Snabb omställning...

Nu börjar man komma in i rutinerna igen och det var lite mer att tag i än vad jag fick intryck av vid den första anblicken. Inga stora eller dyra grejor men saker skall köpas, lagas eller bytas. Allt tar tid, men å andra sidan har jag ju rätt gott om den varan.

Igår var vi upp till Immigration Office i Kapchoeng för att förlänga mitt uppehållstillstånd ytterligare ett år. Det brukar inte vara något problem utan gå ganska smidigt. Den här gången tog det längre tid då jag hade nytt pass och en del uppgifter måste föras över från det gamla till det nya passet. Det innebar också att det behövdes fler kopior av vissa blad i passen och dessutom skulle de denna gång ha kopia på ”husboken” vilket motsvarar ett personbevis hos oss i Sverige. Eftersom den aldrig efterfrågats tidigare hade vi inte den med oss. Men det löstes genom att hustrun stack iväg till vad jag skulle kalla ett mantalsskrivningskontor och fick ett intyg utfärdat. Där rann en timme iväg och sedan tog det sin rundliga tid att föra över uppgifterna från det gamla till det nya passet, att föra in det nya uppehållstillståndet och ett nytt reentry permit. Summa summarum 2900 bath, men enligt handläggande migrationstjänsteman skulle hela kalaset gå på 3600 bath vilket föranledde mig att ställa frågan om vad de återstående 700 bathen avsåg. Jo det var avgiften för transfereringen mellan nytt och gammalt pass vilket dock inte vidimerades genom kvitto. Men man ifrågasätter inte tingens ordning när man vet att man skall ha med samma kontor att göra var nittionde dag och förlänga uppehållstillståndet varje år.

Under de fyra månader vi varit i Sverige har det hänt en hel del i Thailand. Militärregimen har skärpt upp en del regler och skapat ordning och reda. Bland annat på Phuket har man slagit till mot tuc-tuc maffian och andra som gjort att Phuket fått ett dåligt anseende hos turisterna. Man har också skapat nya lagar i syfte att komma åt den omfattande korruptionen i landet. Fortsättningsvis är det olagligt att överlämna en muta till en polisman även om polismannen begärt mutan. Hur det kommer att fungera i praktiken återstår att se. Det lär nog uppstå en del dödlägen där polisen kräver en muta men den laglydige medborgaren eller turisten vägrar alternativt kräver kvitto.

Annars har jag inte hört någon thailändare tala illa om militärregimen, tvärt om så är man nöjda och belåtna med att slippa det politiska käbblet mellan regering och opposition. Som västerlänning har man lite svårt att ta åt sig det då man växt upp i en demokrati. Det är mycket som talar för att länderna i väst skall sköta sina egna affärer och låta alla andra länder sköta sina egna angelägenheter. De mest skrämmande exemplen på införande av demokrati är Irak och Libyen där diktatorer tidigare garanterade en stabilitet i dessa länder. En stabilitet som nu bytts mot kaos.

Med det inte sagt att det skulle vara bättre att Thailand blev en diktatur. Men ingen kan väl påstå att befolkningen i Libyen och Irak fått det bättre?

Vad kommer efter den arabiska våren?

Norra Afrika dansar och ler, de despotiska diktatorerna har fallit som dominobrickor en efter en och hemma i ankdammen stampar den politiskt korrekta eliten och vänsterpressen takten och nynnar med.

Känslan är att jag upplevt det här tidigare, eller också har jag bara drömt om det. Vad hände i Iran då Shahen avsatts och tvingats i landsflykt? Vad var det för demokratiska krafter som tog över och vilka är det som fortfarande styr landet?

Och hur var det i Irak, skulle inte folket få det bättre då Saddam Hussein avsatts och avrättats? Det pratades om demokrati och fria val.

Dröm eller verklighet, vad är rätt och vad är fel?

Om det nu har blivit så mycket bättre då folket befriats och Saddam Hussein avsatts, varför flyr då folk från Irak? Nu lämnar dessutom de Amerikanska trupperna landet och överlåter åt religionsfanatikerna att införa ett nytt statsskick i landet. ”We shell over come” som ”Friggeboden” sa i en förhoppning att alla skall vara överens. Men jag tror inte att det räcker, det behövs mer, mycket mer och det kommer att ta årtionden, kanske århundraden. Det kanske inte händer förrän oljan är slut.

Vad säger att Afghanistan inte kommer att gå samma väg? Inte mycket vad jag förstår, om ens något.

Varför låter vi inte dessa länder sköta sina egna affärer och sin egen utveckling? Varför måste vi pracka på dem vår uppfattning och vår västerländska livsstil?

Utan västmakternas ingripande och agerande hade mycket lidande undvikits på många håll i dessa länder och de hade själva kunnat skapa sin egen framtid utifrån sina egna önskemål och sina egna förutsättningar.

Vad kommer att hända i Egypten, Tunisien och Libyen? Nu är despoterna borta och allt skall bli bättre enligt dem som vet. Alla pratar om demokrati, så som vi definierar demokrati naturligtvis. Vilka alla är det som pratar om demokrati kan man fråga sig, knappast det islamiska brödraskapet i Egypten och inte heller det Islamistiska partiet i Tunisien. Där är intresset för det vi kallar demokrati mindre än svalt.

I dag går man till val i Tunisien och Islamisterna är i klar majoritet och nästa steg på vägen mot den demokratiska drömmen handlar om framtagandet av en ny konstitution och jag önskar lycka till.

Jag tror att chanserna att de störtade diktaturerna kommer att ersättas av parlamentariska stater med västerländsk demokrati som modell är lika med noll.

Oavsett vad som händer så tror jag i alla fall att vi kan vara överens om att vi går en intressant framtid till mötes.