Partiledardebatten i Agenda.

Jag kollade in söndagens partiledardebatt i direktsändning tidigt på måndagmorgon här borta. Efter det har jag sovit några timmar och samlat tankarna så måste jag säga att det var en tråkig tillställning där ingenting stack ut speciellt. Ska jag nämna något så är det i så fall nivån på debatten.

Ämnena som debatterades var ganska förväntade och partiledarnas insatser och reaktioner var nästan lika förväntade.

Stefan Löfvens insats var dock svagare än på länge. Det kan inte vara lätt att leda en regering där klyftan mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller den svenska migrationspolitiken är större än någonsin och som tydligt exponerats i media. På andra sidan har han också att ta hänsyn till Centern och Liberalerna med sina krav. Avtal är avtal och så även ett januariavtal.

Även när det gäller välfärden var kritiken hård mot regeringen. I attackerna från både vänster och höger anklagades man för att satsa för lite. När det gällde sjukvården nämndes att den tid, en svensk läkare behöver för att behandla en patient, klarar en tysk läkare av att behandla tre patienter.

Det var en mycket blek statsminister vi fick se och han var i mina ögon kvällens förlorare, medan Emma Busch Thor var klar vinnare.

Kvällens magplask stod kommunistpartiets ledare, Jonas Sjökvist för, då han anklagade Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna för att ha rasism som affärsidé. Tänk att de inte lär sig att brunsmetningen bara gör att SD växer.

Sjöstedt anklagade också Löfven för att stödja den turkiska regimen med hundratals miljoner. Där menade statsministern att kommunistledaren hade fel. Inte en krona hamnar i den turkiska statskassan hävdade han. ”Du har fel, lär dig att du har fel” sa Löfven.  

Jag håller det inte för otroligt att han får äta upp det uttalandet. Vanligt bondförnuft säger att han är ute på hal is i det här fallet. Skulle Erdogan strypa invasionen av migranter till Europa utan att ta betalt? Låter naivt i mina öron.

I övrigt reagerade jag på de siffror som redovisades vad gäller asylinvandringen och att man hela tiden talade om ”flyktingar” och om krig och elände men inte ord om ekonomiska migranter eller arbetskraftsinvandring (annat än när Jonas Sjöstedt anklagade svenska arbetsgivare för att utnyttja arbetskraftsinvandringen).

Den senaste redovisningen från Migrationsverket handlar om helt andra volymer än vad som kom fram i programmet.

Hittills i år, mellan januari till september, har hela 89 120 uppehållstillstånd beviljats.

Det handlar bland annat om 13000 asylsökande inklusive 3700 kvotflyktingar, 2300 enligt gymnasielagen och 2100 med så kallat alternativt skyddsbehov. Cirka 30000 anhöriginvandrare från olika kategorier. Därtill kommer också 34000 i kategorin arbetskraftsinvandrare, varav ytterligare 10000 anhöriga som dessa är släkt med.

Ingen partiledare tog upp dessa siffror trots att det bl a handlar om ett ännu hårdare tryck på välfärden och bostadsmarknaden.

Märkligt är bara förnamnet.