stakade sig igenom rapporteringen då det stod klart att det inte ens fanns en teoretisk chans för Clinton att vinna.

Jag får väl erkänna att jag trodde att det skulle bli svårt för Donald Trump att nå ända fram men å andra sidan litade jag inte alls på opinionssiffrorna och misstrodde svensk medias ensidiga rapportering, vilket jag gjort de senaste 10 - 12 åren.

En riktig käftsmäll rätt i plytet på etablissemangen runt om i världen. Sedan frågar jag mig varför svensk media anser att en framgångsrik miljardär inte skulle klara av att styra ett land medan samma medier tycker att det är okay att en svetsare kan klara av det.

I det sammanhanget finns det också anledning att kritisera Sveriges statsminister och utrikesminister som helt öppet hävdar att det varit bättre för Sveriges del om Clinton vunnit valet. Statsministern hävdade att Sverige står väl förberett. Jag tycker mig ha hört det förut.

Vad skapar sådana uttalanden för förutsättningar för ett gott samarbete med det nya Amerika?

Varför gick det som det gick då? Ja, det vet jag inte bättre än någon annan, eller lika lite som en massa spekulerande medieaktörer men jag tror att det i USA, liksom i Sverige och flera andra Europeiska stater, finns ett stort missnöje mot dagens politikeradel som fjärmat sig från folket. Folk är helt enkelt förbannade, förbannade på att vanliga människor inte längre har möjlighet att påverka politikens innehåll, vilka som skall representera dem och på den globalisering som drivs av etablissemanget med hjälp av deras handgångna medieaktörer och förbannade på hur politikerna skor sig själva med orimliga arvoden, traktamenten och andra ersättningar. 

Jag håller det för mer sannolikt än osannolikt att nästa käftsmäll rakt i plytet på etablissemanget kommer att utdelas i Frankrike då Marine Le Pen utses till Frankrikes nästa president och därefter kan det hända något i samma riktning i det svenska riksdagsvalet 2018. 

Missnöjet sprider sig i breda folklager, överbeskattning av pensionärer (vi är ju faktiskt en kraft att räkna med), indragning av assistansersättningar, den utbredda arbetslösheten bland både svenskfödda och utrikesfödda, en ökad kriminalitet som saknar motstycke i Sverige, stenkastning mot blåljuspersonal och bilbränder i utanförskapsområden samt slutligen och inte minst rikspolischefens inkompetens och tafatthet är faktorer som kommer att få en avgörande betydelse för valets utgång 2018.

Det har tillåtits att gå så långt att en stor majoritet av de invandrare som har flyktingstatus, skyddsskäl och de som trakasseras av islamister i utanförskapsområdena kommer att rösta på Sverigedemokraterna.  

Det är min analys och den som lever får se.