Tillbaka i Sverige

Efter ca åtta månader är vi nu tillbaka i Sverige igen. Det var två tröttsamma resor med mycket stillasittande innan vi var framme 

Bussresan mellan Surin och Bangkok tog över sju timmar mot normala sex timmar och flygresan från Bangkok till Arlanda med start mitt i natten tog drygt tio timmar. Vi landade tidigt på morgonen den 29 maj och fick vänta några timmar innan avfärden till Sundsvall.

Lite oplanerat blev det buss mellan Arlanda och Sundsvall på grund av spårarbeten på Ostkustbanan.

Karin och Rolf mötte på Busstationen och såg till att vi kom välbehållna hem till Granlo och de hade också sett till att kylskåpet var välfyllt. Det är härligt med verkliga vänner.

Det är med lite delade känslor man kommer hit. Att få träffa och umgås med våra vänner är det bästa med att vara här. Vi har inte så många riktiga vänner, men de vi har är vi rädda om.

På minussidan var det vädret vi möttes av under de första dagarna, kallt och regnigt, hustrun tillbringade timmar i badkaret de tre första dagarna. Men det finns även andra och betydligt allvarligare förändringar som samhället genomgått under de senare decennierna, som jag tänker på. Till det har jag för avsikt att återkomma mer preciserat under sommaren.

Det var några saker/företeelser som vi reagerade ganska fort på, som t ex priserna på matvaror. Känslan är att priserna stigit kraftigt sedan förra året. Jag kan väl inte påstå att det var direkt chockartat, men inte långt ifrån.

Tiggeriet verkar också ha brett ut sig – det känns beklämmande

I måndags fick jag träffa doktorn på vårdcentralen och hon lovade att skriva en remiss till sjukhuset för operation av såret i pannan. Hon trodde att operationen skulle kunna genomföras den här månaden. Nu handlar det inte om den värsta sorten av hudcancer så jag är vid gott mod.

Jag lovar att jag skall bli betydligt mera aktiv på bloggen än jag varit de senaste åtta månaderna. Det finns ett ganska stort antal politiker och ett antal företeelser som bör skärskådas och där kommer jag att försöka bidra på bästa sätt.

Hur kan det komma sig att ett antal medelmåttor med friserade Cv:n har valts att styra landet och hur kan slöseriet med skattepengar få fortsätta inför öppen ridå.

Det är några av de frågor som jag skall försöka hitta svaren på.

Ett sjukt land.....

Det har inte blivit att jag skrivit något av värde under lång tid. Det är flera som hört av sig och undrar varför jag inte skriver något om tillståndet i Sverige, om valet till EU-parlamentet, klimatoron och om våra odugliga politiker och den vänstervridna debatten i media och i SVT mm.

Jag blir naturligtvis glad att det är så många som tycker om det jag skriver men jag måste erkänna att det känns deprimerat för tillfället och jag har svårt mobilisera någon entusiasm för närvarande. Det är inte så att jag fått någon psykos eller hamnat i någon psykisk sjukdom.

Det handlar om Sverige, tillståndet i landet, obegåvade politiker med friserade CV:n, självcensurerande journalister, myndigheter, institutioner och lärosäten med vänsteragendor.

2005 fick jag drygt 5000 bath för en svensk tusenlapp när jag växlade, nu får jag drygt 3000 bath. Det är alltså nästan bara hälften av vad jag fick 2005. Sedan dess har det varit lite upp och ned. Den stora nedgången inleddes 2014 och sedan har det bara gått utför.

Det svenska kronfallet har inte fått mycket utrymme i svensk media, men i amerikanska Bloomberg har situationen analyserats under rubriken "Svenskarna blir allt fattigare".

Intressant läsning som borde få klockorna att ringa även för svenskar som inte bor utomlands.

Enligt Bloomberg har svenska företag därmed blivit billiga måltavlor – uppköp av svenska företag har ökat med över 200 procent i år enligt Bloomberg.

Kronan är för närvarande den sämst presterande av alla världens ledande valutor. Förklaringen ligger i Riksbankens minusränta, som skapar oro bland experter men som är mycket populär bland låntagarna på den svenska bostadsmarknaden.

Inte minst då svenskarna till skillnad från många andra européer kan välja att "belåna" sin bostad för att konsumera, istället för att ta dyra kort- och konsumentkrediter.

För hushåll med nya så kallade bolån uppgick skulderna i förhållande till nettoinkomsterna i genomsnitt till 411 procent av nettoinkomsten 2017, enligt en FI-rapport. Det är den högsta skuldkvoten någonsin i Sverige.

Vad händer när räntorna stiger?

Det är snart val till EU-parlamentet och jag har följt valrörelsen och noterar att sakfrågorna hamnat i bakgrunden. Nu handlar det mest om en väntad klimatkatastrof och om att förhindra vad man kallar för högerpopulism och terrorhot.

Själv vill jag beteckna mig som realist vad gäller klimatet och jag känner ingen oro. Jag lyssnar till vetenskapsmän som inte alls har samma uppfattning om en kommande klimatkollaps som våra politiker och Klimatgreta som av etablissemanget upphöjts till något av en klimatexpert.

Riktiga experter, som anser att det uppmålade klimathotet är ett av de värsta bedrägerier som genomförts, får aldrig komma till tals i media eller SVT.

Igår kunde man höra MP:s nya språkrör, Per Bolund i Agenda påstå att minskningen av utsläppen från flyget beror på flygskatten. Ingen följdfråga från programledaren vilket inte kom som någon överraskning.

Om jag jämför valrörelsen till EU-parlamentet med den valrörelse som bedrevs i Thailand inför Parlamentsvalet så var Klimatfrågan i princip en ickefråga inför valet i Thailand.

Thailands är till ytan något större än Sverige och där bor nästan 70 miljoner människor. Men Thailands politiker har prioriterat andra frågor.

Sedan kan man ju undra vad politikerna menar med högerpopulism. Där tror jag att Katarina Janouch har en mycket träffsäker tolkning http://katerinamagasin.se/. 

Vad avser terrorhot kan man ställa sig frågan varför Sverige har den sämsta lagstiftningen vad avser terrorbrott och deltagande i terrororganisationer. Brott som i Norge ger 11 års fängelse kan man inte ens dömas för i Sverige då lagen ännu inte är på plats eftersom det blev bakläxa från lagrådet.

Många hävdar att regeringen är mån om att hålla muslimer på bra humör så att man får deras röster i valen därav den utdragna handläggningen.

Några länder i Unionen som Italien, Österrike, Polen och Ungern har fört en restriktiv invandringspolitik och satt de egna folken främst. Detta har lett till kritik från bl a Sveriges regering och Aftonbladet.

Man hävdar också att Ungern och Polen gjort inskränkningar för fria medier och odemokratiska ändringar inom rättsväsendet. Rätt eller fel har jag svårt att bedöma.

Skall man jämföra Sverige med t ex Polen och Ungern kan jag konstatera att Sveriges tillväxt knappast gör någon glad.

"Ekonomisk tillväxt i Sverige förväntas sakta in markant i år på grund av minskad inhemsk efterfrågan", står det i den prognos som EU-kommissionen släppte förra veckan.

Den svenska tillväxten väntas bara bli 1,4 procent under 2019, markant lägre än fjolårets 2,3 procent. Det innebär att Sverige har den sjätte lägsta tillväxten i hela EU.

Betydligt högre tillväxt väntas i Polen och Ungern. Polens tillväxt beräknas till hela 4,2 procent under 2019 och i Ungern 3,7 procent. Polen har därmed den andra starkaste tillväxten i Unionen och Ungern den femte. 

Det innebär också att Polen och Ungern har ungefär tre gånger så hög tillväxt som Sverige i år – vardera.

Kan det ha att göra med en restriktiv invandringspolitik?

KD i samtal med SD....

I dag har Ebba Busch Thor på Facebook klargjort att KD kommer att samtala med Sverigedemokraterna fortsättningsvis. Hon skriver att ”KD kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för".

Hon säger vidare att ”beslutet har ett starkt stöd i partiet” och att den nya KD-linjen är en följd av januariavtalet mellan S, MP, C och L. I uttalandet sa hon även att hon är öppen för att samtala med Vänsterpartiet.

En klok och modig kvinna enligt mitt förmenande. Hon gör något som borde ha varit självklart för varje parti i Sveriges riksdag.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. De båda stödhjulen till Stefan Löfvén for i taket direkt.

Damen med storhetsvansinnet personifierat kommenterade på facebook enligt följande.

Ett historiskt misstag av KD att öppna för förhandlingar och överenskommelser med SD, ett främlingsfientligt populistparti med rötterna i nynazismen. Jag är djupt besviken över utvecklingen inom KD och det vägval de gör idag. Detta hade varit ärligare att berätta innan valet.
KD:s öppning för SD visar att det val som C gjort i regeringsfrågan var framsynt. I de samtal som fördes mellan Allianspartierna efter valet var en av förutsättningarna för att ens diskutera en M/KD-regering att inget samarbete och inga förhandlingar skulle ske med SD. Detta var Ebba Busch Thor
beredd att utlova skriftligt. Men denna utfästelse höll alltså bara ett par månader. Det är ytterst beklagligt om KD fortsätter på denna väg.

Detta skriver alltså Annie Lööf, hon som för drygt fyra år sedan, lovade att äta upp en av sina skor hellre än att agera stödhjul åt Löfvén.

Det skulle vara intressant att veta hur många röster Centerpartiet fått om väljarna innan valet vetat att hon skulle agera stödhjul.

Det andra stödhjulet, som knappt har någon luft kvar i däcket, ville ju naturligtvis inte vara sämre och formulerade sig så intelligent som bara Björklund kan, på face book.

SD är ett högernationalistiskt parti som är skapat ur den svenska nynazismen. Sorgligt att Kd öppnar för förhandlingar. Sannolikt första steget mot det konservativa block som SD drömmer om.

Det räcker med att låta inlägget tala för sig själv, men något borgerligt regeringsalternativ ser han sig nog i stjärnorna efter.

Statsministern stämmer i stort in i stödhjulens kritik mot KD:s nya linje och poängterar att KD under hela valrörelsen sagt att de inte skall samarbeta Sverigedemokraterna

”Under hela valrörelsen sa Moderaterna och Kristdemokraterna att de inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna sa till och med att de inte skulle samarbeta med SD på 20 år”, skriver Stefan Löfvén förnärmat på Instagram.

Det är mycket som sägs under valrörelsen och ofta stor skillnad på vad som sedan händer. Men det här är de synpunkter landets Statsminister har på KD:s ställningstagande samt naturligtvis den återkommande brunsmetningen av SD, som jag dock valt att utelämna. Detta av den man som valde att sälja ut flera av partiets hjärtefrågor för att få makten. Samme man som torde ha rekord i brutna vallöften!

Marginalpartiernas, (MP och V) talespersoner och gyttjans folk på Aftonbladets ledarredaktion har liknande synpunkter och de känns bara som upprepningar, så dem har jag också valt att utelämna.

Regeringsbildningen

Det har varit några frusterade veckor.

Då menar jag inte cirkusen kring regeringsbildningen i Sverige utan att jag har haft problem med att kunna publicera inlägg på detta forum. Nu är det dock fixat genom hjälp från en duktig thailändare, men att det är fixat innebär inte att det är helt säkert att det kommer att fungera för all framtid. Jag är glad att det funkar nu men jag hade varit ännu gladare om jag vetat vad det berodde på att mina synpunkter inte gick att distribuera.

Jag har skrivit flera inlägg som bara försvunnit. Att slita sitt hår i förtvivlan gör ju inte saken bättre och har man ont om hår, som jag har, så är det så är det ju inte ens värt ett försök.

När jag växte upp så var det två kammare i Sveriges Riksdag, vilket senare ändrades till en enkammarriksdag. Nu kan man konstatera att den sistnämnda kammaren snarast kan liknas vid en barnkammare.

Var är alla vuxna i rummet som Kristersson efterlyste.

Ok, nu är det skarpt läge efter det att två kandidater till statsministerposten har haft talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att kunna bilda en regering.

För ca två veckor sedan kastade Kristersson in handuken och uppdraget gick över till Löfvén, som för knappt en månad sedan avsattes som statsminister av en riksdagsmajoritet.

Idag kan man ju fundera på om de som röstade för entledigandet verkligen hade tänkt igenom konsekvenserna. Hur såg plan B ut?

Nu kanske jag är ute och cyklar, men om han suttit kvar som statsminister hade (om jag är rätt ute) regeringen kunnat lägga en budget liksom övriga partier eller konstellationer. Som det är nu vet jag inte hur det fungerar. Men det parti, eller konstellation, som får igenom en budget i kammaren måste väl ha en skaplig chans att få talmannens uppdrag att bilda en regering?

Under den tid som gått efter valet har ledande ledarskribenter, politiska kommentatorer, debattörer och annat löst folk haft klara uppfattningar hur det kommer att se ut då man gått i mål. Men det som gäller ena dagen är helt omöjligt några dagar senare.

Mycket har ju handlat om Annie Lööf, som har målat in sig i alla fyra hörnen och det skall verkligen bli intressant att se hur hon i slutändan skall försöka ta sig ur sina låsta positioner där flera går stick i stäv mot varandra. Men hon är politiker och som sådan saknar hon skam i kroppen.

Även Jan Björklund har i regeringsfrågan fått en betydelse som inte svarar emot  Liberalernas storlek.

Säga vad man vill men det hela är underhållande och hitintills ganska förutsägbart. Synd att det är så allvarligt, att det handlar om att styra ett land och ta ansvar för befolkningen och sist men inte minst upprätthålla samhällskontraktet.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att de här huvudpersonerna kommer att lösa det trots att man säger att man vill ta ansvar för landet. 

Det handlar bara om makten.

I morgon kommer Löfvén att meddela talmannen att hans sonderingar inneburit noll och intet. Han kommer säkert att hävda att man haft konstruktiva diskussioner men att man inte nått ända fram till något som kan definieras som förhandlingar.

Hur svårt är det att förutse?

Mitt tips är att det slutar med en M, KD-regering eller extraval. Vid det sista alternativet kommer nog ett extraval att hållas i samband med valet till EU.

Jag tror att trycket på allianspartierna ökar i takt med att man i flera kommuner inte utesluter ett samarbete med något parti.