Mitt ben fortsätter att krångla och i går var jag på mitt andra återbesök på sjukhuset och jag upplever tyvärr inga förbättringar. Jag tar mig fram, haltande som en gammal gubbstrutt för närvarande. Det blev än en gång nya medikamenter, salvor och kylspray.
Som jag berättat tidigare så körde
jag igång ett lite tuffare motionsprojekt direkt efter nyår i syfte att gå ned
några kilo och reducera midjemåttet så att jag bland annat skall kunna använda
en del av de byxor och jeans som krympt i det fuktiga klimatet här borta. Jag var på
mycket god väg men tyvärr så tog jag tydligen i lite för hårt och nu har jag
problem med inflammation i mitt högra ben. Att ge sig ut på någon joggingtur
finns inte på kartan. Värk är bara förnamnet.
Igår fick jag träffa en ny läkare, en
ortoped och han hade ingen annan uppfattning än sin företrädare, nämligen att
jag överansträngt benet och drabbats av inflammation i muskler och ligament.
Jag fick dessutom motta ett antal förmaningar angående mina motionsaktiviteters
omfattning i förhållande till min ålder och det fallet fick han fullt understöd
från hustrun. Minst en månad i stillhet löd domen. Han tyckte inte heller att
jag skulle tillbringa alltför mycket tid i min solstol och även i detta fall
väl understödd av hustrun som alltmer börjar påminna om svenska ”stridsledningar”.
Släkten kommer också med goda råd, som att
till exempel besöka ett tempel och låta en munk ”läsa bort” mitt problem. Jag
avstår dock denna variant tills vidare. Det får i så fall bli i en situation
där desperationen övertagit allt sunt förnuft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar