Ännu en fest....

Festerna bara avlöser varandra. Yayas yngsta syster, Gay driver en agentur i provinserna Surin och Buriram. Agenturen omfattar ensamrätt att sälja företagets produkter i dessa två provinser. Hon har sitt ”huvudkontor” och lager i anslutning till sin bostad i en liten by strax utanför Prasat och en depå i Buriram.

Invigningen av depån

Verksamheten har hela tiden ökat och det verkar vara bra lönsamhet på det hela. Då hon dessutom är så snål, att en Skotte skulle betraktas som slösaktig i jämförelse, så håller hon utgifterna nere. Det är svårt att få en uppfattning hur många som jobbar för henne då det inte förekommer något anställningsförhållande på det vis vi har i Sverige. Det verkar mer som att alla som distribuerar produkterna jobbar som egna företagare.

Produkterna består i huvudsak av olika drycker som kokos-, frukt- och energidrycker av olika slag samt mjölkprodukter varav en del är färskvara och kräver hög omsättningshastighet. Vad jag har förstått så verkar skattevillkoren vara väldigt förmånliga.

"Huvudkontoret"

I måndags var det dags att inviga en ny depå strax utanför Lamduan. Hon har investerat ca 3 miljoner bath i en lokal på två våningar där bottenvåningen utgörs av lager och den övre våningen är bostad för några som skall vara anställda och sköta lagret. Det vill säga ta emot och lämna ut produkter till försäljarna som sedan distribuerar dessa till butiker, restauranger och bensinstationer etc.

Chefen själv (vitklädd)

Invigningen går till så att en massa inbjudna människor lämnar ett kuvert med pengar och önskar lycka och välgång med verksamheten därefter äts och dricks det. Men innan det druckits alltför mycket skall munkarna välsigna lokalen. Det kan vara från tre munkar upp till i stort sett hur många som helst men antalet måste vara delbart med tre. I det här fallet var det nio munkar som fullgjorde sitt värv. Så förhoppningsvis borgar väl det för att verksamheten skall gå bra och utvecklas ännu mer framöver.

På lördag blir det ny fest, då yngsta dottern gifter sig. Preliminärt blir det runt 360 gäster så det blir knappast någon intim sammankomst.

Inte mycket till ljus i tunneln....

Mitt ben fortsätter att krångla och i går var jag på mitt andra återbesök på sjukhuset och jag upplever tyvärr inga förbättringar. Jag tar mig fram, haltande som en gammal gubbstrutt för närvarande. Det blev än en gång nya medikamenter, salvor och kylspray.

Som jag berättat tidigare så körde jag igång ett lite tuffare motionsprojekt direkt efter nyår i syfte att gå ned några kilo och reducera midjemåttet så att jag bland annat skall kunna använda en del av de byxor och jeans som krympt i det fuktiga klimatet här borta. Jag var på mycket god väg men tyvärr så tog jag tydligen i lite för hårt och nu har jag problem med inflammation i mitt högra ben. Att ge sig ut på någon joggingtur finns inte på kartan. Värk är bara förnamnet.

Igår fick jag träffa en ny läkare, en ortoped och han hade ingen annan uppfattning än sin företrädare, nämligen att jag överansträngt benet och drabbats av inflammation i muskler och ligament. Jag fick dessutom motta ett antal förmaningar angående mina motionsaktiviteters omfattning i förhållande till min ålder och det fallet fick han fullt understöd från hustrun. Minst en månad i stillhet löd domen. Han tyckte inte heller att jag skulle tillbringa alltför mycket tid i min solstol och även i detta fall väl understödd av hustrun som alltmer börjar påminna om svenska ”stridsledningar”.

Släkten kommer också med goda råd, som att till exempel besöka ett tempel och låta en munk ”läsa bort” mitt problem. Jag avstår dock denna variant tills vidare. Det får i så fall bli i en situation där desperationen övertagit allt sunt förnuft.