Den svenska ekonomin....

Igår morse meddelade Riksbanken att reproräntan skall vara oförändrat minus 50%.

Inför beslutet hade flera bedömare visat oenighet ifall Riksbanken skulle stå fast vid sin plan att genomföra en första räntehöjning innan årets slut eller stå fast vid minusräntan. Svensk tillväxt ansågs vara god och inflationen i juli låg på 2,2 procent.

Jag får inte detta att gå ihop och det gjorde tydligen en av Riksbankens vice Riksbankschefer också eftersom han reserverade sig mot beslutet

Att jag inte får det att gå ihop beror i första hand på att Sverige under 2017 och 2018 har haft lägst ekonomisk tillväxt per capita enligt IMF. 

Hur man redovisar ekonomisk tillväxt beror på vad man relaterar tillväxten till och att mäta tillväxten i relation till per capita ger det mest rättvisande resultatet. Med det sättet att mäta, vilket IMF gör har Sverige en lägre tillväxt än t ex Rumänien och Bulgarien.

Under den här regeringens mandatperiod har kronan fått falla fritt vilket med all tydlighet visar sig på t ex bensinprisets utveckling men även på importerade livsmedel mm.

Att Sveriges finansminister nekar till att prisutvecklingen på bensin inte enbart rör sig om skattehöjningar utan även på dyrare råolja äger sin riktighet. Men då råoljan handlas i US Dollar påverkas bensinpriset i allra högsta grad av en svag kronkurs. I princip handlar det om en smygbeskattning av folket då den ständigt fallande kronkursen leder till en fortlöpande köpkraftsförsämring för Sveriges befolkning. Löntagare och pensionärer har fått marginella intäktshöjningar som bara försvinner av en fritt fallande krona

Att kronan inte försvarats utan tillåtits falla fritt innebär att den svenska kronan tillhör valutornas gärsgårdsserie där vi ståtar tillsammans med världens svagaste valutor, som enda västerländskt land. 

Hur kan man kalla svensk ekonomi för stark, och påstå att statsfinanserna är sunda och att vi har en god ekonomisk utveckling utifrån dessa fakta?

Varför reagerar inte oppositionen? Var är alla nationalekonomer som kan redogöra för hur det verkligen ser ut och var är alla ekonomijournalister vars viktigaste uppdrag är att bevaka makten.

Varför beskriver ingen på ett enkel och begripligt sätt, för Sveriges befolkning att Sverige snart är på väg att bli ett U-land – om inget görs.

Nedan följer valutornas gärsgårdsserie

VALUTA	NEDGÅNG
Venezuelansk bolivar	-100 procent
Turkisk lira	-41,44 procent
Argentinsk peso	-37,03 procent
Angolansk kwanza	-35,64 procent
Brasiliansk real	-15,53 procent
Rysk rubel	-14,88 procent
Swaziländsk liangeni	-11,6 procent
Namibisk dollar	-11,6 procent
Lesothisk loti	-11,6 procent
Sydafrikansk rand	-11,6 procent
Pakistansk rupi	-10,88 procent
Svensk krona	-10,47 procent
Tunisisk dinar	-10,03 procent
Ungersk forint	-9,24 procent
Polsk zloty	-8,34 procent

Jag känner mig blåst…..

Jag är nog inte ensam att ha den känslan. Hela svenska folket är grundlurade efter vad jag kan förstå.

Jag har länge misstänkt att något är fel med svensk ekonomi då jag under ca fem år kunnat följa hur den thailändska valutan bara blivit dyrare och dyrare. För ca fem år sedan fick jag 5,10 THB för en svensk krona. Idag får jag runt 3,60 THB.

På fyra år, sedan valet 2014, har den svenska kronan tappat ca 33 procent mot den amerikanska dollarn och 11 procent av nedgången har skett under innevarande år. Eurons värde har hittills under året ökat med ca 6 procent och en Euro kostar för närvarande nästan 10,50 SEK.

Finansminister Magdalena Andersson brukar framhålla att den svenska ekonomin går som tåget (eller något liknande) och i mitten på juni uttalade hon att: ”Vi har en fortsatt god utveckling av svensk ekonomi. Vi har en stabil tillväxt som går in i ett mer normalt läge, precis som vi förutspått”. Knappt en månad tidigare kunde man läsa i Veckans Affärer att den svenska valutan nått sin näst lägsta nivå på 108 år, vilket jag ser i allra högsta grad anmärkningsvärt. I början på augusti meddelade också kreditinformationsföretaget Creditsafe att antalet konkurser i sommar är de högsta som uppmätts sedan de påbörjade mätningarna 1998.

Att den svenska ekonomin går som tåget kan möjligen stämma om det är SJ som åsyftas.

Jag misstänker att den viktigaste förklaringen till kronans ras är Riksbankens penningpolitik med bl a minusränta och stödköp av statspapper. Efter att kronan släpptes fri, i november 1992, förändrades också riksbankens mål från att försvara kronans fasta växelkurs till att arbeta med ett inflationsmål som sedan dess varit vägledande för penningpolitiken. Riksbankens tolkning av målet om ett fast penningvärde är att inflationen ska vara låg och stabil. Målet är för närvarande satt till 2 %.

Riksbankens främsta verktyg för att påverka inflationen är räntan och joxandet med minusränta har säkert haft en avgörande betydelse för kronans försvagning.

Värre kan det bli – mycket värre!

Man frågar sig t ex varför regeringens tillväxtprognoser inte uppmärksammas i media eller varför oppositionen inte är på hugget?

För inte så länge sedan sänkte regeringen sin tillväxtprognos för BNP per person, ett mått som mäter välstånd.

Man sänkte den från 1,9 procent till 1,4 procent och enligt prognoserna kommer den att ligga på 0,9 procent de närmaste åren, vilket innebär att regeringens tillväxtprognos är lägre än under åren som ledde fram till den stora krisen på 90-talet som ruskade om Sverige rejält.

Jag är ju inte nationalekonom, eller ekonom över huvud taget, så vi får väl hoppas att jag har fel.