En handlingdförlamad regering...

Efter att ha återvänt till Thailand efter ca fyra månader i Sverige har jag legat lågt vad avser skriverier på bloggen.

Det finns flera orsaker till denna (aktiva) passivitet.

Den främsta orsaken är nog att jag håller på att tappa sugen och ge upp hoppet om mitt fädernesland. Jag har svårt att ta till mig att vi har en regering och en statsminister som verkar vara totalt handlingsförlamade. Känslan är att den regering som nu styr Sverige (rakt in i bergväggen alternativt över klippkanten rakt ned i avgrunden) är den mest inkompetenta regering landet någonsin haft. Som om det inte räcker så har vi den mest frånvarande oppositionen också. 

Trots att den odemokratiska decemberöverenskommelsen brutits agerar man dock i samma anda. I riksdagsdebatterna går man hårt åt regeringen och föreslår både det ena och andra. När det sedan kommer till utskottsbehandling röstar man mot sina egna förslag.

Jag blir både beklämd och förtvivlad över hur våra folkvalda representanter agerar, men är samtidigt medveten om att detta tillåts fortgå tills man nått vägs ände, beror till stor del på att svenskar i allmänhet är mycket naiva och oinformerade. Man är sedan årtionden tillbaka vana att staten tar hand om en och att det som står i media och sägs i public service är den sanning man har att förhålla sig till. 

För några dagar sedan träffade regeringen och den så kallade oppositionen en överenskommelse gällande flyktingkaoset i Europa. En urvattnad soppa med en massa undantag som inte kommer att påverka de volymer som det nu handlar om. Dessutom har vi en ”migrationsminister” som har visat att han har svårt att få saker och ting att hända. 

Förändringen gällande tillfälliga uppehållstillstånd kommer inte att få genomslag förrän i slutet av nästa år. Då det gäller kriminaliseringen av s k terrorresor är det mycket snack och lite verkstad. Man får ibland intrycket av att intelligensnivån ligger i närheten av storleken på hans fotbeklädnader.

Som om inte det skulle vara nog så har vi en utrikesminister som ställt till så att Sverige kommit på kant med Israel och nästan hela Arabvärlden vilket sannolikt kommer att påverka våra exportmöjligheter. 

Säga vad man vill om Margit Wallström, men hon är en jäkel på att nosa rätt på välbetalda jobb (för egen del).

Jag tittade på Agenda i söndags och att se och höra Stefan Löfven är föga inspirerande. Han personifierar det svagaste ledarskap som Sverige någonsin haft. I stället för att svara på relevanta frågor upprepade han ett av sina favoritmantran att ”fler länder måste ta sitt ansvar” i var och varannan mening. Ansvar för vad, kan man fråga? Till skillnad från den humanitära stormakten har flera länder visat att man tar ansvar för den egna befolkningen. Sverige framhålls som ett avskräckande exempel i flera av dessa länder vad avser vår migrations och integrationspolitik. 

Det generar inte heller vår statsminister att sitta i TV och blåljuga det svenska folket rakt upp i ansiktet. ”Det handlar om folk som flyr för sina liv” hävdar han med en åsnas envishet. Verkligheten visar dock att det är en liten del av de som kommer hit som flytt för sina liv. En övervägande majoritet är ekonomiska migranter som söker ett bättre liv.

Samhällsfunktionerna går på knäna och nu rapporteras att polisen inte klarar av att utreda begångna brott då alla resurser avdelats för att hantera asylkaoset. Skall man tro SVD så har det gått så långt att polisen i Skåne hänvisar brottsutsatta svenskar till medborgargarden. 

Men rikspolischefen, han som tidigare varit generaldirektör för Försäkringskassan och Invandrarverket, hävdar att man har läget under kontroll. Fan tro’t.

Den här veckan har Nordiska Rådet möte i Reykavik och där lär Löfven upprepa ”att alla länder måste ta sitt ansvar” med risk att bli utskrattad. 

När skall han vakna och inse hur verkligheten ser ut?