Hemlandstoner....

Nu har vi varit hemma drygt en vecka och även om vädret inte har varit vad man hoppats på så finns det annat man uppskattar med Sverige.

Stilla flyter Selångersån

En hårdbrödsmacka med prickekorv, filmjölk med müssli och blåbärssylt eller varför inte bruna bönor och bogfläsk som är exempel på sånt jag fått avstå under de senaste åtta månaderna och som jag tar igen nu. Det lär säker bli en och annan princess- och knäckbakelse också. I stället för den uteblivna julskinkan får det bli en midsommarskinka under förutsättning att jag får tag i en rimmad skinka.

Att ha förmånen att komma ut i den svenska naturen är lite annat än att utöva motionsaktiviteter i Surins motionsinrättning med sina tvåkilometersbanor även om den anläggningen tillhör en av Thailands bästa. Att följa Selångersån, att runda Selångersfjärden eller att ta ett eller flera varv i Bergsåkers elljusspår känns helt överlägset. Här kan vi också tala om höjdskillnader vilka inte alls finns i Surin.

Men tyvärr så finns det en del som gått snett i mitt hemland också och till det tänker jag återkomma.  

Stark i anden men svag i köttet…

I Sverige finns mycket som inte finns i Thailand och då tänker jag främst på sån’t som går att äta.

Princess- och knäckbakelser, wienerbröd, småfrallor, ost, prickekorv, falukorv, grädde (till jordgubbarna) och en massa andra ätbara attraktioner som fungerar som riktiga kaloribomber.

Övergången från ris, nudlar, soppor och annan kalorifattig föda blir lätt en aning dramatisk då den egna karaktären har svårt att stå emot alla frestelser som exponeras i konditoriernas och butikernas välfyllda hyllor.

Trots motion i nästan samma omfattning som i Surin så börjar nu delar av kroppen att anta en icke önskvärd form och volym, så från den 1 juli är det skärpning som gäller.

Det är i alla fall en målsättning

Nu handlar det om riktigt käk...

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är skönt att vara i Sverige igen. Efter drygt åtta månader på andra sidan klotet så pockar gourmanden i mig på lite uppmärksamhet. När det gäller mina kulinariska behov så går det bara att tillfredsställa dem här hemma då mycket av det som fordras för att tillaga mina exotiska favoriträtter inte finns att köpa i mitt andra hemland. Inte ens med en rejäl handtryckning och då förstår de flesta att det bara inte finns.

Att få njuta av Findus potatisbullar med lingonsylt och knaperstekt bacon är som en dröm, för att inte tala om Abbas fiskbullar i hummer- eller räksås tillsammans med nykokt potatis. Efter åtta månader i ett kulinariskt mörker är det som att börja leva på nytt.

Som lämplig dryck till den första rätten rekommenderar jag det superba franska rödvinet Premier Cru Les Vercots 2007, från producenten Aloxe-Corton för det blygsamma priset av 372 kr per butelj, nr 95858 på monopolföretaget.

Till fiskbullarna fordras ett gott vitt vin och där rekommenderar jag det Sydafrikanska Semillion, årgång 2007 från Boekenhoutskloof för 229 kronor för en butelj (nr 74351 på monopolbolaget).

Det finns inga gränser för vad folk stoppar i sig

Här äter folk det mesta, ingen verkar rynka på näsan åt någonting. Allt bara slinker ned.
På marknaden finns ett rikligt utbud av allehanda ”godsaker”. Här finner man små torkade plattfiskar med tvivelaktig härkomst, halstrade skorpioner och friterade insekter av olika storlekar.
Man saluför också en fisk i någon sorts sås som gör att lukten av surströmming nästan ligger i paritet med Channel No 5. Det bästa jag kan säga om den är; ”Vad du än gör, öppna inte locket på burken”.
Men man lever också efter parollen ”bra karl (kvinna) reder sig själv”. Det ger sig bl a uttryck i att man äter små räkor råa direkt plockade ur gyttjan i nästan uttorkade flodbäddar.
I byarna ser man ofta lysrör gillrade ovanför ett plåtfat med vatten och syftet är att dra till sig insekter som sedan hamnar i vattnet och som sedan tillreds och avnjuts i glada vänners lag.
Själv står jag gärna över.

Kilona bara smög sig på...

På bara sex veckor har jag lyckats öka min vikt med mer än fem kilo sedan jag kom till Sverige. Från att ha pendlat mellan 75 – 76 kilo så handlar det nu om 81 – 82 kilo.
Jag måste tillstå att jag skäms. Det finns inga som helst bortförklaringar eller förevändningar, det är helt och hållet mitt eget fel. Från ett sunt liv i Thailand så har det nu blivit ett liv i frosseri och överflöd av mat och dryck från det svenska julbordet.
De dagliga motionsaktiviteterna i Thailand har också reducerats till ett minimum under den sista månaden. Kallt ute, snö och halka har blivit mina ursäkter att hålla mig inne.
För varje kilo som jag lagt på mig så har midjans omkrets ökat med ca 1 cm d v s i mitt fall så rör det sig om 5 – 6 cm.
Det innebär bland annat att jag från livremmens näst innersta hål har fått flytta till det yttersta hålet. Som om det inte vore nog så har de flesta av mina byxor blivit oanvändbara p g a att de blivit för små.
Nu får det vara nog, nu är det dags för nyttigare mat, mindre drycker och framför allt mer motion. Jag börjar direkt i morgon, det lovar jag mig själv.