Så har ytterligare en vecka lagts till handlingarna….

Förra fredagen var det farsdag här i Thailand. Farsdag infaller på konungens födelsedag och morsdag på drottningens födelsedag. Jag blev uppvaktad av Yayas barn medan mina egna ungar som vanligt inte gav ett livstecken ifrån sig.

I måndags var vi upp till Chong Chom och ”julhandlade” lite. Vi var också över till O’smach som ligger på den Kambodjanska sidan om gränsen. Förutom marknaden finns där också två casinon. Spelarna kommer dock till en mycket övervägande del från Thailand. Thailändare älskar att spela men det mesta är förbjudet i Thailand. Man får inte spela kort om pengar ens i slutna sällskap. Men i en och annan by finns arenor för tuppfäktning och där satsas det friskt trots förbud.

I onsdags deltog vi i ett välgörenhetsprojekt för eleverna i Baan Tungroong School. Det var representanter för stora företag som Toyota, IQ Moderntrade och Thai Watsadu som bidrog ekonomiskt samt ett antal privatpersoner som bidrog med drycker, bakverk och undervisningsmateriel mm. Thailands Chanel 8 förevigade tillställningen och som under påföljande dag visades i nyhetssändningarna.

I fredags var jag på sjukhuset för diverse provtagningar. Det var med viss oro jag bestämde mig för besöket då jag inte känt mig speciellt alert under den senaste tiden. Under drygt ett år har jag haft problem med trombocyterna och värdet har avvikit mycket från referensvärdet. Blodtrycket har också varit i högsta laget vilket läkarna hemma påstått är normalt då man blir äldre. Här är det inga långa väntetider. Största delen av tiden bestod i väntan på provsvaren. Hela proceduren tog ca två timmar och kostade mindre än 500 kronor i svenska pengar.

Proverna var hur bra som helst, alla svar låg inom referensvärdena och blodtrycket var 108/70. Tänk ändå vad en blodtrycksmätare, några centiliter blod och en piss-skvätt kan berätta om kroppens tillstånd. Men jag känner mig fortfarande hängig och trött. Även om jag är relativt bra i höften kan jag inte motionera i den omfattning jag skulle vilja. Motionsaktiviteterna inskränker sig till en tur på motionscykeln och lite träning i gymmet fyra till fem dagar i veckan.

 
Igår firade vi vår åttonde bröllopsdag men eftersom det var V75 på kvällen så blev det ett lugnt firande. Någon ordning på prioriteringarna måste man ju ha.

En minnesrik brölloppsdag...

I kväll firade vi vår sjätte bröllopsdag. I likhet med förra året gjorde vi det på Restaurang Sidney som jag alltid upplevt som den bästa restaurangen i Surin när det gäller västerländska rätter och pizzor. Men den här gången blev det en riktig flopp och det enda som höll hög klass var priserna.

Restaurant Sydney i dagsljus.

Vi beställde in en fruktdrink och en öl, en vietamesisk sallad och varsin varmrätt. Yaya valde sin favorit, stekt ankbröst och själv beställde jag en pizza Hawaii mest för att det brukar gå fort. Medan vi väntade på käket hade vi en diskussion om det var en servitör eller servitris som tagit emot beställningen. Vi kom väl inte fram till någon enig ståndpunkt direkt, så det var som vanligt kan man säga. 

Jag vill betona att varken hon eller jag har några fördomar i detta avseende utan det var bara en filosofisk diskussion.

Drickat kom in, salladen kom in och det gjorde även ankan, som fått sätta livet till för hustruns skull. Men av pizzan syntes inte ett spår. Efter 30 minuter påkallade jag servitörens/servitrisens uppmärksamhet och påtalade att jag var ganska hungrig och ville se pizzan på bordet inom tio minuter samtidigt som jag lite demonstrativt tryckte i gång mitt tidtagarur.

Inkastaren såg lite stel ut då vi gick

Med några sekunder tillgodo serverades pizzan av ägarinnan själv. Det räckte med en blick för att konstatera att det inte var en Hawaiian. Efter nästan elva år här borta så har jag lärt mig att inte brusa upp så jag förklarade lugnt på blandad engelska och thailändska att det nog var sista gången vi besökte detta ställe och att jag dessutom inte fortsättningsvis, med gott samvete, skulle kunna rekommendera alla mina utländska vänner att inta några måltider där.

För att riktigt demonstrera åt jag halva pizzan och bad att få den andra halvan i en doggy-bag till Zippo. Ägarinnan beklagade på alla sätt och vis och ville stå för hela middagen, men med det goda hjärta och oändliga tålamod jag besitter erbjöd jag mig att betala för ölen och fruktdrinken och hon högg direkt.

Att jag aldrig kan lära mig att hålla käften.

Den bröllopsdagen lär vi i alla fall komma ihåg några månader.

I går firade vi femårig bröllopsdag tillsammans med vänner från Sverige på Restaurang Sydney. Yaya hade varit hemma i byn sedan dagen före dels för att ta emot ris dels för att plantera flera mangoträd. Hon kom tillbaks strax efter klockan fem på eftermiddagen och hon hade inte en susning om vad det var för dag. Hon var till och med och köpte blommorna men trodde att jag skulle uppvakta någon som fyllde år. Det blev med andra ord en riktig överraskning för hustrun då det gick upp för henne att vi varit gifta i fem år.

Restaurang Sidney är en av de bättre restaurangerna i Surin vad gäller internationell mat så vi intog en god middag och kvällen avslutades senare på en restaurang/bar/supermarket med en CubaLibre. Stället drivs av en tysk och han har ett enormt utbud av importerade konserver m m. Vi köpte med oss en burk med rödbetor som jag tidigare inte kunnat hitta någonstans i Surin.