Ingenting att hoppas på....

Jag läste någonstans att allas vår kamrat, Lars Ohly erbjudits en tjänst på den Transsibiriska järnvägen. Jag vet inte om det finns någon substans i det eller om det bara är ett rykte. Vad jag förstått så tvekar Ohly då han har ett besvärande förflutit som kommunist. Han verkar vilja ha garantier för att denna omständighet inte skall bli offentlig om han accepterar tjänsten.
Man kan väl förmoda att efterlevande till de ca trettio miljoner människor som kamrat Stalin lät avrätta i kommunismens namn fortfarande har dessa illdåd i klart minne. Det kanske inte är helt fel att misstänka att detta förhållande skulle kunna innebära problem för kamrat Ohly.
Dessutom finns det inte heller tillgång till friskolor vilket innebär att barnen tvingas gå i statliga/kommunala skolor tillsammans med barn till helt vanligt folk vilket kan innebära starka slitningar i familjen.
Jag tar mig friheten att gissa att Sveriges sista kommunist tackar nej till erbjudandet och vi får fortsätta att dras med honom här hemma.
Jag är dock ganska övertygad om att hans tid som partiledare kommer att läggas till handlingarna innan det blir aktuellt med en ny valrörelse och det är inte någon speciellt vågad gissning.

Var tog den höga svansföringen vägen?

Ibland kan man bara inte låta bli. Snacka om dåliga förlorare. Två riktiga muntergökar förklarar att man inte har någon förklaring till att det gick som det gick. Nu sker allt i mer dämpade former än det gjorde bara för två veckor sedan.

Om det rödgröna samarbetet skall fortsätta, om oppositionen skall lägga en egen budget och en hel del annat som var solklart före valet verkar nu det mesta stå skrivet i sjärnorna.

Det står i alla fall klart att det inte blir någon bensinskattehöjning och ingen kilometerskatt inom överskådlig framtid. Glesbygden tackar!

Bilden hittade jag i Aftonbladet

Några reflektioner efter valet...

Varför gick det som det gick…
Jag tror inte att det behövs någon haverikommission för att svara på den frågan.
För det första, och det är viktigt, så har Sverige genomgått stora förändringar sedan 60- och70-talen medan partiet lever kvar i det gamla industrisamhället och hur det såg ut då. Varven är nedlagda sedan länge, liksom textilindustrin och Ericsson har inte en enda fabrik kvar i Sverige. Sossarnas samhälle existerar inte längre och antalet arbetare har minskat i takt med att jobben försvunnit eller flyttat utomlands och nu handlar det mest om arbeten inom tjänstesektorn och människor som är mer av individualister och som inte attraheras av de rödgrönas brist på ideologi och deras politik med kärnkraftsmotstånd, skattehöjningar och andra pålagor samt begränsningar av den personliga valfriheten.
Man upplevs inte heller som trovärdiga då man angriper Alliansen i ekonomiska frågor eftersom Alliansen är bäst i klassen när det gäller att ha hanterat finanskrisen i hela Europa.
Dödsstöten kom, om inte förr, då kamrat Ohly erbjöds en möjlighet att ingå i en regering. Vem vill ha en gammal kommunist i regeringen? Inte många vad jag förstått och nu är Vänsterpartiet till och med mindre än Sverigedemokraterna. Det är nog snart dags för den gamle tågmästaren att söka nytt jobb.
Det känns också konstigt att höra företrädarna för detta parti beskylla Alliansen för ökade klyftor och nyfattigdom i Sverige baserat på att antalet socialbidragstagare ökat. Det är väl självklart att om 20000 - 30 000 asylsökande kommer till Sverige varje år så ökar antalet socialbidragstagare eller har de någon annan försörjningsmöjlighet som vanligt folk inte känner till. Varför nämns och ifrågasätts inte det i debatten mellan de etablerade partierna?
Sverigedemokraternas entré i finrummet var mer väntat än oväntat för min del. De etablerade partiernas och medias ovilja att diskutera invandringsproblematiken och flyktingmottagandet har lett fram till detta Man får nästan en känsla av att de kommit överens om att tiga om de problem som finns kopplade till invandringen. Det hade varit bättre att de kommit överens om att ta upp problemen till diskussion och talat om hur man ville lösa dem även om förslagen till lösningar varit olika. Nu undrar vanliga människor om de etablerade partierna inte märkt av upploppen i Rosengård, Tensta, Bergsjön med flera platser där folk i ”reservaten” uttrycker sin vrede genom mordbränder, stenkastning och andra ickedemokratiska handlingar. Känner man inte till att massor av människor bott i dessa områden i tio - tjugo års tid utan att lära sig tala svenska eller haft ett enda jobb under den tiden?
Den viktigaste frågan är kanske om man tänker fortsätta med den strutsmentalitet som lett fram till att Sverigedemokraterna tagit plats i Sveriges Riksdag?

Jag kan inte låta bli att kommentera att Mona Sahlin sitter kvar som partiledare efter detta katastrofala val, det om inte annat visar att man har brist på kandidater som kan ta över.
Den socialdemokratiska partistyrelsen har nu sagt " sitt kvar, ta ansvar, led partiet".
Ja, ja det blir nog lite av att en blind herde skall leda en skock med får, genom ett minfält mot ett stup ner i ett hav fullt av hajar som dessutom är smittade med rabies. Det är bara att gratulera motståndarna.

Hur går det i valet?

Jag tar mig friheten att tippa hur valet utfaller på söndag. Det handlar bara om känsla jag har och ingenting annat.
Så här kvällen före tror jag att de rödgröna får majoritet i Sundsvalls kommun.

I Timrå är det mer tveksamt men i valet till landstinget blir det fritt fall för de rödgröna.
Det är sällan man ser något som är så misskött som landstinget i Västernorrlands län och medborgarnas dom blir hård men rättvis.
Det är nog inte helt osannolikt att både landstingsdirektör och sjukhusdirektör följer med i det sjunkande skeppet. Den senaste har ju redan förberett uttåget genom att polisanmäla den blivande arbetsgivaren för förtal.
När det gäller valet till riksdagen vinner Alliansen ganska klart, det försprång som de skaffat sig i de olika opinionsundersökningarna under de sista veckorna går inte att ta igen. Det som blir mest spännande med det valet är om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll eller inte.

Det är nog ställt utom all tvekan att de kommer in i riksdagen, det pekar det mesta mot och här får båda blocken ta på sig ansvaret för att man inte tagit tag i de problem som kan kopplas till invandringen. I stället har man kritiserat vanligt folk som ställer relevanta frågor och kallat dessa för främlingsfientliga. Nu får de närkontakt med det problem som detta agerande skapat.

Risken är faktiskt överhängande att SD får en vågmästarroll vilket inte är något drömscenario för något av blocken. Det ligger inte heller i majoriteten av Sveriges medborgares intresse att få ett kaos i Sveriges riksdag.

Skulle det nu bli fallet så lär ju värdet på den svenska kronan falla som en sten, vilket inte är helt ointressant för oss som bor utomlands en stor del av året.

Klimathotet - existerar det?

Finns det verkligen ett klimathot? Det verkar finnas olika uppfattningar om detta och efter Köpenhamnskonferensen har det varit tyst, knäpp tyst. Utom i Sverige där man från ett håll föreslår en höjning av bensinpriset och införande av kilometerskatt.

Men de verkar eniga på båda sidor, det finns ett klimathot – säger man.

Jag börjar undra om man för oss medborgare bakom ljuset, att man ljuger och mörkar för att på alla sätt och vis hålla liv i denna enorma guldgruva när det gäller skattepålagor. Det finns ju ingen som vetenskapligt har påvisat att koldioxiden har den egenskap man så gärna vill tillskriva den.
Handlar det helt enkelt om ett korthus, en gigantisk manipulation från politikernas sida?
Det här med etanol verkar ju inte heller vara riktigt genomtänkt när man tillverkar bränsle av grödor som annars skulle ha varit mat.

Tant Maud och Klimat-Maria verkar vara lika rabiata i denna fråga och något ärligt svar lär jag inte kunna förvänta mig under min livstid.
Men nya skatter lär det säkert bli oavsett vem som ställer och styr i vårt lilla kungarike.

Ingen dans på rosor precis

Jag är väl medveten om att det var mer än en och en halv månad sedan jag skrev något på bloggen. Det beror inte på att jag är lat, har haft semester eller saknat inspiration.
Vid den här årstiden så uppstår varje år en kort och hektisk period med bärplockning. I år har det varit speciellt jobbigt då bärtillgången har varit katastrofalt dålig.
Det och mycket annat tänker jag återkomma till nu när vi lagt bärplockarna på hyllan för den här gången.

Sedan har det varit det här med det stundande valet där jag tittat på det mesta som visats på TV. Det har varit Partiledardebatter, Kvällsöppet, Elfte timmen, Partiledarutfrågningar mm.
Det beror inte på att jag velat ha vägledning inför röstningen utan mer ett intresse av att se hur de här figurerna uppträder i valtider.
Det är lite som duvorna på Torget, nu äter de ur händerna på oss sedan skiter de på oss.
Jag har haft speciellt svårt för kamrat Ohly, men även tant Maud och Klimat-Maria får de hårstrån jag har kvar på huvudet att resa sig. Jag tänker återkomma även i denna fråga, del när det gäller politiken i allmänhet dels vad jag tycker om klimatproblematiken.