Årskrönika 2016...

Vi har nu lämnat 2016 bakom oss. Ett på många vis omtumlande år, ett år där vi bland annat fick uppleva ett folkligt uppror mot etablissemanget, inte bara en gång utan två gånger.

Jag har tittat i backspegeln och finner några händelser värda att kommentera. Det finns alldeles säkert massor av flera händelser som är förtjänta av att belysas i en årskrönika men för min del har dessa händelser fastnat i mitt minne.

Den 10 januari gick artisten David Bowie ur tiden 69 år gammal.

I början av året hette det från Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström att banken tagit steget mot ”nästa nivå”. Vd:n Michael Wolf fick därför sparken men lämnade inte sin befattning barskrapad precis. Det tog inte lång tid innan media avslöjat lögnen om ”nästa nivå”, det handlade egentligen om oegentligheter och Wolf var polisanmäld. Det framkom även att Styrelseordföranden och Vd:n inte kommit så bra överens vilket bidragit till uppsägningen. Bankens ägare reagerade och plötsligt handlade det om vilket förtroende man hade för Anders Sundström. Det visade sig att förtroendet var mycket begränsat och även Sundström fick lämna sitt uppdrag. Knappast barskrapad han heller.

I slutet på februari fick den svenska aktrisen Alicia Vikander ta emot en Oscars för sin roll i filmen ”The Danish girl”. Senaste en svensk skådespelare rodde hemmen Oscars var för 41 år sedan och då hette skådespelerskan Ingrid Bergman.

April var en sorglig månad på ett personligt plan. Den 3 april lämnade Zippo oss efter några månaders sjukdom. Han var en trogen gårdvar och han var drygt 10 år vid sin bortgång. Det var en smärtsam förlust.

Den 21 april lämnade artisten Prince jordelivet alldeles för tidigt. Han var bara 57 år gammal.

I maj hamnar Miljöpartiet i en djup förtroende kris vilket fick till följd att språkröret Åsa Romson fick avgå. Att just hon fick avgå berodde sannolikt på de grodor som med jämna mellanrum hoppat ur käften på henne. De föga genomtänkta uttalandena och kommentarerna gjorde att hon förlorat förtroendet hos väljarna men även internt. Det kan tyckas ganska märkligt att inte även Gustav Fridolin kastades ut i kylan med tanke på att det var han som hade förordat den islamistiske bostadsministern Mehmet Kaplan i regeringen. Han stod också för några fumliga uttalanden när Islamisten Yasri Kahn vägrat skaka hand med kvinnor.

Den 23 juni hände det som aldrig skulle kunna hända då Storbritanniens befolkning röstade för utträde ur EU. Brexit var ett faktum och det Europeiska etablissemanget satte rödvinet i vrångstrupen. Förhandlingarna om utträdet kommer dock att ta avsevärd tid.

Efter det att Sveriges utrikesminister farit land och rike runt för att ragga röster för en plats i FN:s säkerhetsråd så blev det i slutet på juni klart att Sverige lyckats få en av de prestigefyllda platserna. Det återstår naturligvis att se vad den svenska feministiska utrikespolitiken kan få för genomslag.

Frankrike har varit utsatt för flera attentat kopplade till islamistiska terrorister. På Nationaldagen var det dags igen. Den 14 juli dödades över 100 oskyldiga mäniskor och fler än 200 skadades, flera mycket svårt, under firandet av Nationaldagen på strandpromenaden i Nice. En vettvillig islamist körde med berott mod in i människomassorna med en stulen lastbil.

I mitten på juli genomfördes ett misslyckat kuppförsök i Turkiet i syfte att ta över makten och avsätta president Erdogan. Enligt, inte helt bekräftade uppgifter genomfördes kuppförsöket av missnöjda och regeringskritiska militärer. Under striderna dödades nästan 300 personer. Presidenten har använt händelsen som ett svepskäl för att utöka sin makt och startad en utrensning av meningsmotståndare i medier och inom den offentliga sektorn. Enligt uppgift skall ca 40 000 personer ha gripits. Presidenten har även använt kuppförsöket som förevändning för att öka sin makt genom en ny författning där flera av parlamentets och regeringens befogenheter tas över av presidenten.

I slutet av juli avled två svenska politiker som var av den ”gamla stammen”. Den f d Centerpolitikern och statsministern Torbjörn Fälldin avled den 23 juli i en ålder av 90 år. Tre dagar senare avled den f d partiledaren C H Hermansson 98 år gammal.

I augusti vann det svenska damlandslaget i fotboll silver efter förlust mot Tyskland i OS-finalen. En fantastisk prestation. I samma OS vann Sarah Sjöström tre medaljer, en av vardera valören. Sarah som bara är 23 år har framtiden för sig.

Den 13 oktober avled Thailands Kung, Bhumibol Adulyadej efter en lång tids sjukdom vid en ålder av 88 år. Han var sonson till, den i Sverige välkände Kung Chulalongkorn. Vid sin bortgång hade han varit Thailands kung sedan den 9 juni 1946. Med mer än 70 år på tronen är han den regent som suttit längst. Jag har sedan 2002 tillbringat den största delen av min tid i Thailand och jag har aldrig hört någon säga ett ont eller kritiskt ord om kungen. Han var älskad som en gud och sörjs nu av det Thailändska folket. Han har efterträtts av sin son, Kronprinsen Vajiralongkorn som den 1 december accepterade att bli Thailands kung.

Donald Trump, fastighetsmagnat och miljardär från New York, besegrar storfavoriten Hillary Clinton i det Amerikanska presidentvalet den 9 november och tillfogar etablissemanget och globaliseringens förespråkare årets andra käftsmäll. Det ofattbara och näst intill omöjliga hade ännu en gång inträffat. Jag och många med mig, lär nog aldrig glömma minspelet i ansiktet på programledaren i objektiva Sveriges Television, då det stod klart att Clinton dragit det kortaste strået.

Den 25 november gick revolutionären och Cubas förra ledare, Fidel Castro, bort för alltid. Han var vid sin bortgång 90 år gammal.

Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur. Ett beslut som lovprisades av en liten klick och kritiserades av mångdubbelt fler. Själv valde pristagaren att inte inställa sig personligt för att motta utmärkelsen. Nonchalant, men ganska väntat. Vid prisceremonin den 10 december underhölls kungligheterna och övriga pristagare i stället av den Amerikanska rocksångerskan Patti Smith.