På svensk mark igen…

Tiden bara försvann de sista dagarna innan vi skull åka till Sverige och jag tvingades konstatera att planeringen var undermålig. Mycket av de jag tänkt göra före avresan hann jag helt enkelt inte med. Men det lär ju inte vara någon annan som gör det åt mig medan jag är i Sverige så det kvarstår på ”att göra listan” då jag återvänder fram på höstkanten.

Sent på kvällen den 9 april lämnade vi Surin. Vi tog nattåget till Bangkok med beräknad ankomsttid kl 07.00. Det blev i vanlig ordning en skakig resa med lite sömn. Som vanligt var vi också försenade i förhållande till tidtabellen, vilket inte hade någon betydelse för oss då vi avsåg att övernatta i Bangkok,

Taxi till hotellet där vi tog igen några timmars förlorad sömn, duschade och åt lunch på en liten restaurang i närheten av hotellet. Under dagen kom hustruns yngsta dotter, Mort, tillsammans med sina två döttrar till hotellet och till vilka vi bokat ett rum då de skulle skjutsa oss till flygplatsen dagen efter.

Vi åt middag tillsammans och ägnade oss åt lite olika aktiviteter under de två dagarna medan vi väntade på att ge oss iväg till flygplatsen.

Jag brukar vilja vara ute i god tid så vi lämnade hotellet klockan 21.00 den 11 april och anlände till flygplatsen efter ca 45 minuter. Vi hade blivit varnade för att det skulle vara mycket trafik på grund av att det Buddistiska nyåret stod för dörren, men av det märkte vi inget.

Efter incheckningen så tog vi adjö av familjen och sökte oss till säkerhets- och passkontrollen och efter det var det bara att vänta på avgången klockan 01.10.

00.30 påbörjades påstigningen och för första gången visade det sig vara en fördel att gå med krycka. Rullstolsbundna, haltande med kryckor samt barnfamiljer får gå ombord före övriga.

En Boeing 777-200 ER tar drygt 360 passagerare och det var fullbokat och med andra ord så var det många som skulle ombord. Vi hade två platser längst bak i planet - helt perfekt.

Det innebar också att det tog tid för alla att komma på plats och vi kom iväg en halvtimme försenade.

Det var en lugn flygtur men lite turbulent strax söder om Himalaya. Piloten körde in den förlorade tiden och vi landade enligt tidtabell på Arlanda. Drygt 9000 km på nio och en halv timme.

Att sitta längst bak i planet i kombination med att gå med krycka visade sig inte vara någon fördel då passkontrollen på Arlanda skulle passeras, med drygt trehundra personer före oss så det tog ca 45 minuter innan vi var i Sverige på riktigt.

Viss av tidigare misstag så hade jag bokat tågbiljetter med god marginal och vi fick vänta en dryg timme innan vi steg på tåget till Sundsvall. 

Resan var beräknad till ca 4 timmar med ankomst 13.53

Men beroende på signalfel, några oplanerade stopp samt tågmöten som tydligen kom som en överraskning så var vi nästan en timme försenade då vi anlände till Sundsvall.

På perrongen väntade våra vänner Rolf och Karin och det blev ett glatt återseende. På hemvägen så förundrades hustrun över snömängden och även om jag varit med om vintrar med mycket snö så hade jag läst mig till att det var nytt rekord vad beträffar snödjup. 

Det fick mig att tänka på en artikel som meteorologen/klimatalarmisten Pär Holmgren skrev 2006 där han bl a menade att ”Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt bort hur det är att åka skidor och Vasaloppet är ett minne blott”.

Jag tror inte att den uppfattningen delas av mina vänner i Sundsvallstrakten efter allt slit med årets nederbörd.

Väl hemma i lägenheten kunde vi konstatera att Karin hade fyllt på kylskåpet och bakat en paj så att vi skulle klara oss innan vi fått tillfälle att handla.

Det är skönt med sådana vänner!

Etapp II och III på resan till Sverige...

Tidigt på torsdag morgon startade den andra etappen på vår resa till Sverige. Vi var uppe strax före klockan 05.00 och 05.30 blev vi skjutsade till flygplatsen av en av hotellets chaufförer. Vi kom precis då incheckning påbörjats så det mesta gick som på räls. Från gaten kunde vi följa avlastning och pålastning av det ankommande flygplanet för att sedan släppas ombord en knapp halvtimme innan utsatt avgångstid.

När klockan passerat mer än halvtimme över avgångstiden började jag få dåliga vibbar, framför allt då vi bara hade 40 minuter på oss att hinna med anslutningsflyget till Stockholm. Ag hade dock förhoppningar att de skulle köra in förseningen men efter halva streckan förstod jag att det var kört vilket bekräftades då en av flygvärdinnorna informerade oss om att vi ombokats till en senare avgång.

Här säljs inga biljetter till SJ:s tåg

Detta innebar också att vi missat avgången med tåget till Sundsvall. Framme på Arlanda kontaktade jag personalen Arlanda Station och de konstaterade att våra biljetter inte var ombokningsbara eller återbetalningsbara. Jag har varit med om detta tidigare och vet att biljettpriset är mer än dubbelt så dyrt. Men vad gör man? Alternativen saknas och jag frågade när nästa tåg skulle avgå och vad två biljetter skulle kosta. 19.30 var svaret på den första frågan och på den andra frågan fick jag svaret att de inte var ombud för SJ utan hänvisades till någon automat eller att lösa biljetten på tåget.

Jag valde det sista alternativet och vi klev på tåget utan giltiga biljetter. Det var i stort sett fullsatt men vi hittade en ledig plats som hustrun fick ta. Någon konduktör dök inte heller upp så jag hade ståplats till Gävle där jag sökte upp konduktören och förklarade vårt dilemma och visade även ett intyg som jag fixat i en transitterminal på Helsingfors flygplats. Jag vädjade till hennes goda hjärta att jag inte skulle behöva lösa nya biljetter. Hon tittade mig djupt i ögonen och sa ” det är många som kliver av här i Gävle så gå och leta reda på sittplatser, du kan ju inte stå hela vägen till Sundsvall”. Det känns skönt att få bekräftat att de gamla charmörtakterna inte helt har förflyktigats med den tilltagande åldern. Eller också var det en människa som arbetar efter principen sunt förnuft och gör allt för att förbättra SJ:s rykte.

På Sundsvalls station möttes vi av våra vänner Rolf och Karin som skjutsade oss till lägenheten i Granlo. De hade laddat upp vårt kylskåp med rostbiff, potatissallad, ost, tomater, yoghurt, mm.

Jag har inte så många vänner, men de jag har håller mycket hög kvalitet.

Äntligen blev besöket av....

Den här veckan har vi haft besök av Sten och Sumay från Kata på Phuket. Sten har sin fasta punkt i Sverige förlagd till Mora. I övrigt lever han sitt liv som jag – den största delen i Thailand. Sten och jag lärde känna varandra 2002 när jag bodde i Karon och sedan dess har vi umgåtts och upprätthållit kontakten då vi insett att vi trivs i varandras sällskap. 

Sumay och Yaya

Det var dock första gången han hälsade på oss sedan vi flyttade till Surin. Besöket har dock varit planerat under flera års tid men av olika skäl så har annat kommit i emellan. 

Sten är lite av en gastronom och en stor älskare av Gintonic så äntligen fick jag nu damma av och korka upp en flaska Bombay Sapphire dry gin som stått och samlat damm sedan 2009. Självklart hade jag även bunkrat upp med Swepper’s Tonic Water.

Jag hade också ställt i ordning en middag som omfattade en förrätt med avokado och kallrökt lax och till varmrätt blev det en laxsida med acasiahonung och chili tillagad i ugnen med pressad potatis. Till dessert överraskade jag med friterad camembert och varma hjortron vilket knappast är vanligt i Thailand.  Det blev mycket uppskattat.

Till kaffet hade jag införskaffat en flaska Dimple Blended Scotch Whisky, den femtonåriga varianten som jag visste var en av Stens favoriter. Succé!

Två levnadsglada killar

Vi hann också med en resa hem till Yayas by och det blev även en hel dag vid poolen på Hotel Majestic för Sten och mig medan fruarna ägnade sig åt shoppingverksamhet. Vi inmundigade även några middagar på några av Surins bättre restauranger. Men nattlivet, som jag skrutit upp, var en besvikelse då mer än hälften av nöjesgatan var nedsläckt.

Men det är som vanligt, när det är trevligt rasar tiden i väg och idag på förmiddagen skjutsade vi dem till tåget till Bangkok för vidare befordran med flyg till Phuket och Kata. 

Vi hann dock inte mer än komma hem så ringde de och meddelade att loket gått sönder bara efter några minuter. Innan man fått fram ett nytt lok så hade det tagit två timmar. En försening som har alla möjligheter att öka innan de är framme i Bangkok.

Viss av den erfarenhet man får av att leva i det här landet så är flygresan till Phuket bokad i morgon och inte i kväll.

Sommaren kom och gick....

En av sommarens väsentligheter har i vanlig ordning och i likhet med tidigare år handlat mycket om bärplockning. Jag har nu av egen erfarenhet konstaterat att det här med bärplockning inte är den bästa av hobbies för äldre gentlemän. Stiglösa skogar, blöta myrar, höga berg och djupa dalar suger. Det har jag verkligen fått känna på i år och på något sätt så är känslan att det blir tyngre för varje år.

Det är ju inte så enkelt att man bara kör in på en skogsbilväg, öppnar bilrutorna och håller ut bärplockarna som många nollåttor tror. I stället handlar det om att hitta ställena där bären väntar på att bli plockade och då måste man ha en viss feeling för var blåbär och lingon trivs bäst.

Glad bärplockare jagar lingon

Som bärplockare är man lika beroende av vädret som de svenska bönderna men några EU-bidrag kan man inte räkna med om det regnar för mycket eller för litet eller att det är för varmt eller för kallt. I Thailand gillar jag solen men när det gäller att plocka bär ser jag nog ett mulet väder och en temperatur runt 15 grader som en klar fördel, då ser man bären bättre och slipper dessutom att svettas.

I vissa situationer känner man sig inte heller riktigt välkommen där ute i skogen. Broms, mygg, knott och andra flygfän gör det mesta för att plåga livet ur en. Att vara ouppmärksam och köra in bärplockaren i ett jordgetingbo är inte heller någon höjdare. Det blir ju inte någon ”Gevaliastämning” precis om jag uttrycker mig försiktigt. I stället är stridsberedskapen hög hos dessa insekter och man anfaller utan fördröjning med en hel attackeskader och då är det bara att dra så fort benen bär.

Några björnar har vi inte sett i år, inte ens spår efter någon. Men en och annan huggorm har vi stött på och skogsfåglar har det varit gott om och de kan verkligen skrämma skiten ur en då de lyfter.

Det blev några hinkar innan vi var klar

Sveriges Lantbruksuniversitet var som vanligt ute och cyklade då de spådde ett dåligt bärår vilket ganska snart visade sig vara helt fel. Det har varit gott om blåbär på många ställen medan det inte alls funnits på andra ställen. Men sammantaget så har det varit ett bra bärår och det känns som om vi inte hunnit med att plocka allt vi kunnat då det gäller blåbär. Lingonen däremot har det inte varit lika gott om men vi har i alla fall lyckats leverera allt som våra kunder beställt.

Uppköparna har legat lågt och högsta priset för blåbär har varit 16 kronor per kilo och för lingon har man fått 10 kronor per kilo som mest. Till dessa prisersäljer man ju bara eventuellt överskott och i år har vi inte sålt några lingon till uppköpare. Förra året låg blåbärspriset i snitt på 26,50 kr per kilo och man slutar aldrig att förundras över vad som styr priserna. Men det finns folk till allting och många har sålt blåbär för 16 kronor per kilo och lingon för 10 kr per kilo. Men det är klart att har man åkt över halva jordklotet för att tjäna storkovan gäller det i första hand att få ihop pengar till återresan och flygbiljetten med Thai Air tillhör ju inte de billigaste.

De vida viddernas män

Sommaren försvann fortare än jag tänkt mig och den 2 oktober bär det av till Thailand igen. Bärplockningen innebär en begränsning av det sociala livet men en av de trevligaste aktiviteterna under sommaren är samvaron med våra vänner uppe i Vemdalen och i år var det fjärde gången vi samlades i Rolf och Karins stuga för att äta och dricka gott samt att ta en tur på fjället. I år blev det en vandring från Näsvallen till Oxsjön vilket var en aktivitet med en svårighetsgrad som passade oss alla.

Jag kanske var lite pessimistisk då jag beskrev hur vår sommar varit. Visst har vi haft tid att umgås med våra vänner och bekanta, även om man önskar att det hade kunnat ske i större omfattning.

Vi var tillsammans med V75-gänget på Östersundstravet i mitten på juni och det är alltid en trevlig sammankomst även om man inte vinner några pengar – vilket är det mest vanliga. Det var inget undantag den här gången heller.

I slutet av augusti hade vi tre underbara dagar i Vemdalen då vi besökte Rolf och Karin i deras fjällstuga tillsammans med Kjell och Annettie. Vi åt och drack gott och bland annat så tog vi oss en vandringstur till Jaktstugan. Att vandra i fjällen är lite jobbigare än att gå på stigar i skogen då det är mycket stenigt på många ställen vilket gör att man spänner sig. Så det var en och annan som klagade på träningsvärk dagen efter.

Det har hänt mycket i Vemdalsfjällen sedan jag sålde lägenheten i Björnrike för nästan 10 år sedan. I anslutning till högfjällshotellet har man uppfört ett flertal annex och man bygger för närvarande ännu fler sidobyggnader för att kunna ta emot mera gäster.

Nu är det bara drygt en vecka innan vi återvänder till Thailand och huset i Surin. Det är med lite blandade känslor jag vänder tillbaka den här gången. Det skall bli roligt att träffa barnen och Zippo igen. Värmen är också något jag ser fram emot, framför allt då hösten nu gjort sitt intåg här hemma. Men samtidigt är det åtta månader innan vi kommer tillbaks till Sverige nästa gång vilket känns långt.