En härlig tid, ett härligt liv...

När man träffat sina f d skolkamrater som gick ut högstadiet 1959 snurrar det av minnen och funderingar. Skillnaden mellan då och nu är nästan obeskrivbar och ser man till dagens samhälle så är det besynnerligt att vi som var barn på 40- 50- och 60-talet faktiskt överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg och vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det. Vi använde timmar på att bygga kojor och lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backarna, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att montera bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen tänts. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade hört talas om mobiltelefoner.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Men vi hade kompisar och hade vi inga gick vi ut och fann dem.

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Klagade vi hemma på att vi fått en hurril av läraren på skolan fick vi en till hemma. Några elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi slogs, blev gula och blå men lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och bollar och åt jord och gräs.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren och gick rakt in som en i familjen.

Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel vart än vi skulle. Vi ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna i dag.

Tänk ändå, att denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga personerna, de bästa entreprenörerna, problemlösarna, uppfinnarna och investerarna någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer och innovationer.

Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

De flesta av oss lever än idag och vi tycker att vi haft ett gott liv

En annan tid ett annat liv...

Det var riktigt roligt att återse flera av klasskamraterna som gick ut klass 9A på Höglundaskolan i Sundsvall 1959.
Ann-britt, Torborg, Gudrun och Inga heter flickorna som gjort det möjligt. De har lagt ned mycket arbete på att spåra alla. På några hade de dock gått bet och andra hade inte möjlighet att delta. Två av grabbarna har gått bort och av de 35 glada ungdomarna som lämnade högstadiet i början på juni 1959 var vi fjorton som återsågs. Rolf från Luleå och Monica från Södertälje var de som färdats längst. Vår klassföreståndare, Sten-Olof Nilsson, var också med - still going strong.
Det var inte helt lätt att känna igen alla men efterhand dök minnesbilderna upp och kopplingar mellan personer och händelser började framträda.
Vi började med en rundvandring på skolan och jag blev positivt överraskad över standarden på lokaler och inventarier. Skolan har genomgått en renovering för ca tio år sedan och personalen är noga med att hålla efter klotter och annan skadegörelse för att bevara standarden.
Det var mycket som ändrats sedan vi lämnade skolan och bland annat så var aulan ombyggd och där har man nu musikutbildning.
Någon tyckte sig komma ihåg att det under vår tid på skolan hade rullats in en öppnad burk med surströmming under en samling i aulan. Jag kommer inte ihåg det och jag förstod definitivt inte varför alla tittade på mig och log.
Efter besöket på skolan så samlades vi på Stadshusrestaurangens veranda för en gemensam middag. Vi åt, drack, talade gamla minnen och det var en mycket trevlig kväll.
Tyvärr så hade jag glömt min kamera hemma men hoppas att det inte har något att göra med åldern.

Klassträff på höglundaskolan

På lördag är jag inbjuden till en klassträff. Det handlar om ett 50-årsjubileum för klass 9A på Höglundaskolan som gick ut 1959. Det är några av tjejerna som tagit initiativ till träffen och vi skall träffas på skolan och prata gamla minnen och se om vi känner igen varandra innan vi avslutar det hela med middag på en restaurang på sta’n.
Jag har inte träffat många av mina gamla klasskamrater sedan vi gick ur nian så jag tänkte att jag skulle ta fram några gamla klasskort och försöka komma ihåg vad alla hette. Men korten finns inte längre kvar, allt sådant städades bort av mitt gamla ex då jag flyttade för sju år sedan, så jag får väl vänta tills på lördag och se om det klarnar.