Rödgrön majoritet i riksdagsvalet....

Valresultatet verkar ha kommit som en överraskning för många. Framför allt hos den svenska mediekåren. Att de röd-gröna skulle få fler röster än Alliansen tycker jag har stått klart ganska länge. Att inget av blocken skulle få egen majoritet tycker jag inte heller var någon överraskning. Här har opinionsmätningarna legat ganska rätt den senaste månaden. Att de däremot legat helt fel när det gäller Sverigedemokraterna har man anat länge. Att medias gunstling, miljöpartiet skull backa så kraftigt var kanske lite överraskande utifrån opinionsmätningarna.

Att SD:s framgångar ruskat om etablissemanget ganska rejält har man fått se många bevis på under dagen. Att man lyckades nå nära 13 % av valmanskåren och att få nästan 800 000 människor att rösta på dem trots de övriga partiernas mobbing och medias systematiserade svartmålning av partiet är en mycket stark bedrift.

Men varken media eller de övriga partierna tycks ha tagit intryck av vad som skett. Man fortsätter redan dagen efter valet smutskastningen och kallar SD rasistiskt och odemokratiskt och utesluter allt samarbete och mer eller mindre dömer ut de som lagt sina röster på dem. Med formuleringar som att 87 % procent inte röstat på SD försöker man förleda folk. Jag känner mig övertygad om att det är en farlig underskattning av det svenska folket som kommer att straffa sig i längden.

Man borde i stället rannsaka sig själva då man inte tagit folks oro på allvar och inte skapat några alternativ.

Människor som inte har något emot invandrare men är kritiska till den invandringspolitik som förs har man kastat i famnen på SD. Människor som reagerar på att Sverige tar emot lika många asylsökande på fyra dagar som Finland gjort på sju månader undrar vad som pågår men bara fått höra att invandringen är lönsam.

Människor som inte accepterar bil- och skolbränder i förorterna, människor som inser att det finns en stark koppling mellan de dåliga skolresultaten och den höga invandringen och människor som faktiskt inser att det finns en gräns för hur mycket invandring Sverige tål känner sig förhindrade att tala om dessa frågor med risk att utmålas som rasister eller främlingsfientliga.

Vilka tror ni dessa människor röstat på?

 
Många ställer sig frågan vad som skall hända nu? Andra pratar om kaos men glömmer lätt att Sverige under många perioder regerats av minoritetsregeringar. Personligen tror jag att Lövén lyckas sy ihop en rödgrön regering och sedan hoppas på stöd från Vänsterpartiet och två av de borgerliga partierna i specifika frågor. Men de stora bekymren kommer då budgeten skall behandlas. Sverigedemokraterna känner sig mycket stärkta av framgången och man skall nog inte utesluta nyval i en sådan situation.

Inga nyheter är goda nyheter - ibland....

Sentio Resarch har i dag redovisat sin novembermätning som genomförts under perioden den 15-21 november, d v s efter det att den s k SD-skandalen inträffade. Undersökningen är gjord som en webbintervju bland 1002 personer.

Den redovisas i Dagens Opinion och hittas på följande länk http://www.dagensopinion.se/fortsatt-opinionsras-kd. Lägg särskilt märke till rubriken.

Då alla dags- och kvällstidningar tydligen missat denna nyhet så är jag orolig att ni inte tagit del av det, för många överraskande resultatet. Det går också ett rykte om att Karin Pettersson på Aftonbladets ledarredaktion har brutit ihop och ligger på golvet skrikandes och bankande med händer och fötter fullständigt okontaktbar. Men som sagt det är bara ett rykte så jag vet inte om det är sant.

Då jag tycker lite synd om Sundsvalls Tidning som missat nyheten har jag tipsat dem med följande mejl:

Hej

Sentio har presenterat sin novembermätning i dag. Det verkar som att ni missat det. Om ni inte känner till var ni kan ta del av den så bifogar jag en länk.

http://www.dagensopinion.se/fortsatt-opinionsras-kd

Om detta inte är en nyhet värd att förmedla till era läsare så kanske ni kan vara vänlig att motivera det i så fall.

Med vänlig hälsning

Rolf Vikström

De som fortfarande inte gör sitt jobb...

Under rubriken ” De som inte gör sitt jobb….” skrev jag den 23 juni och berättade att jag sagt upp min prenumeration av Sundsvalls Tidning på grund av att tidningens journalister gör en mycket undermålig insats då man inte beskriver situationen i landet på ett relevant och sanningsenligt sätt. Att journalisternas uppgift är att granska makten bortser man ifrån. Numera sitter man i knäna på makten istället och förmedlar maktens budskap till landets medborgare.  Hur fan kan de titta sig i spegeln på morgonen?

Nu är inte det här något som Sundsvalls Tidning är ensam om, det gäller i stort sett Sveriges alla journalister och det värsta råttboet är Aftonbladets ledarredaktion, vilket bland annat fått till följd att journalistyrket är en yrkesgrupp som helt saknar förtroende hos landets medborgare. Detta har visat sig i flera undersökningar de senaste åren.

Då jag avslutade mitt abonnemang av Sundsvalls Tidning redovisade jag varför jag gjorde det men jag fick aldrig någon reaktion från tidningens redaktionsledning.

Däremot har jag vid flera tillfällen blivit uppringd av säljare under sommaren och blivit erbjuden ekonomiskt fördelaktiga abonnemang om jag tecknar ett nytt abonnemang. Det och mycket annat tyder på att prenumeranterna flyr ”fulmedia” och skaffar sig relevant information på nätet i stället. Säljarna blir svarslösa då jag förklarar att det inte handlar om ekonomi utan moral från min sida

Sundsvalls Tidning och Dagbladet har tydligen samma ägare nu för tiden, Mittmedia AB och kraven på lönsamhet visar hur illa det är ställt. Dagbladets chefredaktör sedan många år, Åke Härdfeldt, har avgått på grund av de kraftiga besparingskraven och de förestående förändringarna där framför allt en samordning med Sundsvalls Tidning ingår. Det hedrar honom.

Själv är jag ganska övertygad om att fulmedia går mot en säker död och det skulle förvåna mig mycket om både Dagbladet och Sundsvalls Tidning finns som papperstidningar om fem år.