Upp- och nedvända världen...

Förra veckan tillkännagavs att, den av etablissemanget hyllade, komikern Henrik Schyffert tilldelats årets Stora retorikpris.

Många med mig frågar sig varför?

Han är väl mest känd för sina invandringsvurmande åsikter och uttalanden samt ”runkbajs inlägg” på sociala medier, men det menar tydligen juryn ger svenskarna viktiga ”insikter” om det svenska samhället. 

Jag är nog mer inne på att det är andra än svenskar som behöver skaffa sig insikter om det svenska samhället.

Till skillnad från Schyfferts ”Var inte rädda” är vi tiotusentals som just känner rädsla när vi ser hur vårt land utvecklas.

En olycka kommer sällan ensam brukar det heta och det stämmer ofta.

Samma vecka kommer världsnyheten att en vänsterklick i den Norska Nobelkommittén nominerat den 16-åriga Greta Thunberg till Nobels fredspris.

”Vi har nominerat Greta eftersom klimathotet kan vara en av de största bidragande orsakerna till krig och konflikt. Den rörelse Greta har satt i gång är ett väldigt viktigt fredsbidrag”, säger stortingsledamoten Freddy André Øvstegård från Socialistisk Venstreparti.

Ja ja, bland de som tilldelats priset under årens lopp finns t ex Barack Obama och Henry Kissinger.

Men att media samma vecka mörkade en annan världsnyhet kom ju inte som någon överraskning direkt.

Greenpeace medgrundare och tidigare president för avdelningen i Kanada, Patrick Moore, beskriver redan den 7 mars, i en radiointervju i programmet Breitbart Live Toniaght i SiriusXM narrativet bakom ”global uppvärmning” och ”klimatförändringar” orsakade av människan som cyniska intriger.

Moore menar att känslor av rädsla och skuld tvingas på medborgarna från klimatalarmisterna.

”Vetenskapen trängs undan av vidskepelse och en slags toxisk kombination av religion och politiska ideologi. Det finns ingen sanning här. Det är ren bluff och lurendrejeri”, sammanfattade Moore.

Som klimatrealist är det bara att hålla med.

Klimatalarmism....

Det har varit en kylig vinter här borta i Surin. Som lägst har termometern visat på 15,5 grader då jag vaknat. Vad är det för pjåsk, kanske många frågar sig. Men 15,5 grader här känns som 6,7 grader i Sverige. Detta beroende på skillnaden i luftfuktighet.

Det är ingen behaglig upplevelse att tidigt på morgonen sätta ner fötterna på ett kallt kakelgolv, man ligger gärna kvar under täcket så länge som möjligt innan man till slut tvingas till dagens första toalettbesök för att lätta på trycket.

Jag brukar använda kokosolja i matlagningen då jag sedan några månader tillbaka har gått över till LCHF-kost. När temperaturen går ned under ca 18 grader övergår oljan i fast form och är omöjlig att få ur flaskan.

Jag har naturligtvis följt utvecklingen hemma i Sverige också. Både via media och samtal med vänner därhemma. Det mesta har handlat om snö, snöskottning och snödjup.

Man har inte varit med om något liknande har det låtit samstämmigt och det har varit många slitsamma timmar för att garantera framkomligheten. Ofrivillig motion kan man kanske också kalla det? Själv har jag ingen snö att skotta utan får slita i gymmet och trampa på ergometercykeln.

I media har det antytts att oväder och snödjup av den här digniteten beror på klimatförändringar och många alarmisterna har haft julafton.

Jag roade mig med att kolla upp hur det har sett ut tidigare år och kunde då konstatera att årets snödjup inte är något rekord. Själv kommer jag ihåg vintern 1994 och då var det värre. Än värre var det 1996, så nog har vi varit med om värre vintrar än årets vinter.

Av en händelse upptäckte jag en artikel i Expressen från 2006 som handlar om klimatförändringar och hur vintrarna skall komma att förändras på grund av planetens uppvärmning.

”Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt bort hur det är att åka skidor och Vasaloppet är ett minne blott”. Det spår tv-meteorologen/klimatalarmisten Pär Holmgren. 

Artikeln skrevs alltså 2006, för nästan 18 år sedan och skulle Holmberg ha rätt så blir det inget 100 års-jubileum för Vasaloppet 2022.

Artikeln kan läsas här https://www.expressen.se/nyheter/snon-pa-vag-att-forsvinna-for-alltid/

Jag undrar hur man kommer fram till dessa slutsatser? Det kan väl knappast bygga på iakttagelser utan verkar snarare vara någon form av förmodanden.

Jag får intrycket att klimathysterin tagit sitt grepp om hela västvärlden. Rätt eller fel