Åter i Thailand...

Efter fyra månader i Sverige är vi nu tillbaks i Surin. Rolf och Karin hämtade oss klockan 05.00 på tisdag morgon för transport till centralen. En halvtimme senare avgick tåget till Arlanda, vilken är den första station tåget stannar på efter Sundsvall. 

Efter några timmars väntan var det dags att gå ombord på planet till Istanbul där vi landade ca 45 minuter efter tidtabellen. Från Istanbul avgick planet till Bangkok något försenat. Det började kännas att vi varit upp tidigt men det var svårt att sova på planet så jag kan inte påstå att man kände sig utvilad när vi landade i Bangkok. 

Med en temperatur runt 31,5 grader och en taxi med i stort sett obefintlig AC i en trafik som i det närmaste är obeskrivlig blev man inte piggare. Efter en dusch på hotellet kändes det lite bättre och vi anlitade en av hotellets chaufförer som tog oss till marknaden vid Hotell Indra. Han väntade medan vi handlade och det klarade vi av på en dryg halvtimme.

Efter en sen middag på en liten restaurang i närheten av hotellet kom jag så äntligen i säng, men det blev en orolig natt. Jag mer eller mindre stapplade ur bingen 06.30 på torsdag morgon. 

I vanlig ordning måste jag uppsöka vår ambassad för att få några dokument verifierade innan jag ansöker om visa. 

Hotellet ligger ca 25 minuters gångväg från närmaste Sky Tran Station och därifrån till ambassaden tar det ca 20 minuter med tåget som går högt över biltrafiken i Bangkok. Det var en del folk på ambassaden men efter en timme så var proceduren avklarad och jag kunde återvända till hotellet där Mijo anlänt för att skjutsa oss till Surin. 

Efter att ha packat klart och efter visst besvär fått in allt bagage bar det av mot nordöst ganska precis kl 11.00. Jag hade räknat med max 6 timmars resa men ganska snart insåg jag att det skulle ta längre tid då det var många vägarbeten som pågick och där endast en fil var öppen. Detta resulterade i långa köer och låga farter så vi var inte hemma i bostaden förrän kl 19.00

Jag hade sett fram emot ett snabbt sängläge efter att ha packat upp det viktigaste. Det blev inget av med det då vi möttes av en välkomstkommitté bestående av barn, barnbarn, systrar och svåger samt vänner som saknat oss.

Gladast var nog vår hund Zippo, som höll på att slå knut på sig själv i rena glädjeyran.

Till slut kom jag i säng och jag slocknade ovaggad och sov till kl 11.00 på fredag förmiddag.