Under rubriken ” De som inte gör sitt jobb….” skrev jag den
23 juni och berättade att jag sagt upp min prenumeration av Sundsvalls Tidning
på grund av att tidningens journalister gör en mycket undermålig insats då man
inte beskriver situationen i landet på ett relevant och sanningsenligt sätt.
Att journalisternas uppgift är att granska makten bortser man ifrån. Numera
sitter man i knäna på makten istället och förmedlar maktens budskap till
landets medborgare. Hur fan kan de titta
sig i spegeln på morgonen?
Nu är inte det här något som Sundsvalls Tidning är ensam om,
det gäller i stort sett Sveriges alla journalister och det värsta råttboet är
Aftonbladets ledarredaktion, vilket bland annat fått till följd att journalistyrket
är en yrkesgrupp som helt saknar förtroende hos landets medborgare. Detta har
visat sig i flera undersökningar de senaste åren.
Då jag avslutade mitt abonnemang av Sundsvalls Tidning redovisade
jag varför jag gjorde det men jag fick aldrig någon reaktion från tidningens
redaktionsledning.
Däremot har jag vid flera tillfällen blivit uppringd av
säljare under sommaren och blivit erbjuden ekonomiskt fördelaktiga abonnemang
om jag tecknar ett nytt abonnemang. Det och mycket annat tyder på att prenumeranterna
flyr ”fulmedia” och skaffar sig relevant information på nätet i stället.
Säljarna blir svarslösa då jag förklarar att det inte handlar om ekonomi utan
moral från min sida
Sundsvalls Tidning och Dagbladet har tydligen samma ägare nu
för tiden, Mittmedia AB och kraven på lönsamhet visar hur illa det är ställt.
Dagbladets chefredaktör sedan många år, Åke Härdfeldt, har avgått på grund av
de kraftiga besparingskraven och de förestående förändringarna där framför allt
en samordning med Sundsvalls Tidning ingår. Det hedrar honom.
Själv är jag ganska övertygad om att fulmedia går mot en
säker död och det skulle förvåna mig mycket om både Dagbladet och Sundsvalls
Tidning finns som papperstidningar om fem år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar