En tung inledning...

Det har varit en tung inledning på det nya året. Mina problem med vänster höft- och knäled har försämrats ytterligare och vissa dagar har jag svårt att gå. Jag har röntgat båda lederna och fått ett utlåtande från ortopedläkaren på mitt sjukhus här. 

Röntgenbilderna och diagnoserna har jag skickat till min vårdcentral samt framfört önskemål om en remiss till Ortopedkliniken när jag kommer till Sverige.

Mitt humör har påverkats negativt av värken och aktiviteterna på bloggen har fått ligga i träda.

Men jag skall inte enbart skylla på detta. Tro det eller ej, men jag tycker faktiskt synd om Stefan Löfven. Han visar nästan dagligen på bristande självinsikt och grodorna hoppar i stora klungor ur munnen på honom. Hans dagar som politiker är räknande och bakom honom ringlar sig en lång kö av oduglingar som känner sig kallade att ta över det sjunkande skeppet. 

Det är lätt att konstatera att strategin att krossa Alliansen lyckades, men det är också lika lätt att konstatera att det blev en pyrrhusseger. Gullandet med C och L har gjort att det bara är skärvor kvar av Sveriges Arbetarparti. Där har vi Löfvens eftermäle och att sparka på en som redan ligger känns fel. Det är andra i vårt samhälle som sysslar med sånt.

 

Som inte det kunde vara nog med ledproblemen så har jag också fått diagnosen katarakt (grå starr) på båda ögonen. Även här har jag vädjat om en remiss till ögonkliniken snarast efter återkomsten till Sverige.

Det är dock inte slut med eländet med det.

Tidigt på morgonen den 8 februari vaknade jag med sprängande huvudvärk och problem i mun och svalg. Jag insåg direkt att jag drabbats av en stroke och hustrun kallade på ambulans som var snabbt på plats. Inom en halvtimme var jag under vård på Rumpaet Hospital och efter scanning fick jag bekräftelse på min misstanke om stroke.

Jag var i ganska dåligt skick och kommer inte ihåg så mycket av de första timmarna på sjukhuset och flytten till Surin Hospital. Men tillståndet förbättrades timme för timme efter behandling och medicinering. Dagen efter bedömdes jag så pass frisk att jag blev utskriven från sjukhuset.

Med tanke på vad jag varit med om så känner jag mig ganska bra. Jag äter mediciner och kollar blodtrycket varje dag och det har varit okay så här långt. 

Jag ser fram emot återbesöket den 24 februari.  

Misstroendeförklaring väcks mot Justitieministern

Idag har man kunnat ta del av nyheten att Sverigedemokraterna avser att väcka misstroendeförklaring mot Justitieminister Morgan Johansson som är ansvarig för att man inte kommer till rätta med den eskalerande gängkriminaliteten i Sverige.

Det har nu tillåtits att gå så långt att barn skjuter barn.

Rikspolischefen uttryckte vid en presskonferens, så sent som i förra veckan, att ”Vi ser ingen motsvarighet till situationen i Sverige internationellt”.

Ett anmärkningsvärt uttalande men så gott som ingen reagerade. Sverige är alltså i topp i hela världen då det gäller det kriminella tillståndet i ett land men media sover. Justitieministern sover, alla ansvariga sover.

Det är en bra markering från SD men med stödhjulens hjälp sitter Morgan Johansson kvar. Det är mitt tips!

Det går rykten om att Morgan Johansson avser byta efternamn till Malmö. Inte för att han tillhör valkretsen utan för att han är helt bombad. Sant eller inte

På tal om att vara osynlig. Statsministern fick besök häromdagen och den besökande frågade sekreteraren om han var anträffbar. ”Han är på sitt rum” så det är bara att gå in. Efter någon minut kom den besökande tillbaks och sa att han inte fanns på sitt rum. ”Kollade du under skrivbordet”? svarade sekreteraren.