onsdag, februari 20, 2013

En påminnelse om att man inte är odödlig...



Delar av natten till tisdag är borta ur mitt minne. Efter ett förrättat toalettbesök tuppade jag av på väg tillbaka till sovrummet. Efter vad som sedan berättats så hittade Yaya mig liggande på rygg på golvet i vardagsrummet. Tydligen medvetslös men med öppna ögon och ej kontaktbar. Yaya väckte upp några grannar som ordnade ambulans.  Ambulanser kan tydligen beställas på lite olika ställen här, dels privata, dels via sjukhusen. Då ambulanspersonalen gjort en första besiktning av mig så beställde de en annan ambulans från sjukhuset som tydligen hade mer utrustning.
Privat ambulance

Själv har jag inte en susning om vad som hände från det att jag ramlade ihop och vaknade på sjukhuset ca 30 minuter senare. I vilket fall som helst så kollade man att jag inte fått en stroke eller en hjärtattack. Doktorn förmodade att jag drabbats av ett plötsligt blodtrycksfall. Då det inte verkade vara något allvarligt tackade jag artigt men bestämt nej till erbjudandet att stanna över natten.

Medan det här utspelades så hade Yaya ringt runt till släkten så när den privata ambulansen skjutsat mig tillbaka till huset så var det fullt med folk där. Yaya berättade också att under tiden hon väckt grannarna så hade Zippo slunkit in och när hon kom tillbaka så satt Zippo och gnydde och slickade på mig, tydligen i ett försök att väcka mig.

Jag har inga känningar av det nu utan känner mig pigg och kry, trots åldern. Benet har också börjat kännas bättre men det känns ändå lite oroligt då jag inte tycker mig ha fått en riktig förklaring till vad som inträffade.
  

Inga kommentarer: