Äntligen....

Efter många om och men har nu Yaya beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige. Något större förtroende för Migrationsverkets verksamhet, handläggare och beslutsfattare har jag definitivt inte fått under den tid som ärendet handlagts.

Vad hände i dag då? Jo, det som tidigare har varit stora problem och oöverstigliga hinder var som bortblåsta, nästan som om de aldrig funnits.
Nu var det helt plötsligt självklart att uppehållstillståndet skulle beviljas, vilket varit så långt ifrån självklart man kan komma i tidigare diskussioner. Vår handläggare den här gången tvekade inte heller att erkänna att Migrationsverket gjort fel vid tidigare utredningar. Enligt hans uppfattning skulle hon ha beviljats permanent uppehållstillstånd för länge sedan med hänvisning till hur lång tid vi varit tillsammans och hur lång tid vi varit gifta. Det är precis vad jag hävdat också i våra samtal med tidigare handläggare. Men det kanske inte är så konstigt ändå när de inte verkar känna till den egna myndighetens bestämmelser och inte ens klara av att läsa innantill vad avser vissa avsnitt i den aktuella lagen. Man upphör aldrig att förvånas.
Det blev med andra ord en mycket kort sk muntlig utredning och efter ca fyrtiofem minuter kunde vi lämna myndigheten med permanent uppehållstillstånd och arbetstillstånd infört i passet.