Sossarna i fritt fall…..

Det ”anständiga” partiet Socialdemokraterna befinner sig i fritt fall. Det har liksom smugit sig på, opinionssiffrorna har sakta men säkert blivit allt sämre. Men efter statsministerns senaste framträdande i Agenda, som till största delen bestod av svammel och konstiga uppfattningar, har det eskalerat rejält - proppen har gått ur. Ett framträdande som går till historien, där man nog lite till mans började fundera på om han har en personlig assistent som ser till att han sätter på sig skorna på rätt fot och inte sätter på sig byxorna bakfram. Något mer tafatt får man leta efter.

Som lök på laxen dyker det upp nya skandaler på löpande band. 

Häromdagen rapporterades det om en tredje vapenstöld på Rosenbad och veckan före kunde vi läsa om svenska skattebetalares försörjning av den Irakiske försvarsministern via Migrationsverket och Försäkringskassan. När han nu avsatts som försvarsminister frågar man sig om Arbetslöshetskassan skall ta över försörjningsansvaret?

För Arbetarpartiet Socialdemokraterna finns nu knappast någon räddning. Det före detta ”statsbärande” partiet är nu steg för steg under upplösning och sönderfall.

Vad kan det annat vara, med det synliga resultatet av en katastrofal politik och därtill en utpräglad oduglig och totalt inkompetent ledare.

När man, som Aftonbladet, spekulerar i efterträdare till Stefan Löfven så visar det sig att det inte är någon begåvningsreserv som framträder.

Resultatet skrämmer.

KD i samtal med SD....

I dag har Ebba Busch Thor på Facebook klargjort att KD kommer att samtala med Sverigedemokraterna fortsättningsvis. Hon skriver att ”KD kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för".

Hon säger vidare att ”beslutet har ett starkt stöd i partiet” och att den nya KD-linjen är en följd av januariavtalet mellan S, MP, C och L. I uttalandet sa hon även att hon är öppen för att samtala med Vänsterpartiet.

En klok och modig kvinna enligt mitt förmenande. Hon gör något som borde ha varit självklart för varje parti i Sveriges riksdag.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. De båda stödhjulen till Stefan Löfvén for i taket direkt.

Damen med storhetsvansinnet personifierat kommenterade på facebook enligt följande.

Ett historiskt misstag av KD att öppna för förhandlingar och överenskommelser med SD, ett främlingsfientligt populistparti med rötterna i nynazismen. Jag är djupt besviken över utvecklingen inom KD och det vägval de gör idag. Detta hade varit ärligare att berätta innan valet.
KD:s öppning för SD visar att det val som C gjort i regeringsfrågan var framsynt. I de samtal som fördes mellan Allianspartierna efter valet var en av förutsättningarna för att ens diskutera en M/KD-regering att inget samarbete och inga förhandlingar skulle ske med SD. Detta var Ebba Busch Thor
beredd att utlova skriftligt. Men denna utfästelse höll alltså bara ett par månader. Det är ytterst beklagligt om KD fortsätter på denna väg.

Detta skriver alltså Annie Lööf, hon som för drygt fyra år sedan, lovade att äta upp en av sina skor hellre än att agera stödhjul åt Löfvén.

Det skulle vara intressant att veta hur många röster Centerpartiet fått om väljarna innan valet vetat att hon skulle agera stödhjul.

Det andra stödhjulet, som knappt har någon luft kvar i däcket, ville ju naturligtvis inte vara sämre och formulerade sig så intelligent som bara Björklund kan, på face book.

SD är ett högernationalistiskt parti som är skapat ur den svenska nynazismen. Sorgligt att Kd öppnar för förhandlingar. Sannolikt första steget mot det konservativa block som SD drömmer om.

Det räcker med att låta inlägget tala för sig själv, men något borgerligt regeringsalternativ ser han sig nog i stjärnorna efter.

Statsministern stämmer i stort in i stödhjulens kritik mot KD:s nya linje och poängterar att KD under hela valrörelsen sagt att de inte skall samarbeta Sverigedemokraterna

”Under hela valrörelsen sa Moderaterna och Kristdemokraterna att de inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna sa till och med att de inte skulle samarbeta med SD på 20 år”, skriver Stefan Löfvén förnärmat på Instagram.

Det är mycket som sägs under valrörelsen och ofta stor skillnad på vad som sedan händer. Men det här är de synpunkter landets Statsminister har på KD:s ställningstagande samt naturligtvis den återkommande brunsmetningen av SD, som jag dock valt att utelämna. Detta av den man som valde att sälja ut flera av partiets hjärtefrågor för att få makten. Samme man som torde ha rekord i brutna vallöften!

Marginalpartiernas, (MP och V) talespersoner och gyttjans folk på Aftonbladets ledarredaktion har liknande synpunkter och de känns bara som upprepningar, så dem har jag också valt att utelämna.

Tillbaka på ruta ett…

Genom en ohelig allians får nu svenska folket leva med samma regering som misslyckats med det mesta under föregående mandatperiod

Januariblåsningen är ett passande namn på överenskommelsen mellan S, Mp, C och L.

Teflonkärringen, med Björklund i rygg, gick rakt i den fälla som Löfven gillrat. Klausulen om att Vänsterpartiet inte skulle ha något inflytande över politikens inriktning finns bara kvar som en anteckning och blev i realiteten historia sedan Sjöstedt och Löfven gjort upp.

Många med mig upplevde att det var just den klausulen som gjorde att liberalernas förtroenderåd accepterade Björklunds vänstersväng.

Centerledarens agerande under regeringsbildningen där makthungern och storhetsvansinnet lyste igenom, inte minst genom hennes manövrerande och positionerande för att själv utses till statsministerkandidat visar på bristande självinsikt.

Att höra teflonkärringen nu prata om sina alliansvänner gång på gång är ett hyckleri som helt saknar verklighetsförankring. Vänskapen verkar vara helt obesvarad från dem som C och L svikit.

Hon och Björklund har inte bara svikit sina tidigare alliansvänner, utan vad som får ses som ännu mer allvarligt, sina väljare. De båda gick till val under falsk flagg.

Men smakar det så kostar det och dessa två svikare kommer med all sannolikhet att få betala redan i valet till EU-parlamentet.

Men snart är det måndag och det är då landets problem skall börja tacklas.

Gängkriminaliteten, skjutningarna, personrånen, våldtäkts- epidemin, knarkhandeln på öppna gator och torg, vapen- och knarksmuggling, vårdköerna, personlig assistans, skolresultaten, barnbrottsligheten, bostadsbristen, integrationen, tryggheten, utanförskapsområdena etc är frågor som inte direkt legat i fokus de senaste fyra månaderna.

Det känns beklämmande att höra Anders Ygeman beskriva regeringen som stabil och handlingskraftig när det i själva verket är den svagaste regering Sverige haft under efterkrigstiden.

Anders Ygeman var mannen som hösten 2016 lovade att 80000 personer som befinner sig olagligt i Sverige skulle utvisas.

Stämmer uppgifterna så har ca 200 personer sedan dess utvisats eller själva valt att lämna landet.

Tilläggas kan också, att under föregående år, utfärdades fler än 132000 nya uppehållstillstånd i vårt land.

Havsnivåhöjning eller inte?

Då man skriver som jag gör, ifrågasätter, betvivlar och ironiserar händer det att man får synpunkter på det man framför.
Till ca 80%  skriver man anonymt, men de flesta lämnar spår i form av IP-adresser.
Med andra ord är de flesta helt ovetande hur lätt det är att spåra dem.

Med det hoppas jag att alla oseriösa mail aldrig blir skickade. 

För det mesta är det sånt som inte lämpar sig för tryck men det händer också att man får en klapp på axeln ibland. Någon enstaka gång får jag ett och annat tips om någonting jag kan skriva om.

Det senaste tipset handlar om Miljöpartiet (partiet där så få har ställt till så mycket skit för så många). 

Enligt den här uppgiftslämnaren så skall ca 40 tusen medlemmar i partiet (det är väl nästan samtliga) samlas längs hela Sveriges kust en viss dag och ett visst klockslag före jul.

Under en timme skall man då kasta sten i havet för att bevisa att havsnivåhöjningen är en realitet.

Målsättningen skall, enligt uppgiftslämnaren, vara att Öland och Gotland skall hamna under vatten.

Jag är dock inne på att man tagit sig vatten över huvudet i det här fallet.

Regeringsbildningen

Det har varit några frusterade veckor.

Då menar jag inte cirkusen kring regeringsbildningen i Sverige utan att jag har haft problem med att kunna publicera inlägg på detta forum. Nu är det dock fixat genom hjälp från en duktig thailändare, men att det är fixat innebär inte att det är helt säkert att det kommer att fungera för all framtid. Jag är glad att det funkar nu men jag hade varit ännu gladare om jag vetat vad det berodde på att mina synpunkter inte gick att distribuera.

Jag har skrivit flera inlägg som bara försvunnit. Att slita sitt hår i förtvivlan gör ju inte saken bättre och har man ont om hår, som jag har, så är det så är det ju inte ens värt ett försök.

När jag växte upp så var det två kammare i Sveriges Riksdag, vilket senare ändrades till en enkammarriksdag. Nu kan man konstatera att den sistnämnda kammaren snarast kan liknas vid en barnkammare.

Var är alla vuxna i rummet som Kristersson efterlyste.

Ok, nu är det skarpt läge efter det att två kandidater till statsministerposten har haft talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att kunna bilda en regering.

För ca två veckor sedan kastade Kristersson in handuken och uppdraget gick över till Löfvén, som för knappt en månad sedan avsattes som statsminister av en riksdagsmajoritet.

Idag kan man ju fundera på om de som röstade för entledigandet verkligen hade tänkt igenom konsekvenserna. Hur såg plan B ut?

Nu kanske jag är ute och cyklar, men om han suttit kvar som statsminister hade (om jag är rätt ute) regeringen kunnat lägga en budget liksom övriga partier eller konstellationer. Som det är nu vet jag inte hur det fungerar. Men det parti, eller konstellation, som får igenom en budget i kammaren måste väl ha en skaplig chans att få talmannens uppdrag att bilda en regering?

Under den tid som gått efter valet har ledande ledarskribenter, politiska kommentatorer, debattörer och annat löst folk haft klara uppfattningar hur det kommer att se ut då man gått i mål. Men det som gäller ena dagen är helt omöjligt några dagar senare.

Mycket har ju handlat om Annie Lööf, som har målat in sig i alla fyra hörnen och det skall verkligen bli intressant att se hur hon i slutändan skall försöka ta sig ur sina låsta positioner där flera går stick i stäv mot varandra. Men hon är politiker och som sådan saknar hon skam i kroppen.

Även Jan Björklund har i regeringsfrågan fått en betydelse som inte svarar emot  Liberalernas storlek.

Säga vad man vill men det hela är underhållande och hitintills ganska förutsägbart. Synd att det är så allvarligt, att det handlar om att styra ett land och ta ansvar för befolkningen och sist men inte minst upprätthålla samhällskontraktet.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att de här huvudpersonerna kommer att lösa det trots att man säger att man vill ta ansvar för landet. 

Det handlar bara om makten.

I morgon kommer Löfvén att meddela talmannen att hans sonderingar inneburit noll och intet. Han kommer säkert att hävda att man haft konstruktiva diskussioner men att man inte nått ända fram till något som kan definieras som förhandlingar.

Hur svårt är det att förutse?

Mitt tips är att det slutar med en M, KD-regering eller extraval. Vid det sista alternativet kommer nog ett extraval att hållas i samband med valet till EU.

Jag tror att trycket på allianspartierna ökar i takt med att man i flera kommuner inte utesluter ett samarbete med något parti.