Väder och vind på vår breddgrad....

Förra veckan var en riktig skitvecka. Det regnade, blåste och var kallt. Inte alls vanligt i nordöstra Thailand vid den här årstiden.

Nu kanske man skall hålla igen lite på klagomålen då andra områden i Thailand drabbades mycket värre. I Bangkok var det översvämningar som på vissa platser gick upp till knäna på folk.

För att inte nämna den svenska vintern och snökaoset som de hemmavarande har att dras med. Det är tydligen så allvarligt och jobbigt att man inte bör skämta om eländet, så jag avstår från att göra det.

Ett annat faktum som drar ned mungiporna rejält på mig är växelkursen som aldrig, under mina 16 år här borta, har varit så dålig som nu. Det är en viss skillnad att få 45 – 48 bath eller att bara få 36 – 39 bath för en svensk krona.

Det kanske inte upplevs som någon större skillnad av turister som bara är här en kortare tid. Men när det handlar om 10 – 12000 bath i månaden blir skillnaden mycket påtaglig ju längre tid det handlar om.

Nu har Regnet och blåsten upphört och vi har hyggligt varmt igen. Just nu kl 18.05 visat termometern på 33,8 grader vilket känns ganska behagligt.

Nu är det bara en månad tills vi anträder resan till Sverige. Normalt brukar vi åka i slutet på maj eller början på juni.

Anledningen till att vi åker så tidigt i år är att jag skall få en tid för operation av min utslitna höft. Diagnosen Artros fastställdes redan i januari 2013 efter en röntgenundersökning på Ruampat Hospital i Surin. Diagnosen bekräftades sedan i augusti samma år efter en röntgenundersökning på Sundsvalls Sjukhus.

Efter det har problemet och värken bara tilltagit och trots flera besök på vårdcentralen kan jag inte påstå att det hänt mycket. I slutet på juni 2017 fick jag en ny röntgenundersökning och några dagar senare fick jag av min läkare på vårdcentralen veta att det inte fanns något brosk kvar i höftleden.

Jag krävde då remiss till Ortopedavdelningen för att kunna bli remitterad till operation. ”Vill du verkligen opereras?” Var läkarens reaktion. Jag ifrågasatte alternativen och konstaterade omgående att alternativet var värktabletter 1 – 4 gånger om dagen. Det handlar om mycket starka preparat och min läkare i Surin tog leverprov på mig då jag redovisade vilka mediciner jag åt. Så det var inget alternativ för mig.

Från ortopedavdelningens sida fick jag sedan beskedet att man inte kunde hålla tiden för vårdgarantin. Jag ifrågasatte detta skriftligen med några bärande argument och fick faktiskt en tid hos en ST-läkare redan i mitten på augusti.

Han konstaterade, efter en kort undersökning och med röntgenplåtarna som underlag att jag var kvalificerad för operation, varefter han ifrågasatte ”om jag verkligen ville opereras?” Jag lovade att tänka över saken och återkomma, vilket jag gjorde brevledes efter ca en vecka och där jag klargjorde att operation var det enda alternativet för mig.

Jag har sedan varit i kontakt med operationskoordinatorerna på Sundsvalls- och Sollefteå sjukhus och är lovad en undersökning på Sollefteå sjukhus vecka 16, varefter jag lovats tid för operation inom en till tre veckor.

Till dess är det kryckor som gäller.

Gastroskopiundersökningen...

Igår genomfördes äntligen gastroskopiundersökningen. Den visade inga allvarliga problem i matstrupe eller magsäck. Man kunde dock fastställa att jag hade en kraftig maginfektion. Hur länge jag haft den har jag ingen aning om, men jag tror inte att den orsakat mina svalgproblem. Nu har jag påbörjat en sjudagarskur med antibiotika samtidigt som jag tar en del andra mediciner kopplade till mag- och matstrupsproblemen. 

Viktraset verkar också ha avstannat och nu ligger vikten ganska stadigt runt 73 – 75 kilo. Vore det inte för problemet med höftleden skulle jag må alldeles utmärkt nu. 

Vad gäller höftleden så är jag lovad en operation på Sollefteå sjukhus någon gång i mars, april nästa år. Det skall bli intressant att se hur man håller det löftet?

Mycket att hinna med efter hemkomsten...

 Nu är vi åter i Sundsvall efter en inte helt händelselös resa. Det var inte nog med att man senarelagt avgången från Istanbul till Stockholm med 30 minuter, man lyckades också missa den nya avgångstiden med drygt 30 minuter vilket gjorde att vi missade tåget till Sundsvall med ca 6 minuter.
Jag tvingades därför köpa nya biljetter till en kostnad av 1750 kronor.
Med facit i hand skulle vi naturligtvis chansat på att konduktören låtit oss åka med den ogiltiga biljetten.

Det är en hel del att ta reda på då man varit borta åtta månader, en del viktigare än andra. Att ställa på bilen är en av de första åtgärderna jag brukar vidta. Att sätta på golvvärmen i badrummet är också prioriterat med tanke på klimatet i Sverige.

Att gå igenom posten är också en viktig åtgärd och den här gången väntade jag på en kallelse till en röntgenundersökning av mina artrosdrabbade höfter. Problemen har tilltaget och jag har svårt att gå.

Jag kunde också konstatera att Transportstyrelsen skickat ett antal pappersfakturor trots att jag anmält att jag vill ha E-fakturor.

Den första fakturan avsåg en infrastrukturavgift på 9 kronor. Min bil hade passerat Sundsvallsbron utan min vetskap. Hustrun och hennes dotter hade besökt vänner i Svartvik och vid hemfärden hamnade de av misstag på bron. Ingen av dem hade en susning om att det kostade pengar att köra över bron så den informationen gick aldrig fram till mig.

Faktura nummer två omfattade, förutom infrastrukturavgiften, en förseningsavgift på 300 kronor. Den tredje fakturan hade utökats med en tilläggsavgift på ytterligare 500 kronor så nu var skulden till Trafikstyrelsen uppe i 809 kronor

Men då jag inte hade en aning om dessa fakturor och än mindre haft en fair chans att göra rätt för mig så hade ärendet hamnat hos kronofogdemyndigheten och då var kravet uppe i 1490 kronor.

Så det var bara att betala!

Jag har nu också begärt omprövning och återbetalning och avvaktar deras beslut. Men mina förhoppningar är inte stora.

I går var jag på röntgenundersökning och trots att vi har ett stort och modernt sjukhus i Sundsvall genomfördes undersökningen i Härnösand.

Vid hemkomsten samma dag kontaktade jag min vårdcentral i syfte att beställa en tid hos min familjeläkare för problemet med matstrupen som uppstod i Bangkok. Jag fick då svaret att "min" doktor var fullbokad två veckor framåt och sedan hade hon semester. Jag redogjorde för problemet och vad den thailändska läkaren rekommenderat och krävde då att få träffa en jourläkare snarast möjligt. Men hör och häpna! Jag blev anmodad att ringa 07.45 dagen efter för att få en tid hos en jourläkare. Man tror ju inte att det är sant!

Men vad gör man? Det är ju bara att finna sig i tokigheterna. Jag fick till slut en tid på förmiddagen idag och hade turen att det var "min"läkare som hade jouren
Hon började med att redovisa röntgenresultatet och utan att gå in djupare på det så resulterade det i en remiss till ortopeden och en trolig operation.

Jag har också haft prostataproblem och och här blev det en remiss till urologen. Beträffande matstrupen så kommer jag att kallas till en röntgenundersökning snarast möjligt . Förhoppningsvis på Sundsvalls sjukhus. Jag tog också upp mina problem med synen men där blev jag hänvisad till en optiker!

Fortsättning lär följa!

Vad skall man tro?

Problemet med värken i benet/höften fortsätter och inblandade parter har svårt att enas kring en gemensam diagnos.

På sjukhuset i Surin fick jag diagnosen artros utifrån en röntgen- och ortopedundersökning. Familjeläkaren på vårdcentralen var inne på samma linje då hon undersökt mig. Jag ville dock att röntgenplåten från Thailand skulle skickas till sjukhusets röntgenavdelning för granskning.

Dagen före midsommarafton fick jag svaret och av det så framgick att röntgenbilden av min högra höft visar normala fynd och att man inte ser några hållpunkter för artros, fraktur eller felställning.

Igår var jag på Primärvårdsrehab och undersöktes av en sjukgymnast och hon ansåg att mina symtom talade för en artros trots att röntgenbilden inte visade det. Jag fick ett träningsprogram som jag skall genomföra varje dag och sattes upp på något som kallas artrosskolan, vilken jag tidigast får genomgå i början på september.

Det här känns inte alls bra och jag upplever att jag ”hänger i luften”.

Jag har nu skickat ett mail till vårdcentralen med önskemål/krav om en röntgen- och/eller en ortopedundersökning som säkert kan fastställa diagnosen och som utesluter att det kan vara något annat än artros.