Sjukhusbesök i Surin...

Jag har varit på sjukhuset idag. Kom dit ca 13.15 och lämnade ca 16.00. Under den tiden hann jag med att träffa tre läkare. Jag fick redogöra för mina problem/symtom etc och hänvisades till vad vi i Sverige skulle kalla en överläkare. Efter några minuter i väntrummet kom en sköterska och tog blodtrycket. Det var faktiskt bättre än vad jag befarat, 129/87 vilket känns bra inför fortsättningen.

Jag hade skrivit ned det jag ville ha sagt beträffande varför jag sökte vård samt bifogat den medicinska rapporten från episoden i Bangkok (då maten fastnade i matstrupen) samt röntgenutlåtandet från Sundsvalls sjukhus (där det inte framkommit några allvarliga fel eller brister). Jag fick även redogöra för mina andra problem.

Efter det så blev jag remitterad till en specialist (öron, näsa, hals) och ledsagades dit av en sköterska. Efter ca 15 minuter blev det min tur. Även hon gick igenom bakgrundsmaterialet som jag hade med mig. Efter det började allvaret, hon tog fram ett instrument som påminde om ett mindre gastroskop men där kabeln ”bara” var ca 40 cm lång och tunnare. Med detta undersökte hon båda näsgångarna (utan bedövning) och jag kände när kameran i spetsen på kabeln nådde svalget. Det gjorde rejält ont och jag fick kräkreflexer men lyckades hålla tillbaka.

Lyckligtvis visade inte undersökningen på några avvikelser varför jag ledsagades till nästa läkare (som var specialist på svalg, matstrupe och magsäck). Än en gång fick jag redogöra för mina problem samt hänvisa till röntgenutlåtandet från Sverige. Han frågade när jag åt den senaste måltiden med anledning att han rekommenderade en gastroskopiundersökning. För att göra en sådan skall man ha varit fastande minst 6 timmar före undersökningen varför jag var diskvalificerad för att få den utförd  idag.

Jag fick istället en tid för att komma under morgondagen och fick också besked om att jag måste vara fastande fr o m klockan sju på morgonen. Det kommer att börja med en omfattande provtagning i morgon efter klockan tio och efter att ha fått svaren blir det en gastroskopiundersökning (matstrupe och magsäck) under eftermiddagen. Om man hittar en tumör någonstans kommer man att ta prover för att fastställa om den är elakartad eller inte. Skulle det vara så illa att det är en elakartad variant kommer jag att få övernatta på sjukhuset. (Jag har beställt enkelrum för alla eventualiteters skull).

Efter detta fick jag träffa överläkaren igen och hade en fortsatt dialog med honom och fick medicinerna Gaviscon och Rabepraszole Sandoz utskrivna.

Han ville träffa mig igen på fredag förmiddag oavsett hur resultatet från gastroskopiundersökningen ser ut. 

Därefter var det dags att betala och hämta ut medicinerna. Hela kalaset gick på 2040 THB (ca 500 SEK) men i morgon blir det betydligt dyrare. Det är bara att hoppas att mitt försäkringsbolag accepterar kostnaderna men de kanske anser att jag skulle ha stannat i Sverige och väntat på ett svar på en remiss som blev liggande utan åtgärd på Sundsvalls sjukhus i mer än två månader och fortsätta att ha förtroende för en familjeläkare som anser att man skall ta en sak i taget om man ifrågasätter om vissa symtom kan ha ett samband och som inte läser hela breven man skickar till henne? Ett land där både allmänläkare och specialister försöker få patienterna avstå från operationer med hänvisning till risker och följdverkningar som drabbar ca 5 % och där specialistkliniker regelmässigt hänvisar till att man inte kan uppfylla vårdgarantin innan man synar dem och som inte heller informerar patienterna om deras rättigheter.

Ca klockan 16.00 lämnade jag sjukhuset.

Här skulle svensk sjukvård kunna lära sig mycket vid ett studiebesök, Men de är ju redan världsbäst enligt våra politiker.

Håller samhälslkontraktet på att rämna?

Det känns som att det föreligger ett systemfel i den svenska sjukvården. När man får en remissbekräftelse understryks att väntetiden är ca 12 veckor. Detta innebär bland annat att man får svårt att planera aktiviteter och resor de närmaste tre månaderna. Då man som jag, väntar på kallelser från tre olika kliniker förstår ju var och en man knappast vågar planera en utlandsresa med risk för att missa en mottagningstid.

Jag lastar inte sjukvårdspersonalen för hur den svenska sjukvården (inte) fungerar. Jag ät övertygad om att de flesta gör allt vad de kan och en del gör ännu mer. Jag tror att kompetensen är hög och att man har den bästa utrustning som finns att köpa.

Men mer och mer har jag blivit övertygad om att samhällets resurser har begränsats och att det saknas ekonomiska förutsättningar att ge befolkningen all den sjukvård som är möjlig idag. Detta är enligt min mening till betydande del beroende på hur staten fördelar skattepengarna mellan svenska medborgares behov och ickemedborgares behov. Valet borde vara självklart.  I första tar vi hand är det våra egna och uppfyller deras behov, därefter får resten av världen ställa sig i kö.

Nu kommer politikerna att bjuda över varandra ända fram till valet 2018. Kommunistledaren Jonas Sjökvist inledde med att flera vårdcentraler skulle behöva vara nattöppna för att lätta på akutmottagningarnas tryck. Lätt att säga men var skall han ta personalen från?

Nu är det inte bara sjukvården som har problem. Vi läser nästan dagligen om problemen i skolan och om hur våra äldre behandlas i äldreomsorgen. Jag möter många äldre personer, d v s i min ålder och äldre,  som är bekymrade då pensionerna inte räcker till det allra nödvändigaste. Flera har inte råd att gå till tandläkaren och göra en rotfyllning för 9 000 kronor och undrar samtidigt hur invandrare (som i de flesta fall inte är flyktingar) inte behöver betala mer än 50 kronor för ett tandläkarbesök och där femtiolappen är en del av ett bidrag från staten? Man undrar vidare hur köerna på Folktandvården kan vara så långa?

Jag har själv börjat undra hur mycket skatt jag betalat sedan jag började jobba en gång i tiden och därför frågat Skatteverket.

Min skriftväxling med Skatteverket följer, i lite förkortad form, här:

Fråga/ärende:
Ang inbetalda skatter under en viss period
Jag startade mitt yrkesverksamma liv 1959 och därmed började jag betala skatt. Jag undra nu om det finns någon möjlighet att få veta hur mycket skatt jag betalat under perioden 1960-01-01 - 2016-12-31 fördelat på Inkomstsskatt (tjänst och kapital), Fastighetsskatt och Förmögenhetsskatt. Om detta inte är möjligt är jag tacksam att få veta hur långt tillbaka det är möjligt att gå?
Med vänlig hälsning
Rolf Vikström

Hej,
Inkomstlängder t.o.m. inkomstår 1989 (taxeringsår 1990) finns förvarade hos Riksarkivet, vilket gör att du måste vända dig dit för att ha möjlighet att ta del av taxeringsuppgifter fram till inkomståret 1989. Gå in på riksarkivet.se Skatteverket har taxeringsuppgifter från inkomstår 1990 och framåt.
Jag vill informera om att Skatteverket kommer att ta ut en avgift i enlighet med avgiftsförordningen om din beställning omfattar tio sidor eller mer.
Avgiften för en beställning på tio sidor är 50 kronor och för varje sida därutöver är avgiften 2 kronor per sida. Fakturan på avgiften får du i en särskild försändelse.

Vänligen återkom om du godkänner eventuell avgift och vill göra en beställning.
Med vänlig hälsning
Johan

Hej igen
Hur många sidor är det frågan om för perioden taxeringsår 1990 - 2016, d v s 27 år?
Med vänlig hälsning
Rolf Vikström

Hej,

Slutskattebesked för inkomståren 1990-2016, blir 27 st sidor.
Med vänlig hälsning
Johan

Hej igen

Jag beställer beslutade skatteuppgifter för perioden taxeringsår 1990 - 2016, d v s 27 år och godkänner avgiften 50 kronor för de första tio sidorna samt för varje sida därutöver 2 kronor per sida.

Skatteuppgifterna skickas till min mantalsskrivningsadress

Med vänlig hälsning
Rolf Vikström

Jag får nog anledning att återkomma i frågan om hur det står till med samhällskontraktet.

Mer om sjukvården....

Nu avlöser besöken på vårdinrättningarna varandra. I går var det dags att röntga matstrupen på Sundsvalls sjukhus. Det var inte någon speciellt behaglig upplevelse då man måste dricka kontrastvätskor under undersökningen. Det var inte gjort i en handvändning heller, då det tog nästan en timme innan det var klart och sedan var det bara att vänta medan läkarna kollade att bilderna var ok.

Idag lämnade jag ett meddelande till min doktor på vårdcentralen där jag bad att hon skulle lägga ut undersökningsresultatet i receptionen under eftermiddagen så att jag kunde hämta det. Det fungerade bra och nu har jag tagit del av resultatet.

Röntgenundersökningen visade en viss tendens för maten att stötas upp från magsäcken till luftstrupen samt ett litet brock på övre magmunnen. Det stämmer dock inte överens med den känsla jag har. 

Då problemen uppstått har det varit i samband med dagens första måltid och då har det inte funnits någon mat i magsäcken att stöta upp. Jag är ganska övertygad om att maten har fastnat på väg ner. 

Doktorn har skrivit ut Omeprazol som jag skall prova i 14 dagar. Doktorn har även skrivit en remiss till kirurgen för att höra om man behöver utreda detta vidare. I morgon skall jag skriva ned mina synpunkter och be doktorn bifoga dessa till remissen.

Tills vidare får jag väl hoppas att medicinen hjälper – men fan trot!