Vilket mörker....

Janne, Kim och tjejerna har varit hit från Kapchoeng och hälsat på. Jag hade några sillburkar som jag öppnade dagen till ära, dessutom hade jag fixat till en Jansons frestelse. Det blev lite av en julmiddag för två svenskar i förskingringen även om skinkan lyste med sin frånvaro.

På kvällen åkte vi iväg till en av de små restaurangerna där man kan äta en buffé för 99 bath per person exklusive dryck. Janne och jag hade svårt att få ned något mer efter vår "julmiddag". Vi nöjde oss med en öl var, eller om det var två.
Det var ingen julstämning utan det var som vilken kväll som helst på restaurangen. Men det var trevligt ändå. Våra fruar och barnen lastade in, så någon större vinst tror jag knappast att restaurangen gick med.

Väl hemma igen så bryggde jag lite svenskt kaffe. Vi tog också med oss en flaska whisky och satt oss i den nästan nyss färdigställda uteplatsen.

I anslutning till vår uteplats har ”elverket” en transformatorstation som sitter på två stolpar några meter upp i luften. Det ville sig inte bättre än att det började brinna i en av kablarna medan vi njöt av kaffet och Whiskyn, men varken Janne eller jag märkte någonting förrän en granne, i ett mycket skärrat tillstånd, gjorde oss uppmärksam på vad som var på gång.

Grannen ringde ”jouren” och i samma ögonblick slocknade hela kvarteret när en av säkringarna exploderade.

Det tog nog inte mer än ca 15 minuter så var det första utryckningsfordonet på plats och man bröt strömmen fram till stationen, släckte brasan och påbörjade reparationen. Ca tio minuter senare så kom en skylift-bil till platsen. Det var nog sju åtta man engagerade i reparationsarbetet och en halv timme senare lyste lamporna i kvarteret. Mycket imponerande måste jag säga. Men då hade kaffet hunnit kallna.