Min vän
Christer Qvick har gått bort för alltid. Jag fick det sorgliga beskedet i morse
och även om det inte var oväntat så sätts man i ett chockliknande tillstånd när
beskedet kommer.
Jag
lärde känna Christer 2002 då jag flyttade till Granlo. Han var vice värd i
bostadsrättsföreningen.
Den
djupare kontakten uppstod då Christer gick i pension och liksom jag började
leva en stor del av sin tid i Thailand. Han i Korat och jag i Surin. De 20 milen
mellan de båda städerna upplevde vi aldrig som något hinder för att kunna hälsa
på och umgås med varandra. I travet hade vi också ett intresse som förenade oss
och många var de tillfällen när vi bänkade oss framför datorn för att avnjuta V75-tävlingar från Sverige.
Christer
skulle ha fyllt 71 år innevarande år.
Av en
sådan här händelse blir man själv påmind om att livet bara är något man har
till låns. Att slutet är närmare än början råder det inga som helst tvivel om
och liemannen börjar få allt tydligare drag. En dag är även den sista dagen slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar