En handlingdförlamad regering...

Efter att ha återvänt till Thailand efter ca fyra månader i Sverige har jag legat lågt vad avser skriverier på bloggen.

Det finns flera orsaker till denna (aktiva) passivitet.

Den främsta orsaken är nog att jag håller på att tappa sugen och ge upp hoppet om mitt fädernesland. Jag har svårt att ta till mig att vi har en regering och en statsminister som verkar vara totalt handlingsförlamade. Känslan är att den regering som nu styr Sverige (rakt in i bergväggen alternativt över klippkanten rakt ned i avgrunden) är den mest inkompetenta regering landet någonsin haft. Som om det inte räcker så har vi den mest frånvarande oppositionen också. 

Trots att den odemokratiska decemberöverenskommelsen brutits agerar man dock i samma anda. I riksdagsdebatterna går man hårt åt regeringen och föreslår både det ena och andra. När det sedan kommer till utskottsbehandling röstar man mot sina egna förslag.

Jag blir både beklämd och förtvivlad över hur våra folkvalda representanter agerar, men är samtidigt medveten om att detta tillåts fortgå tills man nått vägs ände, beror till stor del på att svenskar i allmänhet är mycket naiva och oinformerade. Man är sedan årtionden tillbaka vana att staten tar hand om en och att det som står i media och sägs i public service är den sanning man har att förhålla sig till. 

För några dagar sedan träffade regeringen och den så kallade oppositionen en överenskommelse gällande flyktingkaoset i Europa. En urvattnad soppa med en massa undantag som inte kommer att påverka de volymer som det nu handlar om. Dessutom har vi en ”migrationsminister” som har visat att han har svårt att få saker och ting att hända. 

Förändringen gällande tillfälliga uppehållstillstånd kommer inte att få genomslag förrän i slutet av nästa år. Då det gäller kriminaliseringen av s k terrorresor är det mycket snack och lite verkstad. Man får ibland intrycket av att intelligensnivån ligger i närheten av storleken på hans fotbeklädnader.

Som om inte det skulle vara nog så har vi en utrikesminister som ställt till så att Sverige kommit på kant med Israel och nästan hela Arabvärlden vilket sannolikt kommer att påverka våra exportmöjligheter. 

Säga vad man vill om Margit Wallström, men hon är en jäkel på att nosa rätt på välbetalda jobb (för egen del).

Jag tittade på Agenda i söndags och att se och höra Stefan Löfven är föga inspirerande. Han personifierar det svagaste ledarskap som Sverige någonsin haft. I stället för att svara på relevanta frågor upprepade han ett av sina favoritmantran att ”fler länder måste ta sitt ansvar” i var och varannan mening. Ansvar för vad, kan man fråga? Till skillnad från den humanitära stormakten har flera länder visat att man tar ansvar för den egna befolkningen. Sverige framhålls som ett avskräckande exempel i flera av dessa länder vad avser vår migrations och integrationspolitik. 

Det generar inte heller vår statsminister att sitta i TV och blåljuga det svenska folket rakt upp i ansiktet. ”Det handlar om folk som flyr för sina liv” hävdar han med en åsnas envishet. Verkligheten visar dock att det är en liten del av de som kommer hit som flytt för sina liv. En övervägande majoritet är ekonomiska migranter som söker ett bättre liv.

Samhällsfunktionerna går på knäna och nu rapporteras att polisen inte klarar av att utreda begångna brott då alla resurser avdelats för att hantera asylkaoset. Skall man tro SVD så har det gått så långt att polisen i Skåne hänvisar brottsutsatta svenskar till medborgargarden. 

Men rikspolischefen, han som tidigare varit generaldirektör för Försäkringskassan och Invandrarverket, hävdar att man har läget under kontroll. Fan tro’t.

Den här veckan har Nordiska Rådet möte i Reykavik och där lär Löfven upprepa ”att alla länder måste ta sitt ansvar” med risk att bli utskrattad. 

När skall han vakna och inse hur verkligheten ser ut?

Massinvandringskaoset...

Nu är det lördag kväll här och jag hade spetsat in mig på V75-omgången på Skellefteåtravet. Men jag fick anledning att tänka om. Justitieminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverkets chef Anders Danielsson hade kallat till presskonferens och då anade jag att katastrofen stod för dörren vad avser, i första hand volymerna, men även vilka som söker asyl i vårt land.

Ja, vad sa de då? Johansson talade om nya utmaningar som kräver omfattande insatser och generaldirektören hävdade att med nuvarande system kommer man inte längre.

Skall jag sammanfatta denna presskonferens så får det bli ”intet nytt under solen”. Man måste ju fråga sig vad anledningen är att inbjuda till en presskonferens och inte ha något nytt att komma med.

Den kortaste sammanfattningen är ”mer än bedrövligt” och här handlar det om en minister i Sveriges regering och en generaldirektör som har ansvaret för den fråga som sannolikt kommer att vara avgörande för landet för all framtid.

Det mest beklämmande är att man försöker ge sken av att detta kommer som en överraskning. Många har varnat för detta, jag tror att man kan kalla det en systemkollaps, men ingen har lyssnat och de som varnat har betraktats som paria och mobbats till tystnad. Bortsett från SD som har haft detta klart för sig under många år finns det uppstickare i de övriga partierna som vädjat till sans och förnuft men fått välja mellan att knipa igen näbben eller bli uteslutna ur partierna. En del kommunalpolitiker har faktiskt lämnat sina tidigare partier självmant och gått över till Sverigedemokraterna.

Från den självkastrerade oppositionen bestående av allianspartierna föreligger ingen kritik och den hallelujakör som svensk media och public service utgör sjunger bara med.

Men nu skiter jag i dessa tokiga politiker och överbetalda tjänstemän på migrationsverk, parti- och regeringskanslier, media och public service för att inte nämna alla folkvalda som inte har ett skit att säga till om när besluten skall fattas. 

Nu är det V75 med jackpott som gäller, en extremt enkel omgång och sannolikheten för en ny jack pott nästa vecka är mycket stor.

När verkligheten gör sig påmind.....

Man måste prioritera om när man ser verkligheten. Bara under 2014 ökade kostnaden för rot med två miljarder kronor. Nu är vi över 15 miljarder kronor per år för rot. I samma stund har vi bostadsbrist i ungefär 150 av Sveriges 290 kommuner, säger Stefan Löfven.

I detta sammanhang måste jag ställa mig frågan, när skall Löfven (och andra sjuklöverpolitiker) se den verklighet och de konsekvenser som den pågående massinvandringen medför?

Budgetpropositionen för 2015

Prop. 2014/15:1

Utgiven: 23 oktober 2014

Typ: Proposition

Avsändare: Finansdepartementet  

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under 2015 för anslaget 1:8 Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 73 000 000 kronor 2016,

35 000 000 kronor 2017 och 90 000 000 kronor 2018–2022 (avsnitt 2.6.8),

Här handlar det om helt andra summor, större besparingspotential och om man övergår till en mer ansvarsfull invandringspolitik så minskar även bostadsbristen.

Men vi har de politiker som vi förtjänar och vi får dras med dem ända fram till valet 2018. 

Risken känns överhängande att man kommer att försöka förbjuda Sverigedemokraterna innan dess, decemberöverenskommelsen känns bara som en test på hur folket reagerar.

Asylkatastrofen.....

Jag har idag tittat på ”Uppdrag granskning” som sändes igår i Sverige. Det mesta kom väl med men att kalla alla dem som söker asyl i vårt land för flyktingar är inte speciellt relevant. Andelen flyktingar är under femton procent av de som kommer hit. Att bostadssituationen och bristen på lämpliga arbeten är flaskhalsar var ju heller inget nytt.

Att höra ett kommunalråd rekommendera plöjning av ny åkermark och skogsgallring som lämpliga arbetsuppgifter finner jag inte ens anledning att kommentera. Ytterligare ett bevis på att vi har de politiker som vi gjort oss förtjänta av.

Representanterna för regeringen och den så kallade oppositionen (Johansson och Santesson) såg baracker som enda lösning på bostadssituationen. Inte ett ord om att fler länder i Europa och världen i övrigt måste ta ett större ansvar vad avser flyktingmottagningen. De enda som inte verkar begripa att vi går emot en katastrof är de som är valda att förhindra det – våra politiker.

 

Flera i programmet fick frågan vad man skall göra åt problemet som bara växer dag för dag och där de som beviljats uppehållstillstånd fastnar i asylboendena.

Jag satt hela tiden och väntade på det som aldrig uttalades. Det enda rätta – att vi för närvarande inte kan ta emot fler invandrare utan att först se till att ta hand om de som redan är här på ett medmänskligt sätt. Självklart borde vi också se till att alla som befinner sig illegalt i Sverige avvisas, vilket bland annat borde frigöra bostäder.

Det går inte att fylla en enlitersflaska med två liter vatten. Det vet säkert de flesta, utom våra politiker.

Det såg man flera bevis på i gårdagens ”Uppdrag granskning”.

Nu brakar det snart ihop fullständigt....

Man läser ofta att Sverige och Tyskland tar ett oproportionellt stort ansvar för asylinvandringen i Europa. Att Sverige gör det är det nog ingen som missat, om inte annat så framgår det med all (o)önskvärd tydlighet av nedanstående bild.

Skolan, vården och omsorgen av våra äldre fullständigt krackelerar medan sjuklöverpolitikerna likt strutsarna stoppar huvudet i sanden. De verkar i mångt och mycket vara en intelligensbefriad samling som aldrig haft ett vanligt arbete, men som konstigt nog fått förtroendet att styra landet. Vem som helst, utom denna politikeradel, inser att det håller på att gå fullständigt åt h-vete med vårt fosterland. Problemen bara hopar sig, en starkt eskalerande grov kriminalitet och en skriande bostadsbrist. Brist på medel för att klara underhållet av våra järnvägar p g a felaktiga prioriteringar o s v. Ovanpå detta tvingas vi leva med ett tiggarelände där politikerna verkar göra allt för att ännu fler skall komma hit. Dagligen ser vi också hur politikerna i våra grannländer tar tag i problemen.

 En sak är säker, det kommer att klappa ihop fullständigt i god tid före valet 2018.

Jag tillbringar mycket av min tid i Thailand och där ställs korrumperade politiker och sådana som sätter sina egna intressen före landets bästa inför riksrätt och åtalas även i domstol. Något för Sverige att ta efter?