Partiledardebatten i Agenda.

Jag kollade in söndagens partiledardebatt i direktsändning tidigt på måndagmorgon här borta. Efter det har jag sovit några timmar och samlat tankarna så måste jag säga att det var en tråkig tillställning där ingenting stack ut speciellt. Ska jag nämna något så är det i så fall nivån på debatten.

Ämnena som debatterades var ganska förväntade och partiledarnas insatser och reaktioner var nästan lika förväntade.

Stefan Löfvens insats var dock svagare än på länge. Det kan inte vara lätt att leda en regering där klyftan mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller den svenska migrationspolitiken är större än någonsin och som tydligt exponerats i media. På andra sidan har han också att ta hänsyn till Centern och Liberalerna med sina krav. Avtal är avtal och så även ett januariavtal.

Även när det gäller välfärden var kritiken hård mot regeringen. I attackerna från både vänster och höger anklagades man för att satsa för lite. När det gällde sjukvården nämndes att den tid, en svensk läkare behöver för att behandla en patient, klarar en tysk läkare av att behandla tre patienter.

Det var en mycket blek statsminister vi fick se och han var i mina ögon kvällens förlorare, medan Emma Busch Thor var klar vinnare.

Kvällens magplask stod kommunistpartiets ledare, Jonas Sjökvist för, då han anklagade Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna för att ha rasism som affärsidé. Tänk att de inte lär sig att brunsmetningen bara gör att SD växer.

Sjöstedt anklagade också Löfven för att stödja den turkiska regimen med hundratals miljoner. Där menade statsministern att kommunistledaren hade fel. Inte en krona hamnar i den turkiska statskassan hävdade han. ”Du har fel, lär dig att du har fel” sa Löfven.  

Jag håller det inte för otroligt att han får äta upp det uttalandet. Vanligt bondförnuft säger att han är ute på hal is i det här fallet. Skulle Erdogan strypa invasionen av migranter till Europa utan att ta betalt? Låter naivt i mina öron.

I övrigt reagerade jag på de siffror som redovisades vad gäller asylinvandringen och att man hela tiden talade om ”flyktingar” och om krig och elände men inte ord om ekonomiska migranter eller arbetskraftsinvandring (annat än när Jonas Sjöstedt anklagade svenska arbetsgivare för att utnyttja arbetskraftsinvandringen).

Den senaste redovisningen från Migrationsverket handlar om helt andra volymer än vad som kom fram i programmet.

Hittills i år, mellan januari till september, har hela 89 120 uppehållstillstånd beviljats.

Det handlar bland annat om 13000 asylsökande inklusive 3700 kvotflyktingar, 2300 enligt gymnasielagen och 2100 med så kallat alternativt skyddsbehov. Cirka 30000 anhöriginvandrare från olika kategorier. Därtill kommer också 34000 i kategorin arbetskraftsinvandrare, varav ytterligare 10000 anhöriga som dessa är släkt med.

Ingen partiledare tog upp dessa siffror trots att det bl a handlar om ett ännu hårdare tryck på välfärden och bostadsmarknaden.

Märkligt är bara förnamnet.

Att välja land att bo i…

Sedan 2002 har jag tillbringat den mesta tiden i Thailand. Jag är dock fortfarande mantalsskriven och betalar skatt i Sverige. Men tanken på att utvandra och bosätta mig för gott i Thailand gör sig allt oftare påmind.

Det är ett härligt klimat här, människorna är vänliga och kostnaden för att leva och bo här är ungefär hälften av vad det kostar att bo i Sverige.

Men det är inte det avgörande skälet till mina funderingar att flytta hit för gott.

Det är nog snarare den systemkollaps som drabbat Sverige där folk dör i köerna till sjukvården, där gamla människor svälter ihjäl på äldreboenden, där kriminaliteten frodas i utanförskapsområdena, där rättsväsendet mer eller mindre klappat ihop och där politikerna fullständigt tappat greppet. Där politiker, journalister och andra opinionsbildare i de flesta sammanhang har en helt annan verklighetsbild än den vi vanligt dödliga har. Man envisas med att kalla problemen för ”utmaningar” men oavsett vad de kallar det så blir det bara sämre och sämre hela tiden.

Massinvandringen har ställt till så stora skador i våra välfärdssystem att det är mycket tveksamt om det kommer att kunna gå att reparera dessa skador. Till sannolikhet gränsande visshet inte.

Inför valet i september hör man allt oftare orden ”Fake News”, desinformation, alternativa fakta, trollfabriker och andra uttryck som etablissemanget använder sig av för att man inte betror vanligt folk att kunna bedöma vad som sant eller osant i rapporteringen.

I Agenda den 28 januari i år debatterade socialminister Annika Strandhäll med Sverigedemokraternas ledare om den svenska sjukvården. Det enda som hon hade rätt om, är den svenska sjukvårdens höga kvalité, men vad hjälper det när tillgängligheten blir allt sämre, personal som slutar, allt färre vårdplatser, operationer som ställs in och en ojämlik vård utifrån var man bor i landet.

Hon påstod också att Sverigedemokraternas budget skulle innebära ca 11 miljarder mindre till välfärden än vad Regeringen anslår. Antingen har ministern inte fattat vad SD:s budget innebär eller också misstolkar hon den medvetet. Det är lika illa i oavsett vilket. En korkad minister eller en minister som sprider desinformation. 

Sanningen är den att kommunerna och välfärden har en lika stark ekonomi i Sverigedemokraternas budgetalternativ som de har i regeringens förslag till budget. 

Om detta går att läsa här https://www.dagenssamhalle.se/debatt/oscar-sjoestedt-sd-sparar-inte-pa-vaelfaerden-18027