Det blev stressigt på slutet. Migrationsverkets handläggningstid (6 månader) gjorde att vi kände oss osäkra in i det sista. Tur nog så är verket inte enbart bemannat av paragrafryttare utan det finns också människor med empati och praktiskt handlag som arbetar där. Vi hade turen att träffa en migga 
som hade tid att engagera sig och det är vi mycket tacksamma för.
Sedan handlar det om att packa väskorna så att tjugokilosgränsen inte överskrids. Förra gången vägde bagaget fyra kilo för mycket och vi fick sitta på golvet på Arlanda och omfördela fyra kilo från det invägda bagaget till handbagaget.
Sedan var det okay! Allvarligt talat saknar jag logiken – det handlar ju om samma totalvikt i slutändan.
Den här gången hade vi ingen övervikt så incheckningen gick som en dans.
Men innan vi kommit dit så var det mycket annat som skulle fixas. Bilen skulle lämnas i pappas garage och underhållsladdningen skulle sättas på. Sedan skulle vi ta adjö av pappa för den här gången. Nycklarna till lägenheten skulle enligt plan deponeras hos honom men där sket det sig. Nyckelknippan låg kvar i lägenheten.
Det var bara att ta en promenad nästa morgon (idag) för att lämna dem. Yaya skickade med en påse med godsaker och att lämna den i kombination med att hemtjänsten var på besök hos pappa och att jag ville kolla batteriladdningen en sista gång gjorde att jag hade nycklarna med mig hem igen. Där blev goda råd dyra, jag postade nycklarna och hoppas att de kommer fram.
Golvvärmen och kranen till tvättmaskinen är i alla fall stängda, liksom vädringsfönstren och batterierna i alla fjärrkontroller har vi tagit ur. Radioväckningen, klockan sju, är också avstängd vilket säkert gläder grannen.
Förr vaknade man till Gert Fylking och hans vänner i Riks FM, nu är det Adan Alsing och Gry Forsell på samma frekvens så jag har valt att vakna upp till P3 i stället. Nu sitter vi i alla fall på tåget och snart närmar vi oss Uppsala och sedan stiger vi av på Arlanda.
som hade tid att engagera sig och det är vi mycket tacksamma för.Sedan handlar det om att packa väskorna så att tjugokilosgränsen inte överskrids. Förra gången vägde bagaget fyra kilo för mycket och vi fick sitta på golvet på Arlanda och omfördela fyra kilo från det invägda bagaget till handbagaget.
Sedan var det okay! Allvarligt talat saknar jag logiken – det handlar ju om samma totalvikt i slutändan.
Den här gången hade vi ingen övervikt så incheckningen gick som en dans.
Men innan vi kommit dit så var det mycket annat som skulle fixas. Bilen skulle lämnas i pappas garage och underhållsladdningen skulle sättas på. Sedan skulle vi ta adjö av pappa för den här gången. Nycklarna till lägenheten skulle enligt plan deponeras hos honom men där sket det sig. Nyckelknippan låg kvar i lägenheten.
Det var bara att ta en promenad nästa morgon (idag) för att lämna dem. Yaya skickade med en påse med godsaker och att lämna den i kombination med att hemtjänsten var på besök hos pappa och att jag ville kolla batteriladdningen en sista gång gjorde att jag hade nycklarna med mig hem igen. Där blev goda råd dyra, jag postade nycklarna och hoppas att de kommer fram.
Golvvärmen och kranen till tvättmaskinen är i alla fall stängda, liksom vädringsfönstren och batterierna i alla fjärrkontroller har vi tagit ur. Radioväckningen, klockan sju, är också avstängd vilket säkert gläder grannen.
Förr vaknade man till Gert Fylking och hans vänner i Riks FM, nu är det Adan Alsing och Gry Forsell på samma frekvens så jag har valt att vakna upp till P3 i stället. Nu sitter vi i alla fall på tåget och snart närmar vi oss Uppsala och sedan stiger vi av på Arlanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar