Jag kanske var lite pessimistisk då jag beskrev hur vår sommar varit. Visst har vi haft tid att umgås med våra vänner och bekanta, även om man önskar att det hade kunnat ske i större omfattning.

Vi var tillsammans med V75-gänget på Östersundstravet i mitten på juni och det är alltid en trevlig sammankomst även om man inte vinner några pengar – vilket är det mest vanliga. Det var inget undantag den här gången heller.

I slutet av augusti hade vi tre underbara dagar i Vemdalen då vi besökte Rolf och Karin i deras fjällstuga tillsammans med Kjell och Annettie. Vi åt och drack gott och bland annat så tog vi oss en vandringstur till Jaktstugan. Att vandra i fjällen är lite jobbigare än att gå på stigar i skogen då det är mycket stenigt på många ställen vilket gör att man spänner sig. Så det var en och annan som klagade på träningsvärk dagen efter.

Det har hänt mycket i Vemdalsfjällen sedan jag sålde lägenheten i Björnrike för nästan 10 år sedan. I anslutning till högfjällshotellet har man uppfört ett flertal annex och man bygger för närvarande ännu fler sidobyggnader för att kunna ta emot mera gäster.

Nu är det bara drygt en vecka innan vi återvänder till Thailand och huset i Surin. Det är med lite blandade känslor jag vänder tillbaka den här gången. Det skall bli roligt att träffa barnen och Zippo igen. Värmen är också något jag ser fram emot, framför allt då hösten nu gjort sitt intåg här hemma. Men samtidigt är det åtta månader innan vi kommer tillbaks till Sverige nästa gång vilket känns långt.