Det är svårt att plocka blåbär när det inte finns några. Det här har varit ett mycket dåligt bärår, det sämsta jag varit med om faktiskt. Ibland blir man nästan desperat, ja så till den milda grad att man dristar sig till att fråga någon representant för lokalbefolkningen om de kan tipsa om något bra blåbärsställe.
Tillbaka får man en blick som tyder på att man inte är riktigt hundra som kan ställa en så dum fråga. ÄN’TU INT KLOK KARL? kommer sedan som ett brev på posten. Jag tror inte reaktionen blir kraftigare om jag frågar om jag fått nyttja frun hans. Det är bara att trycka upp bilrutan, fara vidare och muttra lite om landsbygdsoriginal och agronomkleptomaner i allmänhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar