Journalisten kompletterar.....

Journalisten hörde av sig strax efter det att jag publicerat inlägget igår och han tyckte att jag sammanfattat hans åsikter och synpunkter på ett utmärkt sätt men han ville också förtydliga att det finns fler än han som sitter i samma dilemma och kan bli av med jobbet om man uttrycker fel åsikter. 

Som man bäddar får man ligga

”Det är många journalister som mår dåligt idag, dels på grund av rädslan att tappa jobbet för alla nedskärningar inom branschen men mest för att man inte tillåts att skriva om den verklighet som ändå en stor del av Sveriges befolkning redan känner till.”

Han ville också komplettera det han tidigare framfört och det gällde i första hand den kommande valrörelsen och genomförandet av valet.

”Medierna och de andra partierna kommer att göra allt för att skuldbelägga människor som röstar på Sverigedemokraterna och det kommer säkert att skrämma en del. Att få en rasiststämpel i pannan, även om den helt saknar grund, är ingenting som en vanlig normal svensk person vill uppleva. Skulle medierna behandla SD utifrån deras partiprogram som vilket annat parti som helst så skulle de utan vidare nå minst 20-25 % i valet 2014 men många kommer inte att palla för trycket utan kommer att rösta på det parti de alltid har röstat på. De flesta människor är inte dummare än att man förstår att man blir manipulerad av media och att de andra partierna gör allt för att svärta ned och skandalisera SD, men frågan är hur långt det räcker – 2018 kommer det att vara för sent.”

”Vi har under årens lopp i stort sett varit förskonade från fusk och antidemokratiska övergrepp i samband med valen. Men man skall nog inte ta något för givet 2014. Valet till EU kommer att ge en indikation på hur riksdagsvalet kommer att gå och då kommer paniken att sprida sig i det politiskt korrekta Sverige vilket kan få vilka följder som helst. Jag utesluter ingenting.”

Sedan får jag en personlig hälsning ”du är en småtuff dj—l  och du har inget att förlora utan kan publicera vad du tycker är relevant, men i den mån du hamnar under  PK-isternas argusöga kan du råka ut för vad som helst, då jagar man fram alla eventuella skelett som finns i dina garderober.”

Det är så att man får kalla kårar när man hör vad en person som har viss insyn befarar kan hända. Det handlar ju i alla fall inte om någon bananrepublik utan om Sverige, som hitintills betraktats som en av väldens mest demokratiska stater. Vart är vi på väg?

En journalist lättar sitt hjärta....

Efter mina samtal med domaren och polisen funderade jag på hur jag skulle få fram ännu mer information och åsikter om det som händer i vårt land. Det är nästan så att jag känner mig som en journalist, en grävande men hederlig sådan.

Journalist var ordet, vilka uppfattningar har de egentligen och hur får man kontakt med en sådan? Framför allt hur får man en journalist att svara ärligt?

Att få kontakten gick snabbare än jag anat och ännu en gång kom mitt kontaktnät sedan reservofficersutbildningen till användning. Jag fick ett namn på en journalist, inte en av de mer kända men en som skriver politiskt korrekt i en dagstidning.

Jag ringde upp honom, hänvisade till den som rekommenderat honom och talade om mitt syfte med samtalet. Jag möttes av mycket skepsis och var beredd på att han skulle lägga på luren. Jag berättade om de samtal jag haft med domaren och polismannen och jag läste upp vissa stycken av det jag antecknat.

Till slut kom vi överens om att jag skulle skicka utkasten från dessa samtal till honom och var det så att han ansåg sig ha något att tillföra så skulle han höra av sig. I det läget misströstade jag och var nog ganska säker på att det inte skulle bli någon ”intervju”.

Det gick dock bara några dagar så hörde han av sig och han tyckte att jag sammanfattat de båda samtalen på ett bra sätt men föreslog några redaktionella ändringar vilket jag tacksamt tog emot.

Sedan sa han bara ”jag har ingen annan uppfattning än dessa två personer, jag skäms över mig själv och mina journalistkollegor, men jag har en familj att tänka på och skulle jag sätta mina vekliga åsikter på pränt så är jag arbetslös i morgon”.

”Jag kan försäkra att det är ganska jobbigt att vara journalist idag. Jag har haft ett ganska stort umgänge men det har minskat efterhand då jag har haft svårt att motivera mitt ställningstagande att inte kritisera den svenska invandringspolitiken. Idag inskränker sig umgänget till familjen och några journalistkollegor”.

”Det finns uppgifter om att ett antal ledande svenska journalister skall ha träffats och upprättat gemensamma riktlinjer om hur vi skall ställa oss till konsekvenserna av invandringspolitiken. Om detta är en myt eller verklighet vet jag inte men jag vet att man höll en konferens på Grand Hotell i Saltsjöbaden den 21 mars 1987 vilket har bekräftats av journalisterna Susanna Popova och Thomas Gür. De har bland annat berättat att det var mycket snack om att lyfta av locket eller att låta locket ligga på då det gällde att beskriva konsekvenserna av den svenska invandringspolitiken. Jag kan tänka mig att man beslutade att låta locket ligga på. Men jag har aldrig tagit del av något avtal eller några riktlinjer som reglerar hur den svenska journalistkåren skall ställa sig i förhållande till den svenska invandringspolitiken. Däremot så finns det riktlinjer och regler på varje redaktion och känsliga artiklar eller reportage granskas innan de går i tryck eller sänds”.

”Idag råder näst intill panik på varje tidningsredaktion runt om i Sverige. Läsare, prenumeranter och annonsörer flyr dagspressen likt råttor som lämnar ett sjunkande skepp. Aftonbladet och Expressen höjde lösnummerpriset till 15 kronor vilket motiverades av att läsarna var beredda att betala för kvalitét. Dessa bevingade ord fälldes av Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin.  Här kan man med fog tala om verklighetsfrånvänd. Vad man däremot inte vill tala högt om, är de brev och mail som dagligen landar på redaktionerna och där allt så gott som uteslutande handlar om kritik mot hur man förvanskar sanningen. ”

”Jag tycker också att det finns all anledning att syna de stora drakarnas retorik då det gäller konkurrensen från nätet. Hatobjektet nummer ett är Avpixlat.info, som trots det, alla journalister läser flera gånger om dagen, och som man kallar rasistisk och främlingsfientlig. Hur mycket jag än läser av artiklar, krönikor, och insändare har jag ännu inte hittat något som tyder på rasism eller främlingsfientlighet. Det mesta handlar faktiskt om sådant som vi inte skriver om men som speglar verkligheten i samhället betydligt bättre. Vid några enstaka tillfällen har jag dock stött på kommentarer som inte kunnat anses vara riktigt rumsrena. Men Avpixlat.info går sin egen väg och låter kommentarsfälten förbli öppna och bidrar på så sätt till en debatt i dessa känsliga frågor. Dagspressen ha gått den andra vägen och stängt ned kommentarsfälten och bland oss journalister gick de länge under benämningen pissrännan, vilket säger en del om vad många journalister tycker om våra läsare.”

”Vissa journalister har en längre löplina än andra som t ex Janne Josefsson. Uppdrag granskning tillåts att gå över gränsen ibland medan vi andra hålls i stramare koppel. Sedan finns det några som passerat gränsen och inte får många chanser att få sina reportage antagna oavsett om de speglar sanningen eller inte. En tredje kategori är de som skriver under pseudonym som t ex Julia Cesar. Med ett annat medieklimat i Sverige skulle hon vara en klar kandidat till Stora Journalistpriset”.

”Fanns det ett klimat att göra ett sanningsenligt reportage inifrån Migrationsverket och vad som hänt och händer där hade man Stora Journalistpriset som i en ask.”

”Eftersom jag är den jag är och agerar som jag gör är jag inte ett dugg bättre än mina kollegor som agerar på samma sätt och det känns därför lite förmätet att kritisera mina kollegor. Men jag kan inte undvika en av de större tidningarnas ledar- och kulturredaktioner som själva ännu inte har förstått att de utnyttjas i ett mycket större sammanhang. De utgör bara en samling nyttiga idioter för dunklare syften”.

”Jag och många med mig är införstådda med att vårt sätt att mörka, vinkla och ljuga inte kommer att hålla i längden och jag bävar för den dag då vi tvingas stå till svars för hur vi bedragit och svikit våra läsare och tittare, den dagen kommer lika säkert som amen i kyrkan”. 

”Men jag är ännu mer orolig över vilka de verkliga krafterna och intressena är som styr det som händer på invandringsområdet.”

Avslutningsvis kom han in på den kommande valrörelsen och berättade att så gott som varenda dagstidning försöker hitta så mycket skit om Sverigedemokraterna som det bara är möjligt. ”Man kommer också i så många sammanhang som möjligt tala om SD som rasistiska och främlingsfientliga. Vi kommer att få vara med om den smutsigaste valrörelsen som någonsin förekommit i Sverige”.

Ja, så kan det tydligen låta när sanningen kommer fram. Det är inte det minsta konstigt att journalistkåren är den grupp som folk har minst förtroende för. Nu kan vi förhoppningsvis få fler som öppnar sig i takt med massuppsägningarna på dagstidningarna.

Jag läste följande någonstans men har glömt var så jag kan inte uppge källa.

”Svenska tidningsläsare anses av journalistkåren inte vara intellektuellt kapabla att sovra och tolka information. Som svensk journalist anser man sig vara läsekretsens förmyndare med uppdrag att censurera och selektera nyhetsflödet så att en politiskt korrekt bild förmedlas, en som garanterar att läsaren inte drar “fel” slutsatser eller skaffar sig “fel” åsikter. Att denna tillrättalagda bild är falsk och att det är ett synsätt som uttrycker läsarförakt, väger i sammanhanget lätt.”

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Men frågan kvarstår; vad är det för krafter och intressen som tillåts förstöra den välfärd som hundratusentals av våra förfäder byggt upp under lång tid? Vad är syftet och vilka är det som tjänar på denna tragedi?

De som fortfarande inte gör sitt jobb...

Under rubriken ” De som inte gör sitt jobb….” skrev jag den 23 juni och berättade att jag sagt upp min prenumeration av Sundsvalls Tidning på grund av att tidningens journalister gör en mycket undermålig insats då man inte beskriver situationen i landet på ett relevant och sanningsenligt sätt. Att journalisternas uppgift är att granska makten bortser man ifrån. Numera sitter man i knäna på makten istället och förmedlar maktens budskap till landets medborgare.  Hur fan kan de titta sig i spegeln på morgonen?

Nu är inte det här något som Sundsvalls Tidning är ensam om, det gäller i stort sett Sveriges alla journalister och det värsta råttboet är Aftonbladets ledarredaktion, vilket bland annat fått till följd att journalistyrket är en yrkesgrupp som helt saknar förtroende hos landets medborgare. Detta har visat sig i flera undersökningar de senaste åren.

Då jag avslutade mitt abonnemang av Sundsvalls Tidning redovisade jag varför jag gjorde det men jag fick aldrig någon reaktion från tidningens redaktionsledning.

Däremot har jag vid flera tillfällen blivit uppringd av säljare under sommaren och blivit erbjuden ekonomiskt fördelaktiga abonnemang om jag tecknar ett nytt abonnemang. Det och mycket annat tyder på att prenumeranterna flyr ”fulmedia” och skaffar sig relevant information på nätet i stället. Säljarna blir svarslösa då jag förklarar att det inte handlar om ekonomi utan moral från min sida

Sundsvalls Tidning och Dagbladet har tydligen samma ägare nu för tiden, Mittmedia AB och kraven på lönsamhet visar hur illa det är ställt. Dagbladets chefredaktör sedan många år, Åke Härdfeldt, har avgått på grund av de kraftiga besparingskraven och de förestående förändringarna där framför allt en samordning med Sundsvalls Tidning ingår. Det hedrar honom.

Själv är jag ganska övertygad om att fulmedia går mot en säker död och det skulle förvåna mig mycket om både Dagbladet och Sundsvalls Tidning finns som papperstidningar om fem år.