Nytt sjukhusbesök....

Det gick inte alls som jag hoppats på sjukhuset i går och planeringen var rent ut sagt dålig den här gången.

Jag infann mig på sjukhuset ca 10.00 för provtagningar och gastroskopiundersökningen var planerad till 17.30. Detta innebar att jag måste komma fastande till sjukhuset vilket i sin tur innebar att jag fick ligga med dropp under tiden ca 10.30 – 15.00.

Vid 14.30 tiden fick jag besked om att undersökningen skulle framflyttas ca en timme p g a att läkaren blivit upptagen med en akut operation och två timmar senare fick jag veta att det troligtvis inte skulle bli någon undersökning då mina blodplättsvärden var väldigt låga. Trots det fick jag ligga kvar med dropp och fick varken äta eller dricka.

Strax efter klockan 19.00 dök läkaren upp och talade om att man inte vågade genomföra gastroskopiundersökningen nu då det kunde innebära risker för mig. Om en blödning skulle uppstå så kunde det bli svårt att stoppa den då blodplättsvärdet påverkar koaguleringen av blodet. Jag kunde få välja mellan medicinsk behandling (Vitamin B-Complex) alternativt en blodtransfusion. Känslan var att det senare alternativet skulle bli väldigt dyrt då jag tydligen har en relativt ovanlig blodgrupp (O) så det fick bli vitaminerna.

Sedan tog det nästan en timme att frigöra mig från droppflaskan och vänta på medicinen och att få betalningsunderlaget färdigställt. Dyrt blev det också trots att det i stort sett inte hänt något som kommit närmare ett besked om vad mina svalgproblem beror på. Drygt 8000 THB slutade räkningen på, men läkaren kände sig nog något skyldig till den dåliga planeringen så jag fick 10 procents rabatt. 

Jag var inte hemma förrän strax efter klockan 20.00 (hungrig till tusen).

Nya läkarbesök och provtagningar på fredag och lördag. Varför vet jag inte då värdena knappast förbättrats till dess.

Blodplättsvärderna har gått upp och ned de senaste åren och i juni var jag på Sundsvalls sjukhus för provtagning (efter att vårdcentralen misslyckats två gånger).

När jag kontaktade vårdcentralen dagen efter så fick jag beskedet att provet var ok. Det är så jävla typiskt i svensk sjukvård att säga att det är bra eller ok alternativt att de någon gång säger att det här måste vi titta lite närmare på. Antagligen har de samma uppfattningar som den svenska journalistkåren, att svenskar i allmänhet inte kan ta åt sig relevant information?

Jag frågade efter värdet och bad om att få en kopia på provsvaret hemsänt. Jag fick provsvaret uppläst för mig och meddelades samtidigt att det inte föranledde ytterligare utredningen, detta trots att resultatet låg under referensvärdena.

Jag ifrågasatte detta men fick till svar att det inte var något vårdcentralen kunde göra något åt. (Jag nästan kände pust och stön – besvärlig patient, i telefonen).

På mitt sjukhus i Surin fungerar det så att för varje test som genomförts redovisas dels resultatet dels referensvärdena skriftligt och jag kan då själv se vilka värden som är bra och vilka som är mindre bra.

För blodplättarna är referens värdena 150 – 450 och mitt värde var bara 48 igår.