På väg till Thailand

Det blev stressigt på slutet. Migrationsverkets handläggningstid (6 månader) gjorde att vi kände oss osäkra in i det sista. Tur nog så är verket inte enbart bemannat av paragrafryttare utan det finns också människor med empati och praktiskt handlag som arbetar där. Vi hade turen att träffa en migga som hade tid att engagera sig och det är vi mycket tacksamma för.
Sedan handlar det om att packa väskorna så att tjugokilosgränsen inte överskrids. Förra gången vägde bagaget fyra kilo för mycket och vi fick sitta på golvet på Arlanda och omfördela fyra kilo från det invägda bagaget till handbagaget.
Sedan var det okay! Allvarligt talat saknar jag logiken – det handlar ju om samma totalvikt i slutändan.
Den här gången hade vi ingen övervikt så incheckningen gick som en dans.
Men innan vi kommit dit så var det mycket annat som skulle fixas. Bilen skulle lämnas i pappas garage och underhållsladdningen skulle sättas på. Sedan skulle vi ta adjö av pappa för den här gången. Nycklarna till lägenheten skulle enligt plan deponeras hos honom men där sket det sig. Nyckelknippan låg kvar i lägenheten.
Det var bara att ta en promenad nästa morgon (idag) för att lämna dem. Yaya skickade med en påse med godsaker och att lämna den i kombination med att hemtjänsten var på besök hos pappa och att jag ville kolla batteriladdningen en sista gång gjorde att jag hade nycklarna med mig hem igen. Där blev goda råd dyra, jag postade nycklarna och hoppas att de kommer fram.
Golvvärmen och kranen till tvättmaskinen är i alla fall stängda, liksom vädringsfönstren och batterierna i alla fjärrkontroller har vi tagit ur. Radioväckningen, klockan sju, är också avstängd vilket säkert gläder grannen.
Förr vaknade man till Gert Fylking och hans vänner i Riks FM, nu är det Adan Alsing och Gry Forsell på samma frekvens så jag har valt att vakna upp till P3 i stället. Nu sitter vi i alla fall på tåget och snart närmar vi oss Uppsala och sedan stiger vi av på Arlanda.

Det går åt rätt håll...

Jag kan inte påstå att kilona rasar direkt, men det går åt rätt håll i alla fall. På en vecka har jag blivit 1,2 kilo lättare.
Det är ingenting som ger sig själv, nyttigare mat, mindre portioner, lättdrycker, situps, snöskottning och motion är vad det handlar om.

Det handlar också om karaktär, att kunna stå emot när det vankas något gott och kaloririkt oavsett om det är i fast eller flytande form.
Det är konstigt att allting som är gott, eller gör gott är onyttigt medan det som är nyttigt i regel smakar pyton.
Nu blir det en dunderkur på en månad innan jag nått min idealvikt på ca 75 kilo.

Kilona bara smög sig på...

På bara sex veckor har jag lyckats öka min vikt med mer än fem kilo sedan jag kom till Sverige. Från att ha pendlat mellan 75 – 76 kilo så handlar det nu om 81 – 82 kilo.
Jag måste tillstå att jag skäms. Det finns inga som helst bortförklaringar eller förevändningar, det är helt och hållet mitt eget fel. Från ett sunt liv i Thailand så har det nu blivit ett liv i frosseri och överflöd av mat och dryck från det svenska julbordet.
De dagliga motionsaktiviteterna i Thailand har också reducerats till ett minimum under den sista månaden. Kallt ute, snö och halka har blivit mina ursäkter att hålla mig inne.
För varje kilo som jag lagt på mig så har midjans omkrets ökat med ca 1 cm d v s i mitt fall så rör det sig om 5 – 6 cm.
Det innebär bland annat att jag från livremmens näst innersta hål har fått flytta till det yttersta hålet. Som om det inte vore nog så har de flesta av mina byxor blivit oanvändbara p g a att de blivit för små.
Nu får det vara nog, nu är det dags för nyttigare mat, mindre drycker och framför allt mer motion. Jag börjar direkt i morgon, det lovar jag mig själv.