Äntligen hemma igen....

Efter att ha varit i Sverige fyra månader i sommar är vi nu tillbaka i Surin igen.

Under sommaren har vi umgåtts med våra vänner i Sverige där den årliga utflykten till Rolf och Karin i Vemdalen var en höjdare som vanligt. En annan av våra vänner fyllde 75 år under sommaren och vi var inbjudna till ett jättetrevligt födelsedagskalas.

En stor del av tiden i Sverige har vi ägnat oss åt bärplockning. Affärsidén att plocka bären, rensa dem och sälja till slutkund har varit lyckad även om det i år varit ett av de sämsta blåbärsåren vi varit med om. Det fick vi också vidimerat av några thailändska bärplockare som vi pratade med på Arlanda i väntan på avgången till Bangkok.

Jag fick intrycket att ingenting blivit bättre för dessa människor trots vad som påstås från olika håll. Ingen av de vi pratade med hade haft någon fast månadslön utan fått betalt per plockade kilon. Hela den här gruppen, som återvänder till Sverige år efter år, vände nu hemåt med skulder som blir svåra att reglera.

De senaste åren har vi flugit med Thai Airways och även om det är ett dyrt alternativ slipper man mellanlandningar i Helsingfors, Istanbul, Doha m fl ställen i Mellan Östern.

Flygtiden ligger runt 10 timmar och med beaktande av tidsskillnaden så landar vi tidigt på morgonen i Bangkok. Efter att ha passerat passkontrollen och hämtat ut resväskorna tog vi en taxi till vårt hotell, Nice Palace. Det är inget femstjärnigt hotell men rummen är helt okay och personalen, som vi känner sedan flera år tillbaka, är trevlig. Redan här börjar man känna sig hemma.

På eftermiddagen dök samtliga barn upp för vidare transport till en restaurang där Mijo stod för notan. Hustruns tre barn arbetar nu i Bangkok.

På fredagen var det dags för det årliga besöket på Sveriges Ambassad för att få mina inkomstuppgifter vidimerade och ett intyg utfärdat. Tyvärr visade det sig att den konsulära avdelningen hade stängt på fredagar och jag fick återvända till hotellet utan intyg.

Där sprack planeringen. Vi hade planerat att åka till Surin på söndag fm. Nu fick vi boka om bussbiljetterna till måndag em.

Under söndagen konstaterade jag att jag inte hade tillgång till Tv-program med begränsad sändningsrätt trots att jag har ett VPN-abonnemang. Detta har inte varit några problem tidigare. En fråga med hög prioritet att lösa.

Måndag em bordade vi bussen till Surin och kraftigt försenade var vi framme i bostaden vid nio-tiden på kvällen och möttes av bl a vår fyrbenta svansviftare, Jippo.

Det var roligt att komma hem till ett rent och välstädat hem och vår house keeper fick en extra bonus.

Utöver att se till vårt hus och vår hund så har hon haft sina symaskiner med sig och på så sätt parallellt kunna sy kläder mm på beställning till sina kunder hemma i byn.

På tisdag morgon skjutsade hustrun hem henne och symaskinerna och jag fick gott om tid att umgås med Jippo. Så fort jag var utomhus kom han och strök sig mot mig, slickade och nafsade på händerna. Saknaden har varit ömsesidig.

Bärplockning och opinionsmätningar

Det har inte blivit mycket skrivet under den senaste tiden. Orsaken är inte brist på uppslag utan brist på tid då bärsäsongen äntligen kommit igång. Bärtillgången är blandad, hjortronen är det ingen större tillgång på medan det däremot finns gott om blåbär på många ställen. Lingon ser det inte heller ut att råda brist på men de är inte mogna än på några veckor.

Hustrun och döttrarna höll på att börja klättra på väggarna innan de kunde komma igång i år. Framför allt hjortronen var väldigt sena i år medan blåbär och lingon känns ca två veckor sena. Men nu är det full fart i skogen, tidiga mornar och sena kvällar och ett socialt liv som går på kryckor.

Nu är ju inte jag med ute i skogen varje dag men marknadsföring, fakturering och leveranser kräver sin man och det går åt en hel del tid, betydligt mer än man kan tro. Många kunder har köpt bär av oss under många år och det känns som ett kvitto på att de är nöjda.

I mitt senaste blogginlägg uppmärksammade jag Sverigedemokraternas toppnotering i Sentios senaste opinionsmätning. Ett resultat som vanlig media eller public service inte berörde med ett ord. Efter det har jag inte sett en enda ny opinionsundersökning vad det nu kan bero på?

Kan det vara så  att övriga opinionsinstitut börjar få liknande resultat eller man kanske träffas för att komma överens om att ändra parametrarna så att stödet för SD minskar? 

Jag vet inte, men med tanke på andra övergrepp på demokratin, yttrande- och åsiktsfriheten i landet så är nog det mesta möjligt.

Känslan är dock att den allmänna uppfattningen hos folk knappast går att dölja längre och det är bara en tidsfråga innan SD är Sveriges största parti i de flesta opinionsmätningarna. Detta utan att de behövt göra någonting utan att ha kunnat sitta med armarna i kors och låta övriga partiers politiker fungera som valarbetare för SD.

Jobbiga dagar i skogen…

Vi startade bärplockningen förra veckan men konstaterade ganska snart att på hjortronfronten hade vi inte mycket att hämta. Efter fjolårets rekordskörd var det nu tillbaka på en mer normal nivå. Vi konstaterade också en del plockare tydligen är så desperata att de inte avvaktar tills bären är mogna. Det lät som om man släppte sten i hinkarna när karten landade.

Bären är senare mogna i år än förra året men den här veckan har vi kommit igång med blåbärsplockningen. Även här är det tunnsått med bär men jag tror att vi skall klara av att plocka ihop det våra kunder önskar. Vi kommer att försöka ligga kvar på den prisnivå vi legat på de senaste åren men det blir en differentierad prissättning så att de som köper fem kilo eller mindre får betala fem kronor mer per kilo än de som köper större volymer. 

Det är jobbigt, förutom mygg, knott och bromsar så är värmen tryckande. Det är definitivt inte ett jobb som passar en äldre gentleman med höft- och knäproblem och det märks på resultatet att man tacklat av lite. Men tjejerna håller stilen och jag är framför allt överraskad av Mijos kapacitet. Hon ser mer ut som en bräcklig docka än en driven bärplockare.

I övrigt har vi noterat att naturens krafter farit hårt fram på många av våra plockställen och träden ligger huller om buller som ett jättarnas plockepinn. Mycket har man lyckats ta hand om men omfattningen av den storm som drog fram över Medelpads kustområde och en bra bit inåt landet i höstas gör att det kommer att ta lång tid att ta reda på allt.

I tidningar, på radio och TV har vi kunnat höra att det är väldigt ont om bär i våra marker och de som tror att det bara är att svänga in på skogsbilväg, veva ned rutan och hänga ut bärplockaren kommer inte att hitta något att yvas över. Skall man hitta bär så får man vara beredd att gå några kilometer i oländig terräng, upp och ned på bergssidorna och över vida myrar. 

Själv ser jag det mest som nyttig motion men förvånas samtidigt över att man inte ser några "nya svenskar" ute i skogen för att bidra till sitt eget uppehälle.

Sommaren kom och gick....

En av sommarens väsentligheter har i vanlig ordning och i likhet med tidigare år handlat mycket om bärplockning. Jag har nu av egen erfarenhet konstaterat att det här med bärplockning inte är den bästa av hobbies för äldre gentlemän. Stiglösa skogar, blöta myrar, höga berg och djupa dalar suger. Det har jag verkligen fått känna på i år och på något sätt så är känslan att det blir tyngre för varje år.

Det är ju inte så enkelt att man bara kör in på en skogsbilväg, öppnar bilrutorna och håller ut bärplockarna som många nollåttor tror. I stället handlar det om att hitta ställena där bären väntar på att bli plockade och då måste man ha en viss feeling för var blåbär och lingon trivs bäst.

Glad bärplockare jagar lingon

Som bärplockare är man lika beroende av vädret som de svenska bönderna men några EU-bidrag kan man inte räkna med om det regnar för mycket eller för litet eller att det är för varmt eller för kallt. I Thailand gillar jag solen men när det gäller att plocka bär ser jag nog ett mulet väder och en temperatur runt 15 grader som en klar fördel, då ser man bären bättre och slipper dessutom att svettas.

I vissa situationer känner man sig inte heller riktigt välkommen där ute i skogen. Broms, mygg, knott och andra flygfän gör det mesta för att plåga livet ur en. Att vara ouppmärksam och köra in bärplockaren i ett jordgetingbo är inte heller någon höjdare. Det blir ju inte någon ”Gevaliastämning” precis om jag uttrycker mig försiktigt. I stället är stridsberedskapen hög hos dessa insekter och man anfaller utan fördröjning med en hel attackeskader och då är det bara att dra så fort benen bär.

Några björnar har vi inte sett i år, inte ens spår efter någon. Men en och annan huggorm har vi stött på och skogsfåglar har det varit gott om och de kan verkligen skrämma skiten ur en då de lyfter.

Det blev några hinkar innan vi var klar

Sveriges Lantbruksuniversitet var som vanligt ute och cyklade då de spådde ett dåligt bärår vilket ganska snart visade sig vara helt fel. Det har varit gott om blåbär på många ställen medan det inte alls funnits på andra ställen. Men sammantaget så har det varit ett bra bärår och det känns som om vi inte hunnit med att plocka allt vi kunnat då det gäller blåbär. Lingonen däremot har det inte varit lika gott om men vi har i alla fall lyckats leverera allt som våra kunder beställt.

Uppköparna har legat lågt och högsta priset för blåbär har varit 16 kronor per kilo och för lingon har man fått 10 kronor per kilo som mest. Till dessa prisersäljer man ju bara eventuellt överskott och i år har vi inte sålt några lingon till uppköpare. Förra året låg blåbärspriset i snitt på 26,50 kr per kilo och man slutar aldrig att förundras över vad som styr priserna. Men det finns folk till allting och många har sålt blåbär för 16 kronor per kilo och lingon för 10 kr per kilo. Men det är klart att har man åkt över halva jordklotet för att tjäna storkovan gäller det i första hand att få ihop pengar till återresan och flygbiljetten med Thai Air tillhör ju inte de billigaste.

De vida viddernas män

Sommaren försvann fortare än jag tänkt mig och den 2 oktober bär det av till Thailand igen. Bärplockningen innebär en begränsning av det sociala livet men en av de trevligaste aktiviteterna under sommaren är samvaron med våra vänner uppe i Vemdalen och i år var det fjärde gången vi samlades i Rolf och Karins stuga för att äta och dricka gott samt att ta en tur på fjället. I år blev det en vandring från Näsvallen till Oxsjön vilket var en aktivitet med en svårighetsgrad som passade oss alla.

Sommaren nu svunnit har sin kos....

Det är mer än en månad sedan jag skrev något på min blogg. Det beror inte på att det inte händer saker som är värda att kommentera och belysa. Det handlar snarare om att inspirationen inte finns där och att det varit mycket annat i sommar. Jag får väl också erkänna att det varit dåligt med uppföljningen efter regimskiftet i Thailand, så visst har det funnits en del att skriva om.

Så helt plötsligt så dunkar hösten på dörren och yrvaket undrar jag vart sommaren tog vägen. Det som dominerat den här sommaren är framför allt bärplockningen, där har vi lagt ned mycket tid. Det handlar ju inte bara om själva plockningen, bären skall ju rensas också. En verksamhet som jag inte deltar i annat än med goda råd och glada tillrop i produktivitetsfrämjande syfte. Det rent praktiska sköter hustrun medan jag marknadsför produkterna (blåbär och lingon), sköter kundkontakter och leveranser. Grovrensningen sker med hjälp av dammsugare och sedan sker efterrensningen för hand. Även om arbetet utförs på balkongen så kan det bli irriterande stökigt i lägenheten också och då främst i köket. Det är vid sådana tillfällen jag får påminna om att kraven på ”Swedish clean” är betydligt högre än på ”Thai clean” vilket kan få hustruns mungipor att peka nedåt.   

Tillgången på bär har varit något bättre i år än förra året men det har varit betydligt färre plockare i skogen i år än tidigare år vilket gjort att det gått lite bättre än förväntat. Bäruppköparna har inte haft något roligt år trots att priset för orensade bär legat högre än någon gång tidigare och jag undrar vad som skall hända nästa år då grossisternas frysutrymmen gapar ännu tommare än i år?

Jag frapperas också av att man inte ser några svenskar i skogarna som drygar ut pensionen eller arbetslöshetsunderstödet med bärplockning. Men det kanske är lättare att sitta där hemma i stugvärmen och gnälla om hur dåligt man har det?

För min egen del så har den motion man får då man rör sig i skogen varit det mest positiva samtidigt som jag naturligtvis gläds åt att hustrun får med sig en hygglig slant då vi återvänder till Thailand. 

I början på sommaren köpte vi en cykel åt Yaya, men som sagt det har varit en hel del så cykeln kommer nog inte att användas förrän nästa sommar.

Umgänget med vänner och bekanta har också fått stå tillbaka vilket jag beklagar men ibland har jag varit så trött att jag till och med somnat framför TV: n då man visat V75-loppen live.

Nu är det i alla fall så gott som färdigplockat och den sista leveransen sker på lördag.

Bra villkor för bärplockning...

I år är det inte någon hårdare konkurrens om bären i skogen. Det är betydligt färre utlänningar som kommit till Sverige för att plocka bär i år än tidigare år. Det är också många thailändare som bor här som valt att inte ta hit anhöriga för att plocka bär, möjligen beroende på förra årets dåliga tillgång och de ekonomiska problem som uppstod p g a detta.

De som kommer via bemanningsföretagen har nu helt andra villkor än tidigare och är garanterad en viss lön oavsett hur man lyckas med plockningen.

Det är bara att konstatera att bärbranschen bitit sig själv i tummen då man tidigare tagit hit tusentals plockare, som man inte tagit ansvar för. Det visar sig nu med all tydlighet då man i ren desperation betalar 25 kronor kilot för orensade blåbär, en summa man aldrig tidigare varit i närheten av.

Detta är till största delen beroende på förra årets dåliga tillgång på bär samt att antalet plockare i år är betydligt färre än tidigare år.

Inspirationen bara dök....

Det var ett tag sedan jag skrev något om vad sig händer och tilldrar i det sommarfagra Sundsvall. Jag har inte heller kommenterat regimskiftet i Thailand och hur det har påverkat vänner och bekanta där borta. Det beror inte på att det inte finns företeelser och händelser att skriva om – tvärt om så händer det saker hela tiden. Det beror inte heller på att det går åt för mycket tid i blåbärsskogen, inte heller på att rollen som ”kund- och leveransansvarig” av skogens bär kräver mycket tid. Egentligen vet jag inte vad det beror på eftersom det finns en hel del som jag gärna vill dela med mig av, men det blir bara inte av.

Det känns faktiskt ganska jobbigt och jag förstår inte varför jag inte tar mig själv i kragen och börjar knattra på tangentbordet. Det är ju inte så att det inte händer saker och ting men jag har svårt att ta tag i det och formulera det i ord.

Det har hänt något som jag aldrig varit med om tidigare, jag har helt enkelt tappat inspirationen.

Jag hoppas att det är tillfälligt och att gnistan och motivationen kommer tillbaka.

Rapport från blåbärsskogen....

Då har vi kommit igång med blåbärsplockningen och i vanlig ordning har man blivit smärtsamt medveten om att man har en massa muskler som inte använts sedan samma tid förra året. Bara att sätta på sig sockorna på morgonen är förenat med plågsamma besvär. Men efter några dagar blir det bättre och man kan åter gå med rak rygg. Vi har också hunnit konstatera att det inte blev något lysande bärår i år heller. Men hitintills ser det i alla fall ut som om det blir något bättre än förra året, vilket kanske inte säger så mycket då förra året var ett av de sämsta bäråren jag varit med om. Samtidigt så är det stora lokala avvikelser och man måste naturligtvis hitta de rätta ställena. Att sitta och spana efter blåbär från bilfönstret är bara att glömma, skall man hitta något så måste man in i skogen, djupt in i skogen.

Skogen är som vanligt full av mygg och annan ohyra och efter första dagen är det ”keps på” som gäller då mitt hårlösa huvud (omskrivning av flint) tydligen utgjorde en lockande landningsbana och inbjudande depå för de blodsugande krypen. Självklart investerades det omgående även i myggmedel, både spray och roll on.

I går såg jag att Yaya hade ett bett på ena armen som var svullet och hon förklarade att hon blivit biten av ”püng”. Hon hade ytterligare fyra bett varav ett i nacken och ett bakom ena örat. Vadå ”püng” undrade jag och det var bara att ta fram lexikonet och kolla. På svenska betyder ”püng” bi och jag förklarade att det inte finns några bin i skogen då bin är lite av ”tamdjur” hos oss. Jag misstänkte och förklarade att det måste vara getingstick och då kom det fram att hon tydligen kommit åt ett jordgetingbo med bärplockaren. Fem stick och inte ett ord till mig förrän jag ser ett svullet stick dagen efter. Själv hade jag nog lagt ner rörelsen för dagen efter bara ett stick.

I år har vi som målsättning att inte sälja något orensat och hitintills har det gått bra då efterfrågan år bra. Beställningarna kommer in i jämn takt och affärerna rullar på. Vi kommer överens med kunderna om leveranstidpunkt vid beställningstillfället och på så sätt slipper vi svinn också.