Bröllop på thailändskt vis...

Efter flera veckors förberedelser så var det klart för bröllopet som genomfördes lördagen den 30 mars. Dagarna före hade allt som hade med förplägnaden att göra förberetts i minsta detalj och resning av tälten, uppbyggandet av scenen, dragning av kablar för belysning och högtalare mm hade färdigställts dagen innan. Utplacering av bord och stolar mm fixades tidigt på morgonen samma dag.

Portal och ceremonitält

Drygt 350 skriftliga inbjudningar hade delats ut i förväg men det var svårt att få något grepp på hur många som kom då de första gästerna anlände redan före klockan sju på morgonen. Sedan kom och gick folk hela dagen till sent på kvällen. Uppskattningsvis var det nog mer än 400 gäster totalt.

En väntande brud

Scenen var placerad på gatan utanför Yayas hus och den upptog hela gatans bredd så trafiken fick dirigeras om under dagen. På gatan hade också ett av förplägnadstälten och högtalarna placerats. De andra mattälten och ceremonitältet var placerade på gårdsplanen.

Yayas äldsta syster hade fixat hår och makeup på Mort och en del andra detaljer som hade med kläderna att göra så det var en mycket vacker brud som inväntade brudgummens ankomst.

Brudgum med följe anländer dansande

När gästerna anlände så lämnade de en gåva bestående av ett kuvert innehållande pengar till två ”räknenissar” som noga bokförde gåvans storlek och givarens namn. Detta för att vi skall kunna återgälda detta vid senare tillfällen och nya bröllop. Syftet är att dessa gåvor skall täcka kostnaderna för mat och dryck, samt avgifterna för olika tillstånd och bevakning, hyror för tält, bord och stolar, scen, högtalaranläggning och gager till de som uppträdde etc.

Ett av mattälten och scenen på gatan

Alla som lämnat en gåva fick med sig en påse med mat, läsk, öl och i vissa fall en liten flaska risbrännvin när de lämnade festen. Associationerna gick till julgransplundringarna där hemma i mina unga år då man uthärdat ”björnen sover”, ”hela havet stormar” och allt vad det var innan man fick den efterlängtande påsen med godis. Jag fick också intrycket att påsens innehåll hade en viss anknytning till gåvans storlek. Kontrollen var väl inte hundraprocentig och det fanns de som lyckades fiffla till sig två påsar.

Från ceremonin

Mort, uppklädd med håret uppsatt och en traditionell makeup, väntade inomhus på brudgummens ankomst. Strax efter klockan 9.00 anlände en välklädd och uppstylad brudgum med följe. De parkerade sina fordon en bit från Yayas hus för att sedan röra sig i procession mot ett tält dit även Mort eskortterades av sina släktingar. 

Brudgummens följe dansade fram över vägen till musik från egen orkester och brudens släktingar och vänner dansade dem till mötes.

Sång och dans på scenen

Sedan följde en traditionell ceremoni där de två blev man och hustru. Ceremonin leddes av äldre vis man som reciterade ur buddhistiska skrifter på pali. Inför ceremonin hade man byggt upp ett altare och förutom en buddhastaty fanns där blommor, ljus, rökelse och heligt vatten på altaret. Bröllopsparet fick markerat tre punkter med puder i pannan, och med en lindad tråd band den vise mannen sedan samman paret och till sist så hällde han heligt vatten över brudparets händer.  

Hemgiften intar en central del i bröllopet

De tre märkena i pannan symboliserar just att paret är förenat i ett giftermål och tråden som fästs mellan brud och brudgum symboliserar enighet och äktenskap. I slutet av ceremonin uppvaktades brudparet av släkt, vänner och övriga gäster genom att man rullade ihop två sedlar (av valfri valör) och sedan knöt ett garn runt var och en av sedlarna och därefter knöt garnen runt handleden på brud och brudgum och därmed önskade dem välgång och lycka i framtiden.

Räknenissarna

Därefter fortsatte det med uppträdanden på scenen och under tiden tillkom nya gäster medan andra lämnade och frampå kvällstimmarna började demonteringen av scenen, tälten och allt annat som skulle återställas eller återlämnas.

Altaret

I Thailand betalar den blivande maken en hemgift (sinsod) till brudens familj för förlusten av deras dotter. Hemgiften varierar beroende på familjernas sociala ställning och kan därför variera ganska kraftigt. I det här fallet var sedelbunten ca 3-4 cm tjock. Förutom hemgiften överlämnade brudgummens föräldrar två halsband i guld till bruden.

Det kör ihop sig titt som tätt...

Man hinner inte vara med på allting, det är bara att konstatera. Det blir extra besvärligt i ett land där man rådfrågar gamla och visa män om vilka dagar i den buddhistiska almanackan som är speciellt sjysta för ett bröllop, inköp av en bil eller motorcykel eller invigning av ett nybyggt eller renoverat hus, etc, etc.
Då kör det ihop sig, de som skall gifta sig gör det naturligtvis på samma dag och den som skall köpa eller byta bil gör det också den dagen.
Okay, det gäller att prioritera om man vill ha ett finger med på så många ställen som möjligt.
Svågerns yngsta syster gifter sig i veckan och idag har det varit ”mottagning” i hemmet. Jag noterar att det inte är mycket som sammanfaller med svenska förhållanden. Här handlar det till övervägande del om hemgift och guld från brudgummens sida samt om gåvor i form av pengar från uppvaktande släktingar, vänner och bekanta.

Själv tycker jag mig tillhöra den sistnämnda kategorin, men vi var i alla fall inbjudna.
Stor tillställning kan man väl säga, några hundra personer uppvaktar den blivande bruden med ett kuvert innehållande sedlar i olika mängder och valörer. Det är ordning och reda, en utsedd ”kassör”, i detta fall min svåger, tar emot kuverten och bokför innehållet.
Vårt kuvert innehåller 600 bath vilket sannolikt är mer än de flesta andra ger.
Men om jag förstått det hela rätt så kan det nog betraktas mer som ett lån på obestämd tid än en gåva. När det blir dags för Mijo (Yayas äldsta dotter) att gifta sig så förväntar man sig samma uppvaktning tillbaka!
Jaha tänkte jag, äldre människor med redan gifta barn lär ju inte stoppa många bath i kuverten. Men icke sa nicke, det gäller inte bara bröllop utan även begravningar så där var jag fel ute. Man lär sig något nytt för varje dag.
Med andra ord så gäller det att hålla reda på hur mycket man uppvaktat med så man har koll på läget då det skall återgälldas.
Man går inte heller lottlös från tillställningen, mat och dryck serveras i inhyrda partytält. Även här är det inte mycket som sammanfaller med svenska förhållanden. Jag hade väl en aning om vad som väntade så jag åt en stadig lunch innan vi uppvaktade och eftersom jag körde så blev det inte heller aktuellt med någon dricka.
Skulle jag acceptera den här dieten i några veckor så når jag nog matchvikten på 75 kilo inom en månad. Jag hoppas att det smakade bättre än det luktade, men jag har ingen aning utan kan bara hoppas. Cateringen stod några av byns kvinnor för och av vad jag förstod så uppskattades krubbet.
Enligt praxis så skall tydligen de som uppvaktat få ta med sig av ”godsakerna” hem också, vilket framgick av plastpåsarna som stuvades in i bilen strax innan avfärden.
Av diskussionen mellan Yaya och hennes pappa, i bilen då vi åkte hem, drog jag slutsatsen att brudens föräldrar varit påfallande snåla eftersom de inte skickat med några öl tillsammans med maten.
Själv funderade jag lite över utseendet på några äldre, tandlösa damer som verkade ha det mesta av framtiden bakom sig och grubblade på om Yaya skulle se ut så där om tjugo år. Men, va’ f-n, om tjugo år har man nog lämnat det här livet på jorden, so what?
Själva bröllopet är i morgon men då har vi annat för oss vilket jag återkommer till.